Protokoll (beta)

1. Proponerades om icke det skulle synas nyttigt at uti Svenske Avisorne kundgiöra om denne Wetenskaps Academiens inrättning, på det at många i landsorterne boende, som äga hog och kärlek för nyttiga konster och vetenskaper, hvilcka alla icke eljest af Ledamöterne sielfva kunna kännas, måtte dermedelst till correspondence med Academien inviteras. Biföls, samt justerades den af Secreteraren författade intimationen i avisorne

3. Sedan discurerades om någon fonds erhållande till Academiens nödiga utgifter, hvarvid Hr Höpken berättade om et för en Academia illustri giordt Thamiskt testamente, som han förmente till äfventyrs kunna till detta ändamålet vinnas. Härtill lade Herr Triwald sig hafva hördt, såsom skulle Fru Tham äfvenväl hafva i sinnet at till en dylik afsickt giöra någon disposition. Om alt detta blef Hr Höpken anmodad at sig med de dervid varande omständigheter närmare underrätta

4. Men hvad de för correspondencen fordrade utgifter beträffar, så lofvade for detta året Hr Ahlström at dertill gifva Ett hundrade dahler Silfvermynt, samt Herr Höpken och Bielcke hvardera Femtijo dahler Silfvermynt.

6. Secreteraren påminte om nödvändigheten af en Protocollists antagande, som skulle föra protocollet och biträda honom vid des sysla, hvartill han föreslog Hr Salvius. Biföls och antages Hr Salvius under titul af Eleve; kommandes han at föra protocollet och biträda Secreteraren, till hvilcken ända han till nästa sammankomst upkallas.

8. Och som det är nödigt at hafva något rum till Academiens skrifters förvarande, hvartill Secreteraren och Protocollisten måtte hafva hvardera sin nyckel, så gaf Secreteraren Herr Höpken dertill en Bureau.

11. I anledning härutaf frågade Præsidenten Ledamöterne, om icke de ville med det första söka at förfärdiga något arbete, som till den tiden deruti kunde inflyta, och om icke de nu något derutaf ville nämna, hvad de till den ändan ingifva ville? Hvarföre de ock angofvo följande:
1. Herr Præsidenten: observation om växters cultur, och huru man här i Sveriget skall cultivera de utländske.
2. Herr Höpken såsom Secreterare: förtalet och förberedelsen till Acterne.
3. Herr Bielcke: memoire om Almträn och deras förökande, hvarvid inlöpa anmärckningar om träns planterande i gemen.
4. Herr Triwald: påfund af nya Drifbänckar, genom ånga af varmt vatn.
5. Herr Ahlström låfvade at inkomma med efterrättelse om åtskilliga förslag, samt något rörande Schäferier

15. Och resolverades, at Herr Reuterholm och Cronstedt i mårgon komma at intagas, då Hr Höpken svarar på den förras. men Herr Bjelcke på den senares tahl.

Härtill svarade Academiæ Secreteraren Hr Höpken med et tal, som sedermera lades ad acta.

1. Inkom extraord. Cancellisten i Iustitiæ Revision Lars Salvius; och sedan Præsidenten gifvit vid handen, huruledes Academien behagat utse honom till protocollets förande och hielp för Secreteraren, med försäkran, at så snart Academien kommer i fördelacktigare omständigheter, skall hennes första omsorg syfta derhän, huru den flit och ömhet, som han dervid röna låter, må blifva belönt: yttrade han sin fägnad öfver denna Academiens berömliga inrättning och påsyftade ändamål: tackade för den ynnest Academien täckts härigenom honom tillskynda, och försäkrade at vilja så skicka sig vid den honom omförtrodde syslan, at han måtte kunna giöra sig hop och försäkran om Academiens ytterliga ynnest och gunstiga befordran

5. Sedan lästes up af Secreteraren det första Capitlet utur Academiens Grundreglor, dem till efterrättelse, som nu blifvit emottagne.

1. Sedan Ledamöterne voro samlade, trädde Capitain Ehrenswerd och Capitain Nordenberg in at nu blifva introducerade och till Ledamöter i Academien emottagne, och efter hållit tal till Academien, som sedan lades ad acta, svarade Secreteraren Herr Höpken derpå å Academiens vägnar och förklarade, at bemälte Herrar utaf rycktet och almän berättelse förmodel:n kunnat någorlunda inhämta afsickten till denna ännu späda inrättning; men så hade Academien likväl, på et ännu mera öfvertygande sätt, velat isynnerhet förvissa dem at här endast handlas om sådane vetenskaper, hvilcka tiena till Fäderneslandets upkomst, och at hon derföre med omsorg sammanletar de personer, hvilcka mäst dertill kunna bidraga. Och som Academien hade sig deras berömliga skickelighet bekant, och hennes åstundan, så väl som deras förmodel. önskan, bestod förnemligast uti et upsåt at tiena det allmenna, så hade hon ock orsak at glädia sig, så ofta hon i sine vahl blifver så lyckelig, som hon varit vid detta tillfället.

Hr Sandberg utlät sig härvid, det han hölt före, at ju mera man i tungomålet kunde följa simpliciteten efter, ju bättre vore det. Hr Ribbe sade, at Academien enkannerl:n ville vetenskapernes upodlande låta sig vara om hiertat: hvartill Hr Höpken svarade, at språket icke dess mindre, i följe af Grundreglornes tydel. innehåll, borde vårdas och skiötas, och upläste den 4 § af första Capitlet, som handlar derom. Hvarvid detta ärendet för denna gången stannade.

Denna hans begiäran blef ock af samtel. Ledamöterne väl och benägit uptagen: och var Hr Höpkens mening, at så vida denne Correspondenten varit den förste, som på detta sättet hedrat Academien med des skrifvelse, det brefvet honom och androm välsinnadom till upmuntring skulle ryckas in uti Acterne, som komma at tryckas, och intet med blott stillatigande af Academien gås förbi: hvartill ingen af Ledamöterne hade något at påminna, utom det at Hr Ahlström för sin del hemstälte, om icke Academien at vinna tiden kunde igenom Avisorne låta svara derpå? Men svarades dertil, at de i slika mål intet höra Academien till. Derjemte upläste Hr Höpken den 12 § af första Capitlet uti Grundreglorne, hvaruti Academien förbundit sig at låta i sina tryckta skrifter införa de Correspondenters bref, som pröfvas vara af något synnerligt värde.

Denna hans begiäran blef ock af samtel. Ledamöterne väl och benägit uptagen: och var Hr Höpkens mening, at så vida denne Correspondenten varit den förste, som på detta sättet hedrat Academien med des skrifvelse, det brefvet honom och androm välsinnadom till upmuntring skulle ryckas in uti Acterne, som komma at tryckas, och intet med blott stillatigande af Academien gås förbi: hvartill ingen af Ledamöterne hade något at påminna, utom det at Hr Ahlström för sin del hemstälte, om icke Academien at vinna tiden kunde igenom Avisorne låta svara derpå? Men svarades dertil, at de i slika mål intet höra Academien till. Derjemte upläste Hr Höpken den 12 § af första Capitlet uti Grundreglorne, hvaruti Academien förbundit sig at låta i sina tryckta skrifter införa de Correspondenters bref, som pröfvas vara af något synnerligt värde.

1. Först trädde Hr Sandberg in, tillika med Hr Ribbe, Hr Sahlberg och Hr Faggot, hvilcka nu i Academien till Ledamöter skulle introduceras, och efter hållit tahl til Academien, af hvilcka Hr Ribbes och Hr Faggots, som voro skrefne, lades ad acta at förvaras, svarade Hr Höpken derpå. I samma svar betygade han Academiens fägnad öfver den tillökning hon nu bekom af vittre, lärde och skickelige män, som igenom enhälligt vahl blifvit kallade, och at Academien dervid å sido satt all afsickt på vänskap till deras personer, på det hon på et så mycket oväldugare sätt måtte kunna nyttia deras biträde till sit föresatte ändamål. Hvarföre hon ock giör sig förvissad, at ingen af dem lärer undandraga sig med oförtruten möda och flit trogit gå henne till handa, på det at denna nya inrättning må kunna blifva nyttig både för närvarande och tillkommande tider

4. Hr Höpken upläste sedan et bref från en obekant man, den der kallat sig I Förhopning, hvilcken yttrat sig mächta fägnesamt öfver denna Wetenskaps, eller som han den kallar VitterleksAcademiens inrättning, och ibland annat enkannerligen recommenderar vårt Svenska tungomåls ryckt och upodlande till Academiens hugsamma eftersträfvande.

10. Hr Höpken proponerade, om man icke nu, innan Hr Præsidenten reste bort, kunde få ballotera om Herr Möller och Hr Scheldon, fast än tiden, som finnes utsatt i Grundreglorne och det 7 Cap., hvilcket ock nu uplästes, ej vore förr ute än till nästa Lögerdag. Detta funno ledamöterne vara så mycket mera billigt, som de nu i Rötmånaden och uti Hr Præsidentens frånvaro ej torde komma tillhopa, med mindre något synnerligt ärende sådant fordra skulle. Giordes altså zedlarne till omröstning färdige. Men innan det skiedde

12. Vid detta tillfället gaf Hr Höpken Academien till känna, huruledes Hr Præses hade till Academien skiänckt et exemplar af sit arbete Hortus Clifortianus kallat: hvaröfver samtel. möterne betygade deras tacksamhet

14. Hr Secreteraren Von Höpken yttrade sig, det han ville biuda till att disponera en viss fru, som skulle vara sinnad at giöra et testamente till Upsala på 2000 dr kmt, at hon den summan hit till denna inrättning gifva skulle, hvilcket project behagade Ledamöterne mycket väl.

16. Hr Höpken frågade, om icke desse Ledamöter kunde i Præsid:s frånvaro tagas in; hvilcket biföls, och resolverades at Hr Ahlström skulle vara vice Præses, till des Hr Linnæus kommer igen tillbaka.

2. Hr Höpken läste sedan up några Capitel af Grundreglorne, och när det var slutat, föredrog Hr Höpken, huruledes han hade bekommit et bref från Major Rosensten dat. Halmstad d. 21 Iunii, deruti bemälte Rosensten begiärar blifva en Ledamot uti Wettenskaps Academien. Och som Herrar Ledamöterne nu under Rötmånaden intet varit sinnade at träda tilsamman: så gaf Hr Höpken Academien til känna, det han at vinna tiden ej undgå kunnat straxt efter inhändigandet svara til samma bref på det sättet, at han ville föredraga hans åstundan, så snart Academien kommer tillsamman. Derpå lästes sielfva brefvet up tillika med den dervid bifogade underrättelsen om et arbete, som bemälte Hr Rosensten låfvar låta komma ut på trycket angående åker- och ängsbruk i Sverige, hvilcket skal bestå af 54 capitel, med mera.

8. Herr Höpken gaf Academien vid handen, huruledes han låtit sig vara angelägit at skaffa Academien en beskiedelig boktryckare, och mente, at man skulle komma bäst öfverens med Boktryckaren Greifing, som gift sig med Schneiders äncka. Härvid påminte Herr Triwald, om man icke kunde undgå at förbinda sig til någon viss, eller ock at man accorderade med någon allenast på en viss tid, til des man finge se, huru stor åtgång man kan få: men Herr Höpken svarade, at man näppel:n på sådant sätt lärer få någon entrepreneur; ty den, som inlåter sig på vinst och förlust i första utgiften, lärer ock vilja niuta fruckten deraf, utan at den skall komma någon annan till godo

At några ledamöter skulle stiga up til honom klåckan 11 om måndagen der efter, at närmare taga hans invention i ögnasikte, på det de sedan vid nästa sammankomst skulle kunna utförligen berätta Academien härom. och beslöts. at Hr Höpken, Hr Triwaldt och Hr Faggot skulle förrätta ärendet.

1. Sedan protocollet af den 25 Iulii var justerat, föredrog Hr Höpken, huruledes Hr Möller ursäcktat sig at kunna bli Ledamot uti Wettenskaps Academien, för sina många embetes syslor skul: men at han likvist lofvat vilja öfvergifva til Academien de nya rön, som han framdeles vid sit embetes förrättning kan uptäcka.

2. Derpå upläste Hr Höpken et från Hr Mag. Brelin skrifvit bref til Academien, hvaruti han gifver vid handen, at som han upfunnit et nytt påfund på Claverer och Cymbaler, det tilförene aldrig varit kunnigt, och består utom annat enkannerl:n deut, at han istället för korpfiädrar som härtils varit brukelige på tangenterne, giordt dem af elphenben, så at de ej allenast på et ganska behändigt sätt äro fogade tilsamman, utan kunna vara mycket varacktigare än de förra; altså begärar han nu, at Academien ville införa sådant uti sina Acter. Och resolverades:

3. Dernäst gaf Hr Höpken Academien vid handen, at han bekommit svar från Hr Scheldon uppå det til honom afgångne kallelse brefvet.

8. Derefter gaf Hr Præses Academien ytterligare til känna, huruledes han under sit vistande i Upsala hördt Hr Roberg yttra sig vilja gifva 50 plåtar til Academien, i fall han finge veta, at de andre Herrar Ledamöter jämväl behagat giöra något sammanskott. Hvarföre Hr Præses hemstälte Academien, om icke hon för denna Hr Robergs lofven behagade låta afgå tacksäjelse bref: dertil alla samtyckte, och beslöts, at Hr Secreteraren skulle derom upsätta bref til Hr Roberg på Academiens vägnar, men Hr Præses lofvade särskildt skrifva honom til och upnemna de Herrar Ledamöter, som behagat giöra et eller annat förskott til Academien.

16. Hr Höpken berättade sedan, huruledes han tillika med Hr Triwaldt och Herr Faggot varit hos Hr Brelin och sedt på hans nya invention. Och som detta var något särdeles, så hemstälte han, om icke Hr Brelin kunde nästa gång intagas til Ledamot, hvilcket öfveralt biföls.

2. Herr Pilgren hölt deruppå sit tal til Academien: och som han enkannerl:n af Academien blifvit til den ändan emottagen, at han skulle söka at hielpa vårt Svenska tungomål til sin forna häfd och skiärhet igen, hälst i de Acter, som framdeles under Academiens namn komma at gifvas ut igenom trycket, så gick ock nu hela hans tal ut på detta ämnet, och Hr B. Höpken svarade honom derpå å Academiens vägnar, hvilcka tal jemte Hr Pilgrens försäkrings skrift lades ad acta.

3. Derpå upläste Hr B. Höpken et til honom skrifvit bref från Major Rosensten af d. 3 Aug., deruti han ej allenast itererade sin förra til Academien giorde begäran, utan insände jämväl ännu några flere af sina anmärckningar vid landtculturen. I följe hvaraf Hr Höpken hemstälte Academiens godtfinnande, om icke Herr Rosensten, som värckel. synes äga stor kundskap uti landthushåldningen, nu kunde til Ledamot bli emottagen?

14. Derpå kom Hr Ribbe fram och skiänckte til Academien de 108, som han tilförene hade lofvat. Hvilcka p:r Hr Secreteraren tog til sig. Utom dess gaf han til trycket ....... 1 Duc.
äfvenså Hr Præsidenten .... 1 Duc.
Hr Höpken .............. 1 Duc.
Hr Triwaldt .............. 1 Duc.
Hr Nordenberg för sig .......... 1 Duc.
för sin bror .............. 1 Duc.
Hr Sahlberg .............. 1 Duc.
Hr Pilgren .............. 1 Duc.
_________
8 st.

15. Hr Höpken löste alla desse 8 ducat til sig emot 1/2 dr kmts lage och gaf dem til Hr Salvius at förvaras, så at hela denne summan stiger sig til 148 dr. Hr Faggot lofvade gifva sin ducat en annan gång.

18. Hr Höpken läste sedan up så väl Hr Klingenstiernas, som Hr Lieutenanten Nordenbergs svar på Academiens kallelse bref, hvarmed denna sammankomst slutades

8. Hr Præsidenten frågade, at som Academien ej kan undgå at låta censurera de Acter, som under hennes namn komma at tryckas, och dervid torde bli någon utgift; så ville Herrar Ledamöterne nu yttra sina tanckar deröfver. Hvarvid Hr Höpken för sin del mente, at det ingalunda skulle vara orådeligt, till förekommande af alla dervid befarade olägenheter, at taga in Herr Censor til medlem i Academien, hälst som det är bekant, at han dessutom är en vitter och lärd man. Hvilcket samtycktes, och Hr Ahlström påtog sig at tala med honom derom.

1. Sedan Hr Mag. Brelin blifvit införd, lät Hr Præsidenten honom förstå, huruledes Academien samtyckt till de Ledamöters hemställande, hvilcka varit af henne utsedde at närmare röna hans nya påfund, och at hon för den skull nu ville taga honom in til medlem uti sit Sälskap, med den säkra tilförsickt, at han ej underlåta lärer i et godt förtroende söka at idka de ärender, som lända til Academiens föresatte afsickt. Derpå hölt Hr Brelin et tal til Academien, hvartil Hr Höpken å Academiens vägnar svarade, hvilcka tal, jemte Hr Brelins försäkrings skrift, lades ad acta.

2. Sedan läste Hr Höpken up en skrift, som Hr Sahlstedt ingifvit til Academien, hvaruti han begärer at bli emottagen til at brukas vid afskrifningar eller ock protocollets förande. Hr Præsidenten frågade, om mannen giordt sig bekant igenom någon synnerl: vettenskap? Hvar till Hr Höpken svarade, det han ej sådant hördt vidare, än at han skall vara qvicker och studerat efter det vanliga sättet. Och som Hr Salvius uppå tilfrågan lofvade sig vilja sörja för protocollerne, trycket och acternes förvarande, så fant Academien ej nödigt at ännu taga någon in, förr än Hr Salvius sielf derom giör påminnelse, i fall arbetet framdeles skulle mera ökas, än han hinner med at fulgiöra. Imedlertid samtyckte Academiens Herrar Ledamöter dertill, at Hr Höpken skulle vid tilfälle läta honom förstå, uti hvad slut Academien häröfver stannat.

3. Dernäst läste Hr Höpken up et af honom sammansatt företal til Acterne, som komma at tryckas, hvilcket öfveralt blef gillat och faststält.

6. Sedan föreslogs Hr Henrichsson til Ritmästare och Ledamot i Academien, så vida han i perspective ritning skall enkannerl:n äga mycken färdighet: och Hr Höpken påtog sig at tala med honom derom.

11. Hr Höpken svarade härpå å Academiens vägnar, hvilcket svar tillika med Hr Celsii försäkrings skrift lades at förvaras ibland Academiens skrifter.

12 Sedan läste Hr Höpken up et af en obekant man til Academien insändt förslag om skoglösa orters hielp: och efter något öfverläggande fant Academien för godt at följande slut derom skulle i des Acter framdeles inryckas, nembl:n:

1. Hr Baron Höpken lät Academien förstå, huruledes han fådt svar från Hr Wallerius uppå Academiens til honom afgångne kallelse bref, hvilcket svar nu uplästes, och sedan infördes hans namn ibland Ledamöterne efter ordningen.

2. Sammaledes uplästes utaf Hr Baron Höpken en til Academien af Hr Ribbe ingifven anmärckning öfver en mansperson, som hade haft svarta starren, och derjemte varit lam uti den högra armen och handen, men endast och allenast genom upkastningsmedel återvunnit sin hälsa, jemte mästadelen af sin syn, hvilcken skrift jämväl lades ad acta.

5. Härpå gaf Hr Ahlström til Academien de utlofvade 300 dr kmt, samt en ducat til tryckets omkostning. Hr Höpken tog de 300 drna til sig, och Hr Salvius, som kommer at betala å Academiens vägnar tryckare lönen, tog ducaten i förvar.

10. Härvid påminte Hr Höpken, huru det kunde hända, at som detta ännu är en späd inrättning, hvilcken ännu intet fåt något publiquet fäste at trygga sig vid, och Censoris instruction innehåller, at han bör förfråga sig uti Cancellie collegio, huru han skall förhålla sig, enär något synnerligt mål förefaller i hans sysla; ty torde det jämväl nu gifva honom tilfälle dertil, hälst om man begierte, at han under Wettenskaps Academiens namn skulle censurera den utgående Acten; hvilcket visserl:n skulle föda af sig en stor ledsamhet. Nu, at förekomma alt sådant i tid, hemstälte han Academiens godtfinnande, om icke det vore bäst, at man nu förut i underdånighet sökte Hans Kgl. May:ts nådiga privilegium under det namn, at ingen skulle få trycka efter Academiens Acter? Hvilcket förslag behagade Herrar Ledamöterne så mycket mer, som de mente, at Academien ändå kunde framdeles kalla honom til Ledamot, der omständigheterne sådant fordra skulle. Hvarföre det ock resolverades:
at Hr Secreteraren skulle sätta up denna skrift til Hans Kongl. May:tt, på sätt som redan omordat är, och nästa gång hafva den up med sig til justerande.

11. Dernäst föredrog Hr Höpken, huruledes Grundreglorne ej voro nog tydelige eller tilräckelige, enkannerl:n vid det tilfället, som Præsidenten kommer at sättas af. och til; ty sedan den förra Præsidenten igenom sit förda tal til Academien afträdt sin sysla, så måste ju någon å Academiens vägnar svara dertil och liksom påminna Ledamöter at skrida til et nytt Præsidents vahl, hvilcket efter hans mening borde höra Secreteraren til. Nu finnes intet uti Grundreglorne något derom; och derföre upläste han några §§, som af honom blifvit upsatte så i detta målet, som ang:de hvad mera vid samma tilfälle borde tagas vara på; hvilcka alment blefvo gillade, och beslöts, at de skola renskrifvas och i Grundreglorne inhäftas.

Men Hr Höpken mente, det Academien ej borde förskiuta någon ting, utan taga emot så det, som synes ringa och mörkt, som ock det tydel:a och klara, ty af en ringa början hafva många stora och dråpeliga påfund upkommit. Ja, sade Hr Triwaldt, de fleste ting i verlden hafva mer af en händelse än a priori blifvit uptäckte. Men det stannade sedan härvid.

1. Hr Nordenberg berättade, det han hade råkat Hr Ribbe, och at han bedt honom giöra sin ursäkt uti Academien, det han idag ej kunde vara tilstädes, emedan han blifvit befalt at före middagen vara ute vid Carlberg. Äfvenså upviste ock Hr Höpken et bref från bemälte Hr Ribbe, deruti han sammaledes giorde sin ursäckt.

5. Sedan upläste Herr Höpken Hr Elvii svar til Academien på des til honom afgångne kallelse at vilja bli en medlem och ledamot uti des samfund. Och som han deruti tackade Academien för des gunstiga kallelse och utfäste sig gerna vilja gå Academien til handa, så mycket hos honom står, så blef nu hans namn infördt ibland Ledamöterne efter ordningen.

6. Derpå lät Hr Höpken Academien förstå, huruledes han ut grundat en omständighet, som han tyckte böra inflyta uti förtalet til Academiens Acter. Det händer, sade han, altför ofta, at et och annat gagneligt påfund blifver i glömskone inhvefvat och således inter artes deperditas räknat, endast för den orsak skull, at des uphofsman ej haft tilfälle at så kundgöra det i sin tid, at det hade kunnat vederbörl:n förvaras til efterkommanderne. Större delen af nva rön el:r påfund äro ock så skickade, at de i början väl synas ringa, men kunna dok med tiden igenom hvarjehanda upmärcksamhet och flit bringas up menniskomen til en otrolig förmon, allenast de blifva räddade utur sit första förgängelighets mörcker och framhafde uti det almenna liuset. Nu kunna sådane gagneliga stycken jämväl finnas här i riket af enskylte personer uptäkte, hvilcka ofta ej komma vidare, utan liksom dö bort tillika med sin första upletare, hvarmedelst det almenna och enskylta bästa mister alt för mycket i sådane ting, som, om de vore kunnige, torde gagna och främia mycken förkofring i landet. Och som Academiens sorgfälliga omhugsan lärer ibland annat jämväl syfta derpå, at så mycket hos henne står, söka framdraga sådane gagneliga påfund i liuset; så hemstälte han Ledamöternes godtfinnande, om icke detta Academiens ögnamärcke med få ord kunde omtalas i företalet? Hvilcket öfveralt blef samtykt och faststält, at följande mening skulle deruti inryckas, nembl:n

7. Än upläste Hr Höpken et af Hr Ribbe insändt prof, hvarmedelst genera substantivorum uti Svenska tungomålet bäst skulle kunna skiljas och läras. Detta var enkannerl:n grundat på det slut, hvarmed et ord ändas in sensu definito. Academien uptog denna observation med särdeles välbehag; men vid Hr Höpens hemställande om det icke kunde införas i Academiens Acter? höllo Ledamöterne före, at detta vore et mål, som efter Grundreglornes innehåll, hvilcket ock nu uplästes, intet så enkannerl:n hörde til Academiens påsyftade ögnamärcke. Dessutan var detta et ärende, som kräfjer et granlaga öfverseende, innan det kan gifvas ut. Hvarföre det resolverades och påskrefs at förvaras, til des flere dylika observationer framdeles torde inkomma.

16. Sedan yrckade Hr Triwaldt derpå, at Academien ville förstärcka sig med skickel:e Ledamöter, som här i staden kunde vara vistande. Och som handelen är en del af Academiens syslor, så föreslog han Hr Plomgren til en medlem i Academien, hvilcken deruti skal äga en synnerlig insikt, och derföre kunna ej allenast förskrifva et och annat, enkannerl:n hvarjehanda frön at här göra försök med, utan ock i practiquen gifva Academien åtskilligt vid handen om handelens rörelse i särskilte orter. Härvid upläste Hr Höpken något af Grundreglorne, och sedan resolverades: at detta förslaget om Hr Plomgren skulle lägas på bordet, at voteras om efter 14 dagar.

2. Och som det nu berättades, at Ritmästaren var derute, så påtog sig Hr Höpken at föreställa honom, huruvida Academien åstundade hans biträde, nembl:n på det sättet, at om han för sin egen öfning skul ville taga på sig at förfärdiga de ritningar hon framdeles vid sina Acter torde behöfva, hvilcka ej lärer bli särdeles månge eller stora, så hade han derigenom ej allenast tilfälle at göra sig vida namnkunnig, utan Academien ville ock se til, så snart hon kommer i bättre vilckor, huruledes hans möda och flit måtte med en viss belöning här vid Academien blifva ihogkommen.

3. Derpå gick Herr Höpken ut och kom efter en liten stund tilbaka, då han berättade honom vara nögd med den förestälning Academien behagat göra honom, och sagt det han väl ville gie sit arbete til Academien, men at Academien behagade sielf bestå al omkostnad, som dervid torde förorsakas. Detta fants vara mycket skäligt: ty blef han inkallad, då Hr Höpken lät honom förstå Academiens välbehag öfver hans utlåtande, och at hon uptog det såsom et tecken af hans välvilja emot det almenna; hvarföre hon ock nu ville taga honom til Academiens Ritmästare, med de vilkor som redan omordade äro. Hr Præsidenten viste honom sedan en blomma af Aconitum at göra prof uppå; men som den samma var något visnad, så lofvade han efter middagen skicka hem til honom en annan, den der skulle vara aldeles frisk. Blefvo ock några ritningar utur Hortu Clifortiano honom viste, och dermed tog han sit afträde.

5. Hr Höpken läste up et bref från Doctor Brandt, hvaruti han giör sin ursäkt, det han ej personligen har tilfälle at komma up i Academien och vederbörl:n tacka för den heder, Academien behagat deruti göra honom, at han får räknas för en medlem uti des Sälskap: önskar at kunna vara til någon tienst och försäkrar derjemte, at så mycket i hans förmågo står gerna bidraga til gagneliga vettenskapers upkomst. Blef således hans försäkrings skrift, som ock nu medfölgde, lagd ad acta, och hans namn bland ledamöterne efter ordningen infördt.

8. Derpå läste Hr Præsidenten up et bref från Hr Celsius, deruti han upböd til Academien et af honom giordt försök om trästängers utvidgande i kiöld; hvilcket af Hr Höpken uplästes och var Academien til et synnerligt nöje, så at det jämväl faststältes, at ock detta nästa gång skulle komma in i Acterne.

10. Likaledes förehölt Hr Præsidenten ock Hr Sahlberg, om han intet snart ville infinna sig med sit nya påfund at förvara trä ifrån förrutnelse? Hela staden, sade han, är nu blefven pikhogad at få se et så gagneligit påfund, hvaraf det meniga samhäldet skulle tilflyta så mycken förmon. Men Hr Sahlberg svarade, det han intet ännu ville uppenbara det, så för vissa orsaker skul, dem han nu intet ville nämna om, som enkannerl:n at han hölt före det vara ganska eftertänckeligt at uptäcka sådane ting, hvaraf våra grannar skulle göra sig en synnerlig förmon och förkofring. Detta mente Hr Præsidenten, at han för sin del intet kunde finna vara något skäl, hvarföre sådant skulle hållas lönt: och framdrog til exempel, at om vi skulle finna på et nytt sätt at göra bröd, hvaraf Norrlänningarne kunde hafva sin födo och uppehälle; måntro sådant borde endast för den orsaken skul nidtystas, at Ryssarne, som vistas under samma climat, torde äfven kunna gagna sig deraf? Hvilcket skulle strida emot naturen, lika som det vore, at iag intet ville göra mig sielf godt, när iag kunde, på det min granne ej eller måtte få något gagn deraf. Härvid kom jämväl at frågas, huruvida denne invention på något sätt vore så fatt, at våra grannar el:r fiender dermed kunde göra oss någon skada? i hvilcken händelse Hr Höpken hölt före, at Academien kunde uptäcka det allenast för Hans Kongl. May:tt; men Hr Præsid. svarade dertil, at utom det at det i sådant fall vore en ting, som lände til Auctorens enskylta heder, så at Academien intet borde eller kunde då befatta sig dermed, så är nu detta rön eller påfund ej så skickat, at våra fiender dermed hvarcken directe eller indirecte skulle kunna skada oss; ty, sade han, jemte någre af de öfrige Herrar Ledamöterne, hvad skada hade vi deraf, om vår grannes skiep länge kunde vara emot förrottnelse, när våra egne vore äfvenså varaktige? Men imedlertid ägde vi den heder, at invention hade först kommit från oss.

1. Herr Höpken framviste, sedan protocollet af d. 25 hujus var justerat, några petrificata, dem en man tagit med sig ifrån Constantinopel, i mening at skäncka dem åt Hans Excellence Gref Gyllenborg. Hvarjemte Hr Höpken ock berättade, at han kunde disponera något litet deraf til Academiens tienst.

2. Hr Höpken berättade, at Cancellie Collegii utlåtande öfver den af honom, å Academiens vägnar, upgifne skriftel:e underdåniga begäran, at få H:s Kongl. Maj:ts nådiga privilegium på de Acter, som framdeles under Academiens namn komma at tryckas, i dag kommer före i Rådet, så at han förmodade, at det med det snaraste lärer til Academiens nöje och åstundan falla ut.

4. Derpå upläste Hr Höpken et til Academien insändt bref från en man vid namn Eurenius, hvaruti han tiltror sig at kunna visa, huruledes man skal med visshet kunna finna igien longitudinem loci, på hvad ställe man hälst må vistas. Begärer för den skuld af Academien bli underrättad, huru han kunde giöra sig förvissad om den recompense, som i utrikes orter blifvit utlofvad för den, hvilcken samma invention kunde utleta.

5. Härvid mente Hr Faggot, det Auctoren bäst kunde vara förvissad om samma recompense, i fall han behagade upgie sin invention uti Academiens Acter; men Hr Höpken hemstälte, om icke innehållet af detta hans bref kunde föras in nästa gång uti Acten? Hvartil Hr Præsidenten svarade, at sådant så mycket mindre kunde el:r borde skie, som Academien ännu ej är förvissad om inventionens riktighet; hvarföre han ock nu hemstälte Ledamöternes godtfinnande huru och på hvad sätt Academien ville svara honom? Då Hr Triwaldt trodde för sin del, at Academien, efter giord tacksäjelse för det, at han behagat communicera detta med henne, kunde försäkra honom aldra snarast om det utsatte proemium, i fal han ville uptäcka sin invention för Academien, och den pröfvas af henne vara så riktig som vederbör. Detta biföls och slöts, at Hr Secreteraren derom skulle upsätta svar til at justeras i nästa sammankomst.

12. Hr Præsidenten hemstälte Ledamöterne, om icke Hr Gabriel Polhem, den Academien för des. synnerl:a skickel:het i Mechaniquen länge sedan slutet at taga til en Ledamot, nästa sammankomst kunde introduceras, så vida han nu nyligen var kommen til staden; hvilcket öfveralt samtycktes, och faststältes at Hr Höpken skulle svara på des tal til Academien.

16. Utan Hr Höpken påminte allenast, det Academiens Herrar Ledamöter ville indirecte utforska hvars och ens mening förut, om den til Ledamot föreslagne personen ville el:r ej taga emot Academiens kallelse.

18. Hr Höpken berättade, huruledes han hade fådt et slags pulver från sin bror Hr Cancellie Rådet nu vistande i Constantinopel, som skal vara öfvermåttan godt emot hvarjehanda febrar, och låfvade derom gifva et recept in til Academien; men förbehölt sig, at det skulle hållas lönt.

1. Hr Ahlström lät giöra sin ursäckt, at han för mellankommande hinder skul i dag intet kunde vara tilstädes. Äfvenså hade ock Hr B. Höpken gordt, emedan han på några dagar ville resa ut på landet.

5. Derpå justerades svaret til Hr Eurenius, som af Hr Höpken blifvit upsatt.

3. Hr Höpken sade, det han för sin del ingalunda ville vara deremot, så vida han kände honom mycket väl; men kunde dock nu ej undgå at göra den påminnelsen, at som detta nu är et mål, hvaruti Academien tyckes gå ifrån Grundreglornes tydel:e föreskrift, hvilcka förmå, at när någon ny Ledamot blir utnämd, skal förslaget läggas på bordet at deröfver omröstas efter 14 dagar, på det at en och hvar måtte dess förinnan hafva tilfälle at göra sig kunnig om den utnemde personens skickelighet och frägd; så förbehölt han sig, at detta målet såsom en extraordinair casus ej framdeles måtte tiena til efterdöme, utan at Academien med så mycket större hugsamhet och föreakt går til väga härmed, som hennes egen heder och förkofring grundar sig derpå

9. Sammaledes läste ock Hr Höpken up Hr Rosenstens svar på Academiens til honom sände kallelse bref. Hvarpå hans namn blef efter ordningen bland ledamöterne infördt

13. Hr Höpken lofvade at skaffa frö til et slags gräs, hvarmed man skal kunna dämpa flygsandens öfversvimmande

15. Nu berättades, at Hr Tourlon var tilstädes, hvarföre Hr Höpken påtog sig at stiga ut och å Academiens vägnar tala med honom; men frågade likväl förut cum reservatione ad protocollum, om icke alla Ledamöterne vore enige derom, at Hr Tourlon nu skulle tagas in til medlem i Academien? Svarades ja öfveralt.

16. Hr Höpken svarade härtil och betygade Academiens fägnad öfver den heder, hon nu hade, at få intekna honom bland sina ledamöter, som lemnat synliga prof af en väl inrättad vandring til fremmande folk igenom den godhet, hvarmed han velat tilägna henne et värck, hvaruti ögonskenligen visas Chinesernes flit och idoghet. Deremot är Academiens glädie at kunna lemna honom prof igen af en fulkoml. vänskap

19. Hr Præsidenten frågade Hr Höpken, huru vida det hunnit med Academiens underdåniga ansökning hos H:s Kl. M:t

Hr Höpken svarade honom å Academiens vägnar, hvilcket Svar lades ad acta. Och sedan det förnemsta af Grundreglorne blifvit upläst, gafs åt Hr Plomgren et formulair, hvarefter han til nästa gång skulle inrätta och til Academien sedan ingifva sin försäkrings skrift.

Detta biföls af samtel:e Herrar Ledamöterne, och i fölie deraf slöts, at Hr Præsidenten, Hr Höpken och Herr Salvius skulle, enär dem lägligt vore, träda tilsamman och utse de observationer til trycket, som af dem pröfvas vara hälst gagnelige och säkre at gifvas ut i det allmenna.

1. Sedan protocollet af den hujus var justerat, hemstälte Hr Höpken til Academiens godtfinnande hvilcka observationer el:r nya påfund, som til Academien blifvit ingifne, nu skulle pröfvas nödige at tryckas vid detta första quartalet? Herr Triwaldt svarade, det han för sin del mente, at sådant torde kunna så mycket mer lemnas til Hr Præsidis, Hr Secreterarens och Hr Actuariens ovälduga ompröfvande, som hvar och en i annor händelse gerna plägar gynna sin egen sak.

3. Härvid läste Hr Höpken up den 12, 13 och 14 §. af Grundreglorne, som tala derom; hvarjemte han förklarade Academiens påsyfte vara dermed at tildela dem någon heder, som dymedelst visa sin sanskyldiga nit för det almenna, hälst som de härvid ingen annan belöning hafva at vänta, såsom ock at upväcka en inbördes täflan hos en hvar af Academiens Ledamöter at med fult alfvare bidraga til inrätningens ändamål. Och som Academien fant detta Hr Triwaldts hemställande vara skäligt och billigt, ty blef ock nu endräktel:n faststält, at så många stiernor skola uti den trykte Acten sättas för hvar och en Ledamots namn, som observationer af honom i det quartalet til Academien blifvit ingifne.

5. Hr Höpken läste sedan up et bref från Hr Baron Bielcke, jemte den derhos af honom insände observation om almträns planterande här i riket. Häraf fik Hr Ahlström tilfälle at yttra Sig, det han hållit före, at almträden vore af 2:ne slag, neml:n röd och hvit, hvarom han likväl i den upläste observation intet fant vara något omrört. Men Hr Præsidenten mente för sin del, at det ej finnes mer än et slag, och uppå tilfrågan hvad det enkannerl:n vore, som gorde denna åtskilnad? svarade Hr Ahlström, at den röda är i sielfva trädet röd, i sin växt rak och har små löf; deremot har den hvita mera utspridda grenar och större blad. Härtil lade han ock det, at den hvita allenast finnes här i Sveriget, men ej den röda. Hr Præsidenten ville dok intet medge, at det skulle vara mer än et species, fast den på hvarjehanda sätt kan synas skicka sig, äfven som det ock skal vara bekant, at i Ostindien finnes alm, hvaruppå växer bär, men kan derföre ej säjas vara något särskilt genus. Han frågade ytterligare, om den röda vore i trädet hårdare el:r ock blötare, än den hvita? Hvilcket Hr Ahlström sade sig ei så noga hafva pröfvat.

6. Hr Höpken tykte, at den methode, som Hr Bielcke brukat uti denne observation, var något vidlöftig, hälst som han först upräknar många särskildte auctorer, som skrifva om almträn, och vederlägger sedan deras meningar, förr än han kommer enkannerl:n at tala om sina rön och nya påfund dervid; men de andre Ledamöterne funno en sådan methode vara så mycket bättre, som derigenom ej allenast gifves tilfälle at få veta, om någon annan skrifvit i den saken, som handlas om, något förut, utan ock på hvad sätt de deruti tilförene gorde rön haft deras grund el:r ej.

Hr Höpken svarade, det han ej allenast ville i all måtto afstå den rättighet til samma privilegium, som orden deruti honom enskylt synes tilägna, til Academien, i hvilcket afseende han ock enkannerl:n det hade utsökt. och at sådant nu skulle i protocollet inryckas; utan han lofvade jämväl vid nästa sammankomst at skriftel:n afsäja sig samma rättighet. Hvarföre Academiens Ledamöter betygade emot honom deras taksamhet.

1. Hr Höpken läste up Hans Kongl. Ma:tts nådige privilegium, af det innehåll at ingen skal på något sätt få lof at trycka Academiens Handlingar, utan des vilja och vetenskap. Och som Hr Höpken såsom Academiens Secreterare blifvit ombeden at i underdånighet söka berörde privilegium hos Hans Kongl. May:tt å Academiens vägnar, och det fördenskuld nu fants vara stält enkannerl:n på honom; så frågade Hr Præsidenten, om han icke ville ad protocollum afsäja sig samma rättighet i alla delar til Academien.

4. Dernäst kom man at tala om efter hvad ordning ledamöternes namn skulle tryckas, och som Hr Præsidenten är, då Academien sitter, den förnämste och har under det förflutne quartalet haft största vård om ärendernes ordentel:a fortgång, så pröfvades af Academien ock ingen ting kunna vara skäligare, än at hans namn föres in aldra först. Dernäst hvad Secreteraren och Notarien vidkommer, så emedan Grundreglorne innehålla, at hvar och en af Ledamöterne, som i det förbigångne quartalet inkommit til Academien med någon observation, skulle uti Acten få en stierna för sit namn, dels at dermed tilskynda honom sielf någon heder, dels ock at på sådant sätt upväcka en behagelig täflan Ledamöter emellan, men som hvarcken Secreteraren el:r Notarien komma någonsin at åtniuta samma heder, så vida deras göromål ingalunda tillåter at ingifva några observationer, fast de dessutom hafva mäst vid värcket at sysla; så blef endräktel:n faststält, at deras namn skulle näst efter Præsidentens införas uti den tryckte Acten, och på nästa sidan alla Ledamöter efter ordningen.

5. Man talte sedan ock något om titulen på Acten, då Hr Höpken nemde, at den är redan faststäld at bli på följande sätt: Wettenskaps Academiens Handlingar för Julii, Aug. och Septemb. månader 1739, hvarvid Hr Præsidenten sade det göra honom ondt så länge han lefver, at det intet får heta Svenska Wetenskaps etc.

6. Hr Præsidenten frågade Hr Baron Höpken hvad han ville förstå med Correspondenter? Sådane, svarade han, som omtalas i Grundreglornes 12 §., och mente, at i anledning deraf et kort innehål af deras til Academien insände bref skulle vid slutet af Acten införas, hvarvid han nu ock upnemde et från en man, som kallar sig i förhopning, och från en annan om skoglösa orter. Detta samtycktes.

Hvartil Hr Ahlström svarade, at det ock här sker alt för ofta, och at det efter lag är både tillåteligt och giltigt. Men Hr Brelin tvekade för sin del, om någon sine consensu Principis skulle kunna transportera sit undfångne privilegium på en annan. Derpå lästes sielfva privilegium up, och som ordasättet deruti fants ögonskenligen medge, det Hr Höpken i underdånighet å Academiens vägnar begert detta Hans Kongl. Ma:ts nådiga privilegium, så kunde ock Academien ej annat finna, än at det enkannerl:n hörde henne til, och at det således ej var nödigt om des giltighet göra något vidare tvifvelsmål.

Dock giorde Hr Bielcke den påminnelsen dervid, at om någon ville säja, det berörde privilegium ej skulle äga någon kraft, i fal Hr Höpken skulle afgå med döden, så kunde Academien i en så sorgelig händelse, som det vore, snart begära et annat hos Hans Kongl. Majestät.

1. Hr Höpken lät, igenom sin utskickad til Academien, ursäkta sig, at han i dag för sin opaslighet skul intet kunde vara tilstädes: men gaf likväl nu in til Academien sin afsäjelse skrift til den rättighet, som uti Kongl. Maj:ts nådiga privilegio angående trycket honom erkannerligen syntes vara förundt. Hvilcken skrift uplästes och lades sedan ad acta at förvaras.

4. 1mo Om Ledamöterne hade än ytterligare något at påminna om den af Hr Höpken til Academien insände skrift, hvaruti han afsäjer sig al rättighet, som Kongl. Maj:ts nådiga privilegium honom enskyldt tyckes tilskynda? Svarades nej öfveralt.

1. Hr Ahlström lät igenom Hr Triwaldt til Academien göra sin ursäkt, at han i dag intet kunde infinna sig.
Äfvenså berättade Hr Salvius, at han varit hos Hr Höpken, och at han för sin opaslighet skul intet kunde komma up

Den proposition, iag vid sidsta sammankomsten gorde, skedde endast för en jämkning skul til enighetens fästande Ledamöterne emellan, hvarom iag för min del är mycket öm, och til at ej behöfva rubba det förr resolverade. Dock så vida Hr Höpken behagat säja, at ovanligheten strider emot tryck med latinska bokstäfver, så vil iag också underkasta Academiens ompröfvande, huru en nyttig fast ovanlig sak i begynnelsen icke kan vara enlig med anständigheten: och ehuru ovanligt det latinska trycket i början synes vara, så skulle likvist publicum hafva Academien en dubbel obligation, först för det at flere mål komma ut på lika mycket papper, och för det andra, at alt blifver tryckt på et behageligt sätt. Det kunde kanskie säjas, fast emot min förmodan, at publicum ej funne så sit nöje i det latinska, som i det nu vanliga Svenska trycket, så at Academien således skulle nödgas låta omtrycka sina Acter til svenskt tryk, i fal hon nu ville börja med latinske. Men iag finner ej, at Academien skulle deraf hafva at vänta mera skada, än af omtryckandet från Svenska bokstäfver til latin, om det i framtiden blefve publico behageligare. Men oaktadt det vid sidsta sammankomsten gorde förslaget för latinska trycket til endräktighetens bibehållande, så vil iag dock för denna gången begifva mig dertil, at Academiens Acter måge tryckas med Svenska caracterer. Och efter pluraliteten af Academien varit och ännu är för trycket med latinske bokstäfver, så håller iag för min del så före, at de måge godvilleligen förut begifva sig från deras pluralitet, för samdräktigheten skul Ledamöterne emellan.

Under det Hr Höpken således talade, kom Hr Bielcke in, och sedan han sat sig nid, fortsatte Hr Höpken sit tal och sade, at man måste ganska ömt umgås med publicum, och at folcket äger i almänhet en simpel curiosité; om nu den i början stötes för hufvudet igenom et latinskt tryck, så lärer Academien näppel:n och ej utan mycken olägenhet kunna återkalla den förmon, hon i annor händelse kunde lofva sig förmedelst det, at hon vinner folckets tycke, hvilcket icke ringa skulle hielpa til denna inrätningens upräthållande. Men så vida folcket är ännu ovant vid de latinske caracterer, så vore det ej el:r för Academien anständigt at göra början dermed.

Under det Hr Höpken således talade, kom Hr Bielcke in, och sedan han sat sig nid, fortsatte Hr Höpken sit tal och sade, at man måste ganska ömt umgås med publicum, och at folcket äger i almänhet en simpel curiosité; om nu den i början stötes för hufvudet igenom et latinskt tryck, så lärer Academien näppel:n och ej utan mycken olägenhet kunna återkalla den förmon, hon i annor händelse kunde lofva sig förmedelst det, at hon vinner folckets tycke, hvilcket icke ringa skulle hielpa til denna inrätningens upräthållande. Men så vida folcket är ännu ovant vid de latinske caracterer, så vore det ej el:r för Academien anständigt at göra början dermed.

Blir således nu första frågan, huru vida Academien kan med skäl gå från et beslut, hvaruti hon en gång stannat? En sådan ombytelse uti besluten hölt han före vara ej mindre ovanlig än högst skadelig. Ovanlig i anseende dertil, at protocollerne, hvilcka til hvars och ens menings rediga utförande varda hålne, pläga alt stilla och böra jämväl hållas helige, och följaktel:n hvad i dem en gång blifver stadgat och faststält ingalunda ändras, utan högst trängande omständigheter sådant äska skulle. Härvid föl Hr Triwaldt honom i talet och sade, at Hr Salvius fördt et mycket ensidigt protocoll. Men Hr Höpken bad, at han utan hinder måtte få utföra sina tanckar, och sade ytterligare, at en sådan ostadighet uti besluten skulle jämväl så mycket åstadkomma, at intet beslut, som Academien en gång gordt, kunde hållas för vist el:r någonsin blifva fastståndande, hälst om hon den ena gången skulle rifva up et mål, som den andra blifvit afgordt. Sådant, sade han, vore just et medel at så ut misshälligheter ibland Academiens lemmar och följaktel:n göra hela denna gagneliga inrättningen, som endast grundar sig på inbördes sämio, aldeles med tiden til intet.

Så snart det var upläst, steg Hr Baron Höpken up och begärte tilstånd af Academiens Herrar Ledamöter at få tala om något, som han i följe af det nu upläste protocollet hade at påminna: hvarjemte han också gorde sin ursäkt til Academiens Herrar Ledamöter, at han ännu intet årckade, för sin opaslighet skul, så tala, som han gerna ville och ärendets vikt vederbörligen fordrade,
Började sedan på följande sät:

3. Under detta yttrade sig herr Bielcke, det han väl allaredan sidsta gången gifvit sina skäl Academien vid handen, hvarföre han för sin del häldre ville hålla med de latinske än de nu brukelige Svenska caractererne, och det så utförl:n at han nu intet hade något ytterligare dervid at påminna; allenast det, at detta ärendet ingalunda beror på några probabiliteter, som Hr Höpken ville säja; ty utom det, at Hans Excellence Gref Gyllenborg redan länge sedan låtit utgå en Engelsk Tragedie på Svenska med latinske caracterer, så äro mångahanda piecer på lika sät allaredan utkomne af trycket, så här i Stockholm, som i Upsala och Åbo, hvilcka haft en stor åtgång. Dessutom, sade han, så skrifva vi intet för oss, utan för det almenna. Nu är det en ovedersäjelig sanning, at ju bättre pris en bok kan säljas före, ju större blir des afsätning, och ju större afsättningen är, ju förr kommer hon ut i flere händer uti landet. Det är ock derjemte sant, at lika många saker med latinskt tryk intet taga in så mycket papper, som det Tyska, och således fordra de förra intet så stor kostnad som de sednare, hvarföre de också i slikt fal kunna säljas för bättre köp och följaktel:n hafva större åtgång, hvarigenom Academien värkel:n kommer til sit sanskylliga ändamål.

6. Hr Höpken sade, at man nu mera intet ville längre uppehålla sig vid denna quæstion, så vida den ej allenast är af mindre värde, utan också allaredan förut afgord. Hvartil Hr Mellercreutz svarade, at et mål, som redan blifvit afslutit, intet kan enkannerl:n derföre blifva fast ståndande, at det är afgordt, utan så vida det stödier sig på skäl och en förnuftig grundval.

7. Hr Salvius upviste en til honom från Hr Christopher Polhem insänd discours om de latinske och Svenska caractererne; men Hr Höpken tog den til sig at efter Grundreglorne förut igenom se, innan den kunde läsas up i Academien.

8. Härpå yttrade Hr Höpken sig, det en annan ändring jämväl skedt i Academien under des bortovarande angående det ordet: Svenska, hvarom tilförene blifvit slutit, at det icke skulle sättas fram på titulen i Acten, för de då upnemde skäl skul; men är nu likvist sedermera samtyckt och beviljat. Detta sade han vara en omständighet, den han i följe af sin embetes plickt icke el:r kunde undgå at tala om: och hemstälte huru det rimar sig, at Academien är så åtskillig i sina beslut. Hr Præsidenten svarade dertil, at han för ingen annan orsak begärt, at detta ordet skulle tilläggas, än allena för citerandet skul. Jag är, sade han, ledamot uti den Keiserliga och Kongl. Franska Academien, som äfven bära namn af Wetenskaps Academier. När iag nu skal citera någon Act af denna Academien, så är intet ord, som skiljer den från de ofvan nemde. Men härom blef för denne gången intet vidare tilgordt; utan Herr Triwaldt upviste några prof af kopparstickningarne til Acten, hvilcka pröfvades af Academien vara väl stuckne.

10. Hr Höpken berättade sedan, huruledes han sat ut de honom ombetrodde Academiens peningar på interesse.

11. Hr Höpken och Hr Bielcke lofvade sedan upsätta project til ceremonierne vid Præsidents ombytningen och inkomma dermed til nästa onsdag i Academien.

12. Derpå voterades om Hr Roséen, och resolverades efter pluraliteten, at han skulle til Ledamot i Academien intagas, och at Hr Secreteraren skal derom skrifva honom til.

13. Likaså samtycktes, at vaktmästaren skulle för sin möda vid Academien få af de p:r, som Hr Höpken har under händer, 2 ducater, och at Hr Triwaldts dräng skal hädanefter förrätta vaktmästare syslan vid Academien.

Des utom Hr Trievaldt består kopparstycken för första åhret.
Linnæus skiänkt Hortum Cliffortianum.
Tourelong skänkt 2:ne chinesiske böcker om Oryza och Bombyx.
Höpken en Byreau och Ahlström ett bord.

Membra voterade om Secreter, hvartill Baron Höpken fick allas kallelse.

d. 2 Junii. Äffter Lottkastning emällan Fundatores blef ordningen 1. Ahlström, 2. Höpken, 3. Bielke, 4. Linnæus, 5. Triewald.

Hr Höpken sade, at han för sin del icke allenast biföl denna proposition, utan hölt jämväl så före, at detta borde ske, fast än ej mer än en enda Ledamot hade något at påminna dervid: hvarföre det ock hemstältes, om icke jämväl denna quæstion om det ordet Svänska kunde upskiutas til en annan gång? Hvilcket biföls och resolverades,

Härpå bad Hr Höpken, at som han i afseende på privilegium var aldramäst engagerad i detta ärendet, och kunde hafva mycken förtret derföre, i fal ordet Svenska skulle bli vedertagit, det de då ville taga detta i flitigare öfvervägande. Men på det intet måtte skie något emot det formulair, som i privilegio brukas, och at Academien likafult måtte kunna uti titulen skilja sig från andre slika inrätningar i främmande orter, så hemstälte han, om icke titulen kunde bli sålunda:

1. Sedan protocollet af d:n 22 hujus var justerat, fik Hr Höpken deraf tilfälle at hemställa Academiens närmare ompröfvande, om icke det ordet Svänska uppå titulen skulle kunna utelemnas, hälst som det uti Kongl. Maj:ts nådiga privilegio intet finnes tillagt, och at folcket, i fal det blefve infördt, torde deraf fälla sådant omdöme, som vi här ville kalla oss en moder för andra Academier i riket, hvilcket, som han tyckte, ingalunda skulle vid början af denna späda inrätning väl skicka sig, så vida Academien nu lärer enkannerl:n vara derom öm, huru hon med al lämpa och försiktighet må häldre vinna tycke hos folcket än at samka vidriga omdömen uppå sig.

3. Härpå kom at talas något om den ordning och ceremonie, som bör tagas i akt vid Præsidents ombytet, då Hr Höpken hemstälte, om icke efter Grundreglornes innehåld invitations bref borde afsändas til de näst häromkring vistande Ledamöter, at antingen sielfva infinna sig, el:r ock utnämna sina fulmäktige vid Præsidents valet. Detta biföls så mycket snarare, som de funnos vara ganska få, hvilcka kunde komma tilstädes.

4. Sedan läste Hr Höpken up et af honom tilförene upsat project til den ceremonie, som vid Præsidents valet kunde efterföljas, emedan Grundreglorne intet handla härom så utförl:n, som vederbör. Detta project blef sedan ändrat och faststält, at denna ceremonien skulle ske på följande sät:
1o Först håller Præses en Oration.
2o Secreteraren tackar Præses genom en Compliment.
3o Præses ber Ledamöterne skrida til lotning. 4. Det lottas.
5. Secreteraren läser utur Grundreglorne up Capitlet, som handlar om Præsidenten.
6. Præses lemnar förtekningen på de ärender, som under hans tid blifvit afslutne, til den nya Præsidenten.
7. Secreteraren gratulerar sedan til slut å Academiens vägnar den nya Præsidenten.

97 Utgifvet till Wacktmästaren ....... 36 dlr kpmt.
Inkommit d. 6 Jun. Ahlström 300
Inkommit d. 6 Jun. Höpken 150
Inkommit d. 6 Jun. Bielke 150
Inkommit d. 20 Jun. Ribbe 108
Inkommit d. 5 Aug. Roberg 300 men ej incasserat.
Inkommit d. 5 Aug. Sahlberg 120 till papper.
Inkommit d. 8 aug. Linnæus 18
Inkommit d. 8 aug. Ribbe 18
Inkommit d. 8 aug. Höpken 18
Inkommit d. 8 aug. Ahlström 18
Inkommit d. 8 aug. Trievaldt 18
Inkommit d. 8 aug. Nordenberg 18
Inkommit d. 8 aug. Nordenberg frater 18
Inkommit d. 8 aug. Sahlberg 18
Inkommit d. 8 aug. Faggot 18
Inkommit d. 8 aug. Pihlgren 18

Hr Baron Höpken svarade derpå å Academiens vägnar, hvilcket svar lades ad acta

3. Derpå läste Hr Höpken up det Capitlet utur Grundreglorna, som handlar om Præsidenten, och sedan det var förbi, började Hr Triwaldt sit tal til Academien, hvaruti han först giorde sin ursäkt, at han intet ägde sådant pund af naturen i vältalighet, som mången vid detta tilfället kunde med skäl af honom vänta; hvarjemte han yttrade sin innerliga fägnad öfver denna inrätning och sade, at han allaredan för 20 år sedan önskat, at en sådan måtte en gång i vårt k. Fädernesland upkomma, ehuru han för sin del aldrig kunnat tro, at Præsidents hedern honom deruti någonsin skulle blifva updragen.

5. Sidst gratulerades den nya Præsidenten af Hr Höpken å Academiens vägnar til des nu emottagne Præsidents sysla, hvilcket tal likaledes lades ad acta at förvaras.

6. Herr Baron Höpken läste sedan up Hr Roséns öfversände svar på Academiens til honom afgångne kallelse at vilja bli en Ledamot och medlem uti Academien: hvarpå hans namn infördes bland Ledamöterne efter ordningen. 

9. Academien tog desse målen i öfvervägande och föl uti sådant slut, at Hr Höpken, Hr Mellercreutz och Hr G. Polhem skulle träda tilsamman, när dem behagade, och häröfver uprätta några så kallade lagar, emedan Grundreglorne i slika mål intet stadga någon ting, hvilcka sedan måge til Academiens ytterligare gillande och fastställande föredragas.

8. Häruppå proponerade Hr Baron Höpken Underståthållaren Drake til Ledamot i Academien, så vida han vore en lärd man och kunde i många mål gå Academien väl tilhanda.

Häruppå lät Hr Höpken förnimma, det han för sin del ingalunda kunde se, at Censoris approbation skulle vara så aldeles omträngt på de Acter, som under Academiens namn komma at tryckas: hvilcket han enkannerligen ville stadfästa med följande skäl:

7. Under detta talades något om försäkrings skrifterne, då Hr Præsidenten frågade Hr Salvius, om alla ledamöterne gifvit sina försäkrings skrifter från sig? Och svarades af Hr Salvius, at det vore åtskilliga, som ännu intet gifvit deras försäkrings skrifter från sig, enkannerl:n de, som blifvit frånvarande kallade til Ledamöter i Academien. Och som Hr Höpken begärade, at Grundreglornes innehåld i detta mål måtte efterkommas, och at alla, särdeles närvarande Ledamöter i Academien, måtte afgifva deras försäkrings skrifter, så begärte Hr Præsidenten, at Hr Salvius til nästa gång skulle göra en förtekning på dem, som ännu intet gifvit deras försäkrings skrifter från sig.

Hr Höpken mente, at sådant vore aldeles onödigt, och at de väl kunde tålas, så vida de alment blifvit vedertagne. Men Hr Pilgren hölt deremot för sin del så före, at fremmande ord skäma bort vårt modersmål, när de således få innäsla sig, at de gamla goda inländska orden råka igenom försummelse aldeles med tiden i glömsko. Derföre var hans mening, at vi intet borde emottaga fremande ord, när vi hafva förråd på lika goda ord förut i vårt egit tungomål, och än mindre då, när egne el:r inhämske äro tydeligare och för alt folck i hela landet lättare at förstå, än de utländske. Vårt tungomål, mente han, blir derigenom intet rikare, at vi naturalisera så fremande ord, at vi derigenom glömma bort våra egne, och at dermed nu kommit så långt, at mången måste lära sit egit fäderneslands mål liksom å nyo: hvilcket med tiden tör hafva större påfölgder med sig, än mången nu vil tro.

Hr Höpken yttrade sig härvid, at han vore så mycket villigare dertil, som ändamålet med denna försäkrings skrift enkannerl:n syftar på enighetens bibehållande Academiens Ledamöter emellan, och at en så inviolabel ting, som Grundreglorne äro, ingalunda bör underkastas något delibererande.

Men Hr Mellercreutz svarade, at han ville absentera sig tils vidare från deras sälskap. Gick derpå til dörren; men kom åter tilbaka igen och begärte extractum protocolli häröfver. Hr Höpken lät honom förstå, at Academien ingalunda behöfver skriftel:n utlåta sig i detta mål: Academien har uprättat sig vissa Grundrelor at lefva efter och så vida de varda hvar och en Ledamot innan han blifver emottagen, kunnige giorde, hvarigenom honom lemnas nog tid och råderum at förut betäncka sig, om han vil vara dem undergifven el:r ock intet så äger han sedermera ingen makt at draga dem i något tvifvelsmål, utan så snart det sker, så har han också sin resolution med sig. Hvarpå Hr Mellercreutz tog sit afträde.

1. Sedan protocollet af den 6 hujus var justerat; frågade Hr Præsidenten, om Hr Salvius varit hos Censor och inhämtat des mening angående censurerandet af Academiens Acter? Dertil svarades ja, och at han utlåtit sig, at hans instruction innehåller, det han utan någon exception bör censurera alla Acter, som här skola tryckas, hvarföre han också begärt at få igenom se Academiens Acter, innan de varda tryckte. Hvarjemte han med synnerlig höflighet uptagit den lofven Academien behagat göra honom derutinnan, at han skulle få et exemplar af alt, som under hennes namn kommer at gifvas ut igenom trycket. Detta mål togs sedan än ytterligare i öfvervägande: då Hr Höpken nu som förr sade sig vara af den tanckan, at Academien intet behöfde bry sig något härom, til des Hr Censor sielf antingen ville förbiuda trycket, eller ock besvära sig deröfver hos Höga vederbörande. Härhos yttrade sig Hr Salvius, at boktryckaren talt med honom och förbehållit sig at blifva friad för alt åtal, i fal Hr Censor skulle besvära sig häröfver. Hvartil Hr Baron Höpken svarade, at Censor, såsom en förnuftig man, ingalunda lärer inlåta sig i sådant mål, som han väl förut ser sig ej kunna vinna något med.

8. Härpå upviste Hr Höpken et rum utur samma tryckta ark, som til meningen intet var nog tydeligt. Hvilcket fants vid närmare påseende vara kommit af puncteringens fel i tryckningen, så at der stod en comma der comma cum puncto hade bordt stå.

12. Sedan lästes up et af Hr Mellercreutz uppå Academiens begäran uprättat förslag til vissa reglor, hvarefter Academien ville, sedan de förut blifvit behörigen gillade, framdeles skicka sig vid nya röns behöriga pröfvande. Men Hr B. Höpken tog dem til sig och lofvade til nästa gång sätta dem i bättre ordning, at de då måge läggas på bordet til en behagelig tid.

16. Hr Höpken hemstälte, om icke en bok kunde beställas, hvaruti alla de målen, som böra til en viss tid läggas på bordet, måge efter hand inteknas, då man kunde slippa de många lappar? Hvilcket biföls, och at Hr Salvius skulle beställa derom för Academiens räkning. Likaledes påtog sig Hr Cronstedt at beställa en tafla til Academien.

18. Hr Höpken fik emot sin revers af Academien läna hem de böcker, som af Hr Tourlon til Academien blifvit skänckte.

Hr Höpken mente, at det okså borde vara för den orsaken skul, at hvar och en, som får Academiens Act uti sina händer, måtte så mycket snarare kunna se, hvem som enkannerl:n är Auctor til samma observation, som han kommer at igenomögna. Nu, sade han, kan sådant snart skönias, så länge första quartalet räcker, hälst som deruti kommer at införas en tryckt lista på alla Ledamöter i Academien, så til deras namn, som af hvad tienst och caracter hvar och en är: men i de följande quartals Acter sker det icke så, för än en ny årsomgång å nyo börjas: des förinnan kunde någon råka i tvifvelsmål, hvem den el:r den enkannerl:n vore, så framt hvars och ens caracter jemte namnet icke varder utsat.

3. Sedan framgaf Hr Salvius några försäkrings skrifter, dem han uppå Academiens sidsta gången yttrade åstundan hade renskrifvit. De blefvo nu hvar för sig särskildt underskrefne af Hr Triwaldt, Hr Ahlström, Hr Höpken och Hr Linnæus, och lades sedan i förvar bland de andre försäkrings skrifter, som förut af de öfrige Herrar Ledamöter til Academien blifvit inlefvererade.

12. Hr Höpken gik sedan bort, hvarpå Hr Nordenberg föreslog Stalmästaren Hr Anrep til en Ledamot, och sade at han hade åtskilliga vackra observationer, hvarmed han kunde mycket gagna Academien.

13. Hr Præsidenten utlät sig, at detta ärendet bör tagas i närmare öfvervägande. Nu ville han ej yttra sig något, emedan Secreteraren var bortgången: desutan mente han, at det hädanefter skulle bli en lag, at ingen varder til Ledamot intagen, som icke förut gifvit til Academien någon observation.

2. Hr Höpken lät Academien förnimma, huruledes han nu fåt svar från Hr Eurenius uppå Academiens til honom afgångne skrifvelse ang:de den af honom giorde lofven at vilja inkomma och underställa Academiens ompröfvande et nyt påfund, som han utgrundat til at upfinna longitudo loci. Uti samma Hr Eurenii bref, som nu intet blef upläst, sade Hr Höpken, at han begärte, at detta hans påfund, antingen det approberas eller ock intet, måtte hållas lönt, hvilcket af alla samtycktes.

3. Dernäst lät Hr Höpken Academien förstå, huruledes han längesedan varit omtänckt at sammansätta et project til de reglor, hvarefter Academien framdeles ville rätta sig vid de inkommande nya röns tilbörliga öfverseende; men at han funnit dervid inlöpa så många omständigheter, at han intet kunde se, huru några vissa reglor härutinnan stode at uprätta. Ty hemstälte han, om icke det vore bäst, at Hr Præsidenten ville, så snart något nytt påfund blefve upläst, straxt gifva det til en el:r flere af Ledamöterne, som pröfvades vara mäst hemma uti samma ärende, til at noga nagelfara samma påfund, och sedan inkomma til Academien med hvad dervid vore at påminna. Detta fants vara godt, och derföre tog okså Hr Faggot nu til sig Hr Eurenii, och lofvade nästa gång inkomma med sina påminnelser dervid, på det de sedan måtte kunna af Secreteraren öfversändas til Hr Anders Celsius i Upsala, som deröfver än ytterligare må förklara sin mening.

2. Derpå läste Hr Höpken up et bref från Hr Drake, deruti han på det höfligaste gör sin ursäkt til Academien, at han ännu i dag, för hvarjehanda mellankommande hinder skul, intet kan infinna sig at bli introducerad, utan lofvar til nästa sammankomst, som torde ske tilkommande Onsdag, at göra sig färdig dertil, i fal Academien då skulle behaga at taga honom in uti sit sälskap.

6. Dernäst läste Hr Secreteraren up så väl Hr Strömmers svar på Academiens til honom afgångne kallelse bref, hvarefter hans namn infördes på listan, som okså et af honom nu tillika insändt rön om orsaken til träns bortfrysande af köld, samt huru fremmande trän må kunna för kölden förvaras, hvilcket vant Academiens endräktel. bifal.

8. Nu frågade Hr Præsidenten af Hr Faggot. huru mvcket vaktmästaren vid Landtmäteri Contoiret ville hafva för kopparstyckernes aftryckande? Hvartil han svarade, at han åstundar 3 dr och 16 sk. kmt för hvart hundra. Men kopparstickaren, hvilcken nu blef inkallad, lofvade at trycka dem til 3 dr för hvart 100, stora och små, detta quartalet, hvarföre Hr Præsidenten lemnade denna trykningen til honom. Til hvilcken ända Hr Höpken okså gaf honom en zedel uppå Hr Handelsman Schröder, at han af honom skulle undfå 42 böcker papper dertil, hvilcket papper af Hr Höpken betalas med de p:r, som han af Academien fåt under händer.

Hr Höpken mente, at det i hastighet blifvit i privilegio utelemnat, och at vi fram för andre, som vilja stikta et sådant samfund, äga 2:ne förmoner, nembl:n at vi varit de första, och för det andra synes den, som är i sielfva hufvudstaden, kunna snarare nämna sig efter hela nation, än den, som framdeles torde blifva uprättad i någon annan stad i riket. Likaså sker det ok i Franckriket.

Hr Baron Höpken svarade härpå å Academiens vägnar, hvilcket svar lades ad acta.

Hr Secreteraren läste sedan up första Capitlet utur Grundreglorna: hvarpå Hr Drake, sedan försäkrings skriften var til Academien ingifven, hölt sit tal til Academien; hvilcket skriftel. tal han tog med sig hem igen, och lofvade nästa gång inlefverera det.

2. Sedan hemstälte Hr Præsidenten, om icke Acterne skulle för större qvämlighet skul fästas in i blått papper, utan at de skulle kringskäras? Och som Academien fant sådant för godt, så frågades huru mycket papper skulle åtgå dertil? Då man hölt före, at et ris kunde göra til fyllest. Ty lofvade Hr Höpken at för de penningar han har under händer uphandla et ris dertil, och sedan ytterligare beställa härom.

1. Sedan protocollet af d. 7 hujus var justerat, läste Hr Höpken up brefvet, som från Academien skulle afgå til Hr Christopher Polhem, deruti hon betygade sin taksamma vederkäntslo för des insände observation om husbygnad: hvarjemte Academien fan för godt, at Hr Salvius skulle särskilt skrifva honom til och underställa hans ompröfvande, om icke de vid samma observation giorde påminnelser kunde införas, antingen uti sielfva texten eller såsom noter derunder.

5. Hr Höpken läste häruppå up en af Hr Cronstedt ingifven observation om ler til tegelbruk, hvilcken gillades och lades ad acta. Likvist giorde Hr Præsidenten den påminnelsen härvid, at man plägar utom lands låta leret ligga en tid i soltorckan, på det glaseringen må så mycket bättre sedan fästas derpå, och hemstälte om icke Hr Cronstedt ville derom tala något i samma observation, hvilcket han lofvade sätta dertil.

6. Nu börjades at tala om priset på den nu snart utkommande quartals Acten. Hr Höpken påminte, at 0 exemplar, hvilcka komma at delas ut Ledamöterna mellan, och eljest efter vanligheten gifvas Kongl. bibliothequet och Academierne, måtte först tagas undan, och sedan göras en uträkning hvad hela förlaget kostat Academien, innan något vist pris kan utsättas på Acten. Detta fants billigt, och blef omkostnaden för detta quartal på följande sät uträknad:
dr kmt

Herr Höpken svarade, at derom blifvit ganska mycket både pro och contra discourerat; men sådant har dok stannat tilsvidare dervid, at Academien vil bli vid de Tyska caractererne, så vida de äro mera vanlige för folcket i landet, och at Academien således kan förvissa sig om en större afsätning på sina Handlingar. Bättre fram, enär Academien finner hvad afsätning hennes Acter kunna få, vil hon gerna taga emot de latinske caractererne, då hon såsom et företal til en Act vil förut gifva publicum vid handen alla de skäl, hvaraf hon blifvit bevekt at således ombyta sit tryck: då jämväl kan upptagas hvad Hr Christoph. Polhem uti en särskilt af honom til Academien derom ingifven skrift mycket grundel:n ommält, jämte annat som finnes uti Academiens protocoller öfver detta ärendet talt och uptecknat.

3. Nu kom at talas om notification, som skulle införasi Avisorne angående Academiens Act för detta quartal, at den vore färdig til köps, då Herr Höpken lofvade til nästa Måndag låta införa det uti Avisorne: men som Handlingarna intet kunde bli dertil färdige, så fants för godt, at denna notification kunde upskutas til nästkommande Torsdag, och at det införes i de då utkommande Avisor. Hvarvid ej allenast priset utsättes, utan ock hvarest de finnas til köps.

4. Hr Salvius framgaf en räkning til Academien på hvad han utgifvit af de honom ombetrodde peningar til tryck och annat småt för Academien: hvilcken räckning Herr Höpken tog til sig.

9. Herr Höpken läste sedan up et förslag, som en man från Verona, hvilcken nu är här vistande, honom vid handen gifvit, neml. först at göra koppar af järn, och sedan at göra Steyermarcks stål. Men Academien fan intet den process, som dervid föreslogs, kunna äga sin riktighet: ty blef ok härom intet vist slutit: utan Hr Höpken tog samma skrift tilbaka til sig igen.

11. Herr Höpken tog sedan på sig at tala med boktryckaren Horrn om det billigaste pris, som han kunde lemna det til. Han lofvade betala honom tryckarlön å Academiens vägnar för detta första quartalet, och så laga, at han nu straxt börjar på et nyt quartal.

14. Likaledes upläste också Hr Secreteraren et från Hr Polhem insändt svar på Academiens til honom afgångne taksäjelse bref för des mycket vakra rön om husbygnader.

15. Nu lät Herr Baron Höpken Academien förstå, huruledes han vore sinnad at gie 30 ducater til en Gulmedaille, at under Academiens namn låta den upsättas til proemium för den, som kan reda ut någon gagnelig fråga, hvarom Academien ville vara påtänckt, innan detta quartalet slutes. Bad derjemte, at Academien ville utsätta någon viss tid, til hvilcken hvar och en måtte komma in med sina svar derpå. Men förbehölt sig 2:ne omständigheter härvid; först at den, som vil undfå samma Medaille af Academien, måste aldeles hålla sit namn lönt: och för det andra, at alla Ledamöter derifrån skulle uteslutas.

1. Då man hölt på at justera protocollet af den första hujus, blef Hr Strömer, som nu var kommen til staden, af Hr Nordenberg och Hr Tourloen införd i Academien, at nu bli på vanligit sätt til Ledamot intagen. Hr Præsidenten lät då aldraförst honom förnimma hvad fägnad Academien hade deröfver, at hon nu fik tilägna honom det rum och ställe, som hon redan tilförene honom för des vittra lärdom och skickelighet skul tilskynda velat. Och sedan Hr Höpken hade upläst Grundreglorna, hölt Hr Strömer et tal til Academien, hvarpå Hr Höpken svarade å Academiens vägnar. Änteligen gaf Hr Strömer sin försäkrings skrift til Academien, hvilcken lades ad acta.

2. Sedan detta var förbi, for man fort med protocollets justerande: och då man kom til det stället, som handlar om den Medaille Academien täncker för den, der bäst gitter utreda någon af de frågor Academien täncker låta upsätta; frågade Hr Cederhielm, hvarföre Academiens egna Ledamöter derifrån skulle vara uteslutne? Då Hr Höpken svarade, at sådant hade sina vigtiga skäl:

5. Nu hemstälte Hr Höpken, om Academien icke ville vara omtänckt på en gagnelig quæstion, at sådant måtte nu i början af nästa år, el:r ok i detta nu varande quartals Act, få införas, och om terminen, på hvilcken Academien borde yttra sig häröfver, icke kunde utsättas til nästa års sidsta quartal?

7 Härpå läste Hr Höpken up en til Academien insänd observation från Doct. Medicinæ Hr Wallerius om brömskulor på boskap, jemte en annan om brudbröd, som i stället för mandlar skal kunna brukas i mat.

9. Nu lät Hr Höpken Academien förstå, at hon borde af de tryckte Acter taga 6 exempl. för sig sielf undan, at förvara ibland sina samlingar.

10. Herr Höpken fik okså nu et exemplar, som han lofvade ingifva til Kongl. Bibliothequet, emedan han sade, at han derom blifvit påmint.

13. Hr Præsidenten frågade, om Ledamöterna icke hade ännu något tänkt efter, hvilcken fråga skal upsättas för det tilärnade proemium? och sade derjemte, at Hr Höpken allaredan skrifvit til Hr Berck i Franckriket, at finna på en vacker devise til Medaillien. Dernäst begerte han, at Hr Strömer, som innan kort ärnade resa härifrån, nu ville säja, hvilcken fråga han tyckte vara bäst dertil? Hvartil Hr Strömer svarade, at det vore en härlig ting, om någon kunde gie fram något vist sätt at tryska säden utan särdeles omkostnad. Men som Hr Polhem redan förut derom gifvit fram sina tanckar, så ville Academien nu intet bli vid den frågan.

Academien företog den frågan: om icke det vore nödigt at af de medel, som åhrligen eller quartaliter inflyta utaf försälgningen af Academiens Handlingar, tills vidare anslå en summ af dr sexhundrade kopp:mt till belöhning för den eller de af betieningen vid värcket, som bäst fullgiöra och upfylla sin skyldighet, af hvilcken summa hvarje Præsident måtte lemnas ethundrade fembtio dr kopp:mt till enskylt disposition at få utan klandran uthdehla vid slutet af sitt quartal så stor dehl deraf, som han det åstundar och han pröfvat en eller annan af betieningen giordt sig värdig till; och fant Academien detta så mycket nyttigare, som dermedelst de underhafvande i syslorne så mycket mehra förbindas kunna at gå Præsidenterne till handa såsom dem, hvilckom Academien anförtrodt hela värckets behöriga drift och hvilcka stå derföre till ansvar. Academien förmodar fördenskuld, at betieningen vid värcket lärer utan gensäijelse efterkomma Præsidenternes befallningar, såsom hvarigenom den påsyftade ordningen lättast kan bibehållas, hvarpå ock inrättningens behöriga skiötsel och vidmachthållande endast sig grunda. Actum ut supra
M. Triewald.
A. J. v. Höpken.

I anledning af Protocollet af d. 15 sidstl. beträffande det måhlet. som rörer H. Salvii till åthniutande löhn eller belöhning, och hvarvid den frågan förekom: Huru vida en ledamot, som förer Protocollet, kan åthniuta löhn derföre eller eij? företogs detta ährendet och fant Academien rådeligit att dervid fastställa som föllier: Academien skulle gierna önska, att uti detta måhlet kunna föllia sin egen böijelse och den tacksamhet hon hyser för H. Salvii nijtfulla upförande; men som detta jemvähl kommer at röra framtiden; så har Academien förnemligast fäst sin afsickt derpå och funnit betänckel:t samt af en farlig fölgd att lemna någon ständig löhn åth en Protocollist, så vida han derjempte ock är ledamot, och som H. Salvius eij vehlat afsäija sig de förmohner, som en ledamot tillkommer; altså kan Academien i anseende till desse åfvannembde omständigheter eij förunna honom H. Salvius någon ständig löhn. Men hvad belöhningen vidkommer för den förflutne tiden och för des under densamma hafde besvär med correcturet och öfverseendet af språket med mehra; så förblifver dermed vid beslutet af d. 15 December och har, hvad den tillkommande tiden angår, Academien dragit på annat sätt försorg derföre. Actum ut Supra. A. J. v. Höpken.

1. Hr Höpken lät Academien förstå, huruledes Hr Iustitiæ Cancelleren Cederholm utlåtit sig, at han gerna ville bli en Ledamot uti denna Wetenskaps Academie.

2. Nu kom at talas om det tilförene giorde hemställandet angående et vist antal af rön, som hvar och en borde gifva in til Academien, innan han kan lotta til Præsidentskapet. Då Herr Höpken hemstälte til Academiens godtpröfvande, om icke detta förslaget kunde hvila tils vidare, i hänseende til följande omständigheter: 1:o Är intet den just altid så lyckelig til Præsident syslan, som kan gifva in många rön til Academien. 2:do Vi äga okså nu samt kunna ännu framdeles få sådane til Ledamöter, som väl kunna vara det almenna til gagn och fromma, utan at de, för sina många ämbetes syslor skull, kunna så just ha tid at gifva några rön til Academien, men vore icke des mindre skickelige til Præsidenter, som til äfventyrs General Stobée och Underståthållaren Drake.

9. Och som ärendet om lön för Hr Salvius denna gången ytterligare hades före, hvarutinnan han genom et tal til Academien förklarat sig, hvilcket tal, tillika med hvad mera, som här utinnan förelupit, i et särskildt protocoll är på hans begäran utfördt; så läste nu Hr Höpken up et extract deraf.

10. Likaledes läste okså Hr Höpken up et concept til den kundgörelse, som skal tryckas om Medaillen. Hvarpå Ledamöterna för denna gången skildes åt.

4. Hr Höpken läste okså nu up til justering hvad han upsat til kundgörelse i samma ärende, som sedan gafs åt Hr Salvius at föras til trycket.

9. Hr Præsidenten tilsporde Ledamöterna, om ingen viste, om Hr Tourloen vore ännu rest til Götheborg, och som ingen kunde något vist säja derom, så bad Hr Præsidenten at Hr Secreteraren Baron Höpken skulle skrifva honom til på Götheborg, i fal han redan vore hädanrest, då okså tillika de framsätningar kunde til honom öfversändas, om hvad Academien åstundar af honom få veta vid des återkomst från Ostindien.

Herr Secreteraren Baron Höpken läste sedan up de första Capitlen utur Grundreglorne: hvarpå Herr Deger gaf sin försäkrings skrift från sig, hvilcken lades ad acta: hölt sedermera et tal til Academien, hvarpå Hr Höpken svarade å Academiens vägnar efter vanligheten.
155

Herr Secreteraren Baron Höpken läste sedan up de första Capitlen utur Grundreglorne: hvarpå Herr Deger gaf sin försäkrings skrift från sig, hvilcken lades ad acta: hölt sedermera et tal til Academien, hvarpå Hr Höpken svarade å Academiens vägnar efter vanligheten.
155

Herr Secreteraren Baron Höpken läste sedan up de första Capitlen utur Grundreglorne: hvarpå Herr Deger gaf sin försäkrings skrift från sig, hvilcken lades ad acta: hölt sedermera et tal til Academien, hvarpå Hr Höpken svarade å Academiens vägnar efter vanligheten.
155

Herr Höpken berättade, at han allaredan skrifvit honom til derom. och väntade svar med det snaraste. Men i fal han intet skulle vela finna sig deruti, så hemstältes om icke Hr Baron Höpken, som nu är Academiens Secreterare, skulle kunna taga denna syslan på sig? Herr Höpken mente, at han för sina många syslor skul intet skulle få tid dertil, med mindre han icke kunde få någon frihet från sit trägna arbete i Cancelliet, hvarom han lofvade tala med Hans Excellence Gref Gyllenborg. Derjemte sade han, at den största ledsamheten dervid är, at han då ej allenast skulle förut formaliter lägga från sig Secreterare embetet, emedan Grundreglorne säja, at Secreteraren intet kan lotta til Præsident; utan derigenom skulle också addressen på brefven til Academien från alla orter i riket, som nu är stäld på honom såsom Academiens Secreterare, alldeles ändras och igenom notification ställas på en annan, som då i hans ställe komme at förrätta Secreterare syslan. Academien fant detta hafva sin olägenhet; ty blef ock för denna gången intet vist här utinnan slutit.

Hvad som af Academien blifvit beslutit angående någon belöning för Hr Salvius'S besvär vid trycket med mera, finnes vid Acterne af mig underskrifvit och af Hr Baron Höpken contrasignerad, hvaraf et exemplar blifvit Hr Salvius tillstält.

S. d. resolverades, at H. Salvius skulle för det besvär han detta året haft med trycket o. s. v. niuta en discretion af 100 dr smt, som H. Baron Höpken lofvade tilställa honom af Akademiens medell.

S. d. giorde H. Baron Höpken Academien den ädelmodiga skiäncken af 30 ducater till en guld medail, som et premium för den, som kan reda ut någon gagnelig fråga nästkommande år, jemte öfvermåttan vähl öfverlagde vilkor.

D. 20 Octob. underskref H. Ahlström, H. Höpken, H. Linnæus och jag särskilte försäkrings skrifter, som lades ad acta.

Hr Höpken fick emot sin revers af Academien läna hem de böcker, som af Hr Tourlon till Academien blifvit skiänckte.

Herr Höpken berättade, at han allaredan skrifvit honom til derom. och väntade svar med det snaraste. Men i fal han intet skulle vela finna sig deruti, så hemstältes om icke Hr Baron Höpken, som nu är Academiens Secreterare, skulle kunna taga denna syslan på sig? Herr Höpken mente, at han för sina många syslor skul intet skulle få tid dertil, med mindre han icke kunde få någon frihet från sit trägna arbete i Cancelliet, hvarom han lofvade tala med Hans Excellence Gref Gyllenborg. Derjemte sade han, at den största ledsamheten dervid är, at han då ej allenast skulle förut formaliter lägga från sig Secreterare embetet, emedan Grundreglorne säja, at Secreteraren intet kan lotta til Præsident; utan derigenom skulle också addressen på brefven til Academien från alla orter i riket, som nu är stäld på honom såsom Academiens Secreterare, alldeles ändras och igenom notification ställas på en annan, som då i hans ställe komme at förrätta Secreterare syslan. Academien fant detta hafva sin olägenhet; ty blef ock för denna gången intet vist här utinnan slutit.

Herr Höpken berättade, at han allaredan skrifvit honom til derom. och väntade svar med det snaraste. Men i fal han intet skulle vela finna sig deruti, så hemstältes om icke Hr Baron Höpken, som nu är Academiens Secreterare, skulle kunna taga denna syslan på sig? Herr Höpken mente, at han för sina många syslor skul intet skulle få tid dertil, med mindre han icke kunde få någon frihet från sit trägna arbete i Cancelliet, hvarom han lofvade tala med Hans Excellence Gref Gyllenborg. Derjemte sade han, at den största ledsamheten dervid är, at han då ej allenast skulle förut formaliter lägga från sig Secreterare embetet, emedan Grundreglorne säja, at Secreteraren intet kan lotta til Præsident; utan derigenom skulle också addressen på brefven til Academien från alla orter i riket, som nu är stäld på honom såsom Academiens Secreterare, alldeles ändras och igenom notification ställas på en annan, som då i hans ställe komme at förrätta Secreterare syslan. Academien fant detta hafva sin olägenhet; ty blef ock för denna gången intet vist här utinnan slutit.

Herr Höpken berättade, at han allaredan skrifvit honom til derom. och väntade svar med det snaraste. Men i fal han intet skulle vela finna sig deruti, så hemstältes om icke Hr Baron Höpken, som nu är Academiens Secreterare, skulle kunna taga denna syslan på sig? Herr Höpken mente, at han för sina många syslor skul intet skulle få tid dertil, med mindre han icke kunde få någon frihet från sit trägna arbete i Cancelliet, hvarom han lofvade tala med Hans Excellence Gref Gyllenborg. Derjemte sade han, at den största ledsamheten dervid är, at han då ej allenast skulle förut formaliter lägga från sig Secreterare embetet, emedan Grundreglorne säja, at Secreteraren intet kan lotta til Præsident; utan derigenom skulle också addressen på brefven til Academien från alla orter i riket, som nu är stäld på honom såsom Academiens Secreterare, alldeles ändras och igenom notification ställas på en annan, som då i hans ställe komme at förrätta Secreterare syslan. Academien fant detta hafva sin olägenhet; ty blef ock för denna gången intet vist här utinnan slutit.

2. Hvaruppå hölt han efter vanligheten sitt tal til Academien, då det också blef faststält, att samma tal skulle tryckas, såsom det skiedde förut vid förra Præsidentombytet, och det med Latinske caracterer. Herr Secreteraren Baron Von Höpken svarade häruppå å Academiens vägnar.

5. Herr Höpken upvijste ett sölfveruhr, som en smed vid Garpenberg giordt, hvaröfver Ledamöterne sig högeligen förundrade.

7. Häruppå började man att votera om Hrr Berndt Cederholm och Claes Grill skulle tagas in til Ledamöter i Academien, emedan förslaget om dem hade allaredan legat öfver sin tid i Academien på bordet. Och som de per pluralitatem votorum blefvo emottagne, så fants godt, att Hr Ribe skulle tala med Hr Grill, och Hr Höpken med Hr Cederholm härom.

3. Nu hemstälte Hr Baron Höpken til Academiens godtfinnande, om icke han, så framt han funne, att et lämpeligit tilfälle sig yppa torde, kunde få tilstånd att å Academiens vägnar begära Kongl. Maij:tts nådiga confirmation på hennes Grundreglor? Til att vijsa huru nödigt sådant vore, framdrog han ibland andre skiähl jämväl det, att i fall någon torde finnas, som hade i sinnet att giöra någodt testamente til denne inrättnings upkomst och förkofring i framtiden, så kunde han til äfventyrs afhållas därifrån, enär han tänckte efter, att denna Academie rätt så snart kunde falla, som den tagit sin början, så länge den ännu intet af någon publique myndighet blifvit stadfästad och faststäld. Academiens Herrar Ledamöter funno detta hemställandet för vara ganska godt; ty slöts, att Hr Baron Höpken såsom Academiens Secreterare må passa lägligit tilfälle, då han i underdånighet kan begära Hans Kongl. Maij:tts nådiga confirmation på Academiens Grundreglor, men att han då intet äskar någre förmåner, med mindre han icke finner omständigheterne vara på ett synnerligit sätt lämpelige.

4. Nu kom att talas om, huruvijda det kunde pröfvas godt, att Academiens Herrar Ledamöter skulle begära frijhet, att få bära någodt synnerligit hederstecken vid deras publique sammankomster; det lämnades til Hr Secreterarens godtfinnande.

13. Herr Præsidenten sade sig hafva af protocollerne inhämtad, att Hr Eurenius blifvit voterad til Ledamot. Ty frågade han, hvarföre bemälte Hr Eurenius intet allaredan blifvit introducerad? Hvartill Hr Höpken svarade, att han ännu intet kommit inn med sitt svar på Academiens skrifvelse angående hvad som blifvit påmint vid hans insände påfund, om huru Longitudo loci skulle igenfinnas, och des förinnan har intet Academien velat kalla honom.

15. Nu taltes något, om icke Hr Presidenten och Hr Secreteraren kunde äga frijhet att correspondera med någre i landsorterne om sådant, som de pröfva nödigt att inhämta någon uplysning uti, då Hr Drake hölt så före, att hvar och en Ledamot kunde för sig utleta vissa correspondenter uti landsorterne.

2. Nu berättades, att Hr Cederholm var tilstädes, som nu skulle bli introducerad. Hr Plomgren och Hr Triewaldt togo honom emot och förde honom inn i Academien. Och sedan han hade tagit in sitt ställe, förklarade Presid. Academiens fägnad däröfver. att hon nu fick taga honom emot uti sitt sällskap. Och sedan Hr Höpken läst upp det första Capittlet af Grundreglorne, hölt Hr Cederholm ett tal til Academien, hvilcket lades tillika med hans försäkrings skrift ad acta. Herr Presid. svarade därpå å Academiens vägnar, hvilcket svar också lades i förvar bland Academiens handlingar.

2. Herr Presid. tog protocollet til sig och började föra det samma, då Secreteraren Höpken inkom, hvilcken Præsidenten anmodade att föra protocollet. Hr Secreteraren Höpken emottog det samma, men bad Hr Ehrenswerd i dag föra det, efter han var någodt sysslosatt.

3. Hr Höpken berättade Academien, att han nu väl bordt ha med sig det project til Grundreglornes förbättring, som utaf Academiens Deputerade redan är utarbetadt, men som han varit öfverhopad med embetes sysslor, har han ännu icke hunnit därmed. Försäkrandes därjämte, att ingen lyckelig tid ännu vore försummad, och att han til nästa sammankomst skulle ha dem färdige.

8. Hr Höpken proponerade för Academien om en ny Notaries antagande i stället för Hr Salvius, som nu tagit afsked, hvarvid granneligen vore att ackta, det ingen, som åtoge sig någon syssla til Academiens oeconomiske betiening, skulle få bli Ledamot, hvarigenom all den subordination, som bör vara emellan befallande och lydande, gemenligen kommer att lida. I synnerhet borde Notarien få en apart instruction, i kraft hvaraf han hvar månad skulle vara skyldig inlefverera protocollerne, då han skulle få sin lön, men i vidrig händelse skulle han intet niuta sin lön til godo.

9. Herr Presidenten frågade, hvad Academien beslutit om Doctor Wallerii redan förledne quartal inskickade försök; hvarpå Hr Linnæus svarade, att det första af Academien intet blifvit gilladt, och att det senare vore honom anbefalt att försöka nästkommande sommar. Hr Höpken mente, att man emedlertid borde svara honom härpå.

4. Sedan Hr Drake var inkommen, uplästes af Hr Höpken ett til honom ankommit bref på Fransöska af Öfversten och Ministre vid Kl. Danska Håfvet Hr Palmstierna, hvarutinnan han nämner om ett slags Chinesiske fiskar, som äro genomskinande och äga färg, en del röda med guld och en del svarta med sölfver, den de förlora och blifva hvita, så snart de i spiritu vini inläggas, som bemälte berättelse, den där ad acta lagd blef, vidlyftigare förmäler. Uppå Hr Höpkens påminnelse beslöts, det han skulle medelst skrifvelse betyga Academiens fägnad däröfver, att Hr Öfversten och Ministren velat med Academien communicera denna nya fiskart, med begäran att Hr Palmstierna eij allenast måtte insända ritning på de lefvandes fiskarne med sina naturliga färgor, utan ock, om giörligit vore, til Academien försända tvänne stycken af dem uti spiritu vini förvarade.

8. Hr Höpken gaf tilkänna, det Hans Excellence Rijks Rådet Gref Gyllenborg befalt honom att sig uti Cancelliet änn förmiddagen infinna, hvarföre han nödgades taga afträde.

11. Ytterst framgafs den af Hr Tilas författade classification uppå de vettenskaper, som här uti Academien mäst komma att förehafvas, så att hvar och en Ledamot tecknar sitt namn under den vettenskaps class, hvaruti han äger största kundskap; och beslöts äfven, att bref skulle afgå til de frånvarande Ledamöterne och inhämtas under hvad Class de sielfva vilja att deras namn skola upföras, hvarefter deras namn härstädes kunna undertecknas. Hr Höpken förestälte äfven om icke en hufvudman för hvar class kunde antagas, hvartill äfven de öfrige Academiens ledamöter biföllo. Hr Presidenten lofvade härom sondera Hr Professoren Klingenstierna.

6. Häruppå berättade Hr Presid, det han varit hos Hr Assessoren Löfgren, som betygat ett särdeles nöije öfver denna hälsosamma och nyttiga inrättning, med försäkran att på alt uptänckeligit sätt söka Academiens välstånd att befordra, hvarföre Hr Nordenberg och Hr Triewaldt honom til Ledamot föreslogo. Vid samma tilfälle föreslog Hr Triewaldt äfven til Ledamot Biskopen Hr Eric Benzelius, Hr Cronstedt Hr Cammarherren Ehrencreutz och Herr Tilas Hr Archiatern Stobéus och Stipendiaten Sam. Sohlberg, Hr Nordenberg Stads Ingenieuren Tilæus; Hr Linnæus föreslog Medicinæ Doctoren och Lectoren vid Wexiö gymnasium Hr Rotman. Och som ganska få af Academiens Ledamöter underskrifvit Classen om Svenska språket, föreslog Hr Höpken Cabinett CammarHerren Gref Strömborg. Ofvanstående Herrars namn blefvo antecknade på ett papper, som 14 dagar skal liggia på bordet, hvarefter om deras antagande kommer att voteras.

4. Hr Höpken upläste ett af Hr Sahlberg tilförene inkommit rön om sättet att innom 2 à 3 års förlopp kunna få en gärdesgård så starck, att den sedermera uti ganska lång tid utan understödiande kan bestå. Och som nuvarande Hr Presid. efter undfången del däraf med des anmärckningar inkommit, samt Hr Sahlberg sig däröfver förklarat, och så väl den förras som den sednares skiljachtige tanckar redan äro förenade på et särskilt papper, lämnades samma rön att öfverses utaf Classen om åkerbruk och plantager, och som Bothaniquen äfven kommer däruti att röras, lofvade Herr Linnæus samma rön äfven skiärskåda.

10. Hr Höpken berättade, att uti de på Tyska kallade Gelehrte Zeitungen skall vara infört, det en Wettenskaps Academie uti Stockholm skal vara inrättad, hvarutinnan berättas, det Hr Höpken eij allenast varit en utaf de första uphofsmänn til samma inrättnings början, utan ock genom honom den samma til största delen skall underhållas. Häremot anförde han, det Academien aldrig må föreställa sig, att ett sådant rychte genom honom vore utspridt, utan som alla lemmarne böra använda sina krafter til kroppens underhållande, så vill han eij som en utaf Academiens Ledamöter tilskrifva sig större heder, änn den Academien gemensamt tilkommer, hvarföre han ock genom bref til Franckrijket vil foga den anstalt, att denne berättelsen genom de Fransöska aviserne må blifva til intet giord.

11. Vid det Hr Presidenten anmodade Academiens Ledamöter att vara omtänckte om ett förtal til det andra quartals Handlingar, som uti innevarande år komma att utgå, gaf Hr Höpken tilkänna, att han redan är uti begrep att författa ett uti Medecine. Eljest gaf Hr Presid. vid handen, det han äfven anmodat Hr Plomgren at villa til samma ändamåhl utarbeta någodt, hvarföre Hr Grill blef anmodad att honom theruti biträda.

3. Vid den puncten, som innehåller, thet Hr Presidenten bör jämte Archivarien öfversee och jämnföra thet sidsta correcturet vid tryckandet med sielfva originalet, giorde Hr Höpken den påminnelse, att sådant vore onödigt i anseende därtill, att samma giöromål enskylt Archivarien tilkommer, och äfven tyckes strida emot Presidentens heder att befatta sig med betientens egenteliga syssla. Efter pluralitatem votorum lämnades det vid det, som § förmår.

4. Den § som förmår, att the öfrige Academiens Ledamöter böra vijsa Hr Presidenten all lydna och heder, blef uppå Hr Höpkens erhindran utsluten i anseende därtill, att hvar och en utaf Ledamöterne lära sielfva finna sig vara förbundne att vijsa Hr Presidenten den respect, som honom tilkommer, hvilcken kan både tiltaga och förminskas genom hans egit förhållande i Academien.

10. Hr Presid. uptedde någre reglor uti Svenska språket, hvilcka han af Rijks Rådet Ehrenpreus undfådt. De emottogs af Hr Höpken, som lofvade tillika med Svenska Classen dem genomse.

10. Uplästes Hr Degers rön och anmärckningar öfver åtskillige slags insecter, hvilcket med ritning jämte bref til Hr Höpken inkommit. Det blef äfven til Svenska Classens öfverseende lämnat på Hr Linnæi intygan om dess richtighet.

11. Hr Höpken ingaf en räkning uppå prænumerationerne til innevarande års Handlingar, jämte 55 dr 16 s. koppmt, hvilcka jämte räkningen af Hr Presid. emottogs.

3. Herr Höpken upläste därpå tvänne inkomne bref, ett ifrån Hr And. Celsius, hvarutinnan han först meddelar Academien svar uppå det bref, Academien nyl:n til honom låtit afgå om den af Hr Triewaldt för någon tid sedan uti Academien omnämnde machine, som genom urvärk visar satellites corporum coelestium, vore värd at inlösa eller ej, hvartil han svarar, det den samma vore tienlig at conserveras uti et Observatorio, men vil ej styrka Academien at på den göra någon omkostnad.

6. Hr Höpken gaf tilkänna, det han af andra sysslor är så hindrad, att han i dag ej kan längre vara närvarande.

2. Hr Höpken såsom hufvudman för Svenska Classen berättade, det den samma förehaft de uti Academiens förra session upläste Oeconomiske Reglor samt i följe af Academiens då gifne befallning varit omtänkt at fatta definitioner uppå de i Handlingarne förekomne ordarter, såsom Rön, Försök, Förslag, med mera. Men som vid beskrifningar åtskillige svårigheter inlöpa, emedan man ej kan skilja det ena ordet så ifrån det andra, at icke någon likhet dem emellan skulle finnas, såsom Förslag och Försök, så hemstälte han til Academiens godtfinnande, om icke detta såsom et onödigt kunde uteslutas och förblifva i det stånd, som thet tilförene varit, hvilken Hr Höpkens tanka Academiens Ledamöter biföllo.

7. Hr Höpen skiänkte til Academien de förr utfäste 30 ducater eller 540 dr til en Guldmedailles förfärdigande, hvilken Hr Höpkens skiänk Academien med mycken tacksamhet emottog.

14. Hr Höpken berättade, at han til Hr Presidenten betalt Academiens hos honom innestående penningar, sig bestigande til 839 dr koppmt, de 30 ducater inberäknade, och anhölt därjämte at framdeles blifva entledigad ifrån besväret at hafva Academiens räkenskaper och medel om händer.

16. Hr Höpken föredrog Academien, huru nödigt det vore at en Archivarius uti Academien skulle antagas, samt likmätigt constitutionerne en af Herrar Ledamöterne ville allenast åtaga sig upseendet öfver Archivum. I anledning hvaraf Hr Presidenten anmodade Hr Brelin samma besvär å sig taga samt sielf draga försorg at förskaffa en Eleve, som under dess inseende kunde förrätta de sysslor, som en Archivarius tilkommer. Hvilket ock Hr Brelin lofvade göra.

1. Sedan det vid sidsta sammankomsten hållne protocoll blifvit justerat, upläste Hr Höpken et ifrån Hr Biskopen Erich Benzelius til Hr Benzelstierna ankommit svar uppå det bref, bemälte Herre nyl:n til honom låtit afgå med begäran at han ville blifva Ledamot här uti Academien. Hvarföre Herr Biskopen betygar myken tacksamhet och högachtning för denna nyttiga inrätning samt försäkrar, at så mycket hos honom står, biträda Academien uti dess förrätningar; men anhåller, at han måtte få del af Academiens Grundreglor; och beslöts, det et kallelse bref kommer til Hr Biskopen at afgå. I öfrigit lämnar Academien uppå Herr Benzelstiernas omsorg at lämna Hr Biskopen del af de begärte Grundreglorne.

5. Hr Höpken förmente rådeligast, at de Herrar Ledamöter, som vid deras utländske resor giordt sig underrättade om andra rikens anstalter til de fattigas underhållande, kunde allenast låta som en kort berättelse utgå hvad de i sådant fal erfarit, ty betänkeligit vore för Academien at blanda sig med thet, som hushåldningen uti riket i gemen angår.

Enär thet är för Academien ganska okärt at förnimma, thet Hr Secreteraren Baron Höpken afsagt sig Secreterare syslan uti Academien, i anseende til den margfalliga nytta han henne medelst dess oförtrutna arbete vid correspondencens förande tilskyndat; dock som Academien tänker betiena sig af detta tilfälle såsom et medel och anledning til at anmoda bemälte Hr Höpken at åtaga sig Presidents hedern och värdigheten för nästinstundande quartal, så pröfvar väl Academien nyttigt Hr Höpkens ofvan anförde begäran at bifalla, men med det säkra förbehåll at, i fal hon framdeles och sedan det andra quartalet går til ända, skulle anmoda honom samma dess Secreterare syssla at återtaga, det Academien då uti dess begäran ej måtte blifva afslagen.

Enär thet är för Academien ganska okärt at förnimma, thet Hr Secreteraren Baron Höpken afsagt sig Secreterare syslan uti Academien, i anseende til den margfalliga nytta han henne medelst dess oförtrutna arbete vid correspondencens förande tilskyndat; dock som Academien tänker betiena sig af detta tilfälle såsom et medel och anledning til at anmoda bemälte Hr Höpken at åtaga sig Presidents hedern och värdigheten för nästinstundande quartal, så pröfvar väl Academien nyttigt Hr Höpkens ofvan anförde begäran at bifalla, men med det säkra förbehåll at, i fal hon framdeles och sedan det andra quartalet går til ända, skulle anmoda honom samma dess Secreterare syssla at återtaga, det Academien då uti dess begäran ej måtte blifva afslagen.

Enär thet är för Academien ganska okärt at förnimma, thet Hr Secreteraren Baron Höpken afsagt sig Secreterare syslan uti Academien, i anseende til den margfalliga nytta han henne medelst dess oförtrutna arbete vid correspondencens förande tilskyndat; dock som Academien tänker betiena sig af detta tilfälle såsom et medel och anledning til at anmoda bemälte Hr Höpken at åtaga sig Presidents hedern och värdigheten för nästinstundande quartal, så pröfvar väl Academien nyttigt Hr Höpkens ofvan anförde begäran at bifalla, men med det säkra förbehåll at, i fal hon framdeles och sedan det andra quartalet går til ända, skulle anmoda honom samma dess Secreterare syssla at återtaga, det Academien då uti dess begäran ej måtte blifva afslagen.

10. Vidare uplästes Hr Höpkens til Academien inkomne skrifvelse, hvarutinnan han berättar, huru som han för åtskillige omständigheter är föranlåten dess här vid Academien förvaltade Secreterare syssla at aflägga, men försäkrar dock, at dess ifver och nit för Academiens välgång aldrig skal uphöra. Öfver hvilken Hr Höpkens inkomne skrifvelse Academien väl i förstone förklarade sig mycket missnögd, isynnerhet i anseende til den nytta han Academien vid correspondencens förande och öfriga bearbetande tilskyndat. Men Hr Presidenten förestälte, om icke detta på bästa sättet således kunde hielpas, at Academien väl nu vil befrija Hr Höpken til en tid ifrån Secreterare sysslan, men däremot anmoda honom at icke draga sig undan, i fal Academien skulle vilja för näst instundande quartal tilbiuda honom Presidents ämbetet, i synnerhet som han jämte Commercie Rådet Ahlström äro de endaste af Herrar Fundatores, som icke varit Presidenter, och Hr Linnæus jämte Hr Triewaldt under discurserne utlåtit sig, at de vilja gärna samma heder för denna gången undgå, och Hr Ahlström samma vigtiga syssla så mycket mindre lärer emottaga, som han om dess ständiga vistande här i staden lärer vara oviss.

11. Hvilken Hr Presidentens förestälning de öfrige Herrar Ledamöterne så mycket mera förklarade sig nögde at bifalla, som hvar och en utaf dem gör sig försäkrad, at Hr Höpken, i anseende til den kärlek och öma omsorg han vist för denna inrätning och dess upräthållande, ej lärer afslå Academien dess begäran, i fal hon, sedan det följande quartalet är til ända, skulle anmoda honom Secreterare sysslan åter uppå sig taga. Och på thet Academien nu måtte kunna stanna uti säkert slut uppå Hr Höpkens til Academien ankomne skrifvelse, förestälte Herr Presidenten, om icke Academien ville välja en Interims Secreterare. I anledning hvaraf Hr Ehrenswerd til Secreterare föreslogs, och blef genom omröstning samma syssla honom tillagd. Hr Ehrenswerd betygade emot detta tilbud dess tacksamma sinnelag och önskade at vid samma sysslas förvaltande kunna vara Academien til nöjes, hvaruppå Hr Presidenten svarade, at Academien så mycket mindre därom tviflar, som hans egit berömmeliga upförande i Academien och nitefulla omsorg för dess välgång berättigar honom det säkraste vitnesbörd därom.

12. Sedan detta var för sig gådt, stadnade Academien angående Hr Höpkens begäran uti följande slut:

13. I anledning af Hr Tilas påminnelse pröfvade Herrar Ledamöterne skäligt at fastställa, at ehuru Academien endast i betrachtan af Hr Höpkens person behagat entlediga honom ifrån Secreterare sysslan, såsom et medel at behedra honom med Presidents värdigheten, det detta tilfälle ej måtte anses som et præjudicat, at någon Secreterare, så snart han afsagt sig dess syssla, må blifva til President utsedd. Och lärer detta steg, som Academien nu tagit, så mycket mindre vid et annat tilfälle behöfvas, som Academien har tilfälle at välja ibland flere, än hon vid Fundatores nu är i stånd til at göra.

I hafven nu, mine Herrar, tilfälle ibland denna Academiens Fundatores at finna sådan man. Slika tilfällen lära hädanefter vid tilkommande vahl aldrig tryta Eder. Jag skattar Academien säll, som nu får kalla Eder Herr Höpken til sin President för det nu instundande fierndels året. Hela Academien har redan förklarat sin åstundan, och mina närvarande Herrar medfundatores hafva anmodat mig at frambära deras önskan, at se Eder träda til detta embete utan låttning.

6. Hr Presid. Höpken upläste sedermera et ifrån Hr Öfversten och Sveriges Rikes minister vid Kongl. Danska Håfvet inkommit bref med et rön, som Hr Geheime Rådet Rab författat om medel och sätt til skogarnas besparing.

9. Hr Presidenten Höpken proponerade häruppå Academien följande:
1:o At som Hr Presid. af andra sysslor är så hindrad, at han näppel:n efter vanligheten hvar Onsdag och Lögerdag lärer kunna vara uti Academien tilstädes, och skulle ganska ogärna se, at någon sammankomst utom dess närvaro skulle skie, så vil Hr Presid., i fal Academien så behagar, remittera de inkommande rön til sina Classer, utan at Academien skal besväras at altid komma tilsammans, hvilken förestälning Herrar Ledamöterne pröfvade skiäligt at bifalla, allenast sedan vid sammankomsterne blifver anmält, hvilka rön inkommit och til hvilka Classer de blifvit remitterade.
2:o At ingen förestälning uti Academien må skie utan antingen igenom honom sielf eller Hr Ehrenswerd, som Secreterare sysslan under detta quartalet sig åtagit.

10. I anledning af Hr Triewaldts förestälning, at en Oeconomisk Class skulle inrättas, åtogo sig Hr Presid., Hr Linnæus, Hr Cronstedt, Hr Ehrenswerd, Hr Nordenberg och Hr Benzellstierna at vara uti samma Class Deputerade.

9. Slutel:n berättade Hr Presidenten, det han denna tiden varit ganska angelägen om at kunna förskaffa Academien papper til Handlingarnes tryckande för detta quartalet, men som ej uti hela staden skal finnas någodt tryckpapper, i synnerhet af den godhet och jämnlikhet, Academien tilförene til sine Handlingar brukat, så har Hr Presidenten sådant nu coram protocollo velat anmäla, på det Academien ej må tilräkna Hr Presid., i fal de trykte Handlingarne vid dess Presidentskaps afträdande ej voro färdige.

2. Hr Presid. berättade häruppå, at Hr Brandt inkommit med sine påminnelser öfver Fäldtschären Christian Wullfs svar uppå den uti Academiens Handlingar utkomne frågan, huru tiäran på bästa sättet skal kunna brännas, hvilket tilförene uti Academien blifvit upläst samt til Chymiska Classen remitterat, och blef samma svar jämte anmärkningarne däröfver til Hr Cederhielm remitterade at efter sit uti Academien gorde löfte Hr Wullfs tankar til värkställighet och försök befordra

4. Sedan Hr Ehrenswerd upvist fulmacht af Hr Cronstedt, Hr Tilas och Hr Cederhielm, samt Hr Presid. berättat, at Hr Cederholm äfven anmodat honom för sig at omrösta til nya Ledamöters antagande, skred man til votering öfver de Herrar, som til Ledamöter blefvo d. 12 innevarande föreslagne, utaf hvilka vid balloterings lådans öpnande befunnos vara antagne: Hr Krigs Rådet Seth, Cammarherren Gref Strömborg, Cammarherren Ehrencreutz, Hr Secret. Standerhielm, hvilka förenämnde Hr Presidenten lofvade sondera. Til Hr Assessoren Borgström, Hr Öfversten Palmstierna, Hr Generalen Cronstedt och Hr Professoren Browallius kommer kallelsebref at afgå.

Häremot anfördes af Hr Triewaldt, at som Presidenten är sielfva lifvet och siälen af denna inrätning, bör altså Academien vara omtänckt at utsöka en sådan, som är i stånd at skiöta dess angelägenheter, och den, som af andre sysslor är förhindrad, kan snarare slita sig lös ifrån dem 1/4 änn et halft år. Af förfarenheten lärer ock vara bekant, at ju längre tid, man har til et arbetes förfärdigande, ju mera drager man ock tiden uth på långbäncken. Och hvad Handlingarne vidkommer, så hölt han före, at de samma med skiäl kunna räknas för Academiens ögnastenar och grundpelare. Ett hus, som äger 4 hörnstenar, kan ej bestå, när man tager tvänne bort, utan at det snart måste luta til undergång.

8. Häruppå föredrog Hr Presidenten Academien, hurusom han den lilla tiden, han Presidentsysslan uti Academien företrädt, funnit, at den i Grundreglorne utsatte tiden vore alt för kort för en President at alla inkommande saker skiärskåda och uti behörig ordning bringa. I anseende hvartil Hr Presidenten hemstälte til Academiens ompröfvande, om icke tiden uti de nyare Grundreglorne kunde förändras från 1/4 til 1/2 år. Hvilket Hr Presidenten sade sig nu så mycket mera varit förbunden Academien at föredraga, som de förenämnde nyare Grundreglorne ännu kunna ändras, innan de af Hans Kongl. Maij:tt blifva confirmerade, men däremot, i fal Academien i framtiden vore förbunden at göra någon ändring, sådant då ej lärer kunna skie, utan at Academien tillika underkastar sig vidrigas omdömen. Denne proposition förmodar Hr Presidenten så mycket mer lärer vinna samtelige Herrar Ledamöternes bifal, som Academiens värde ej därigenom någodt försvagas, hälst Handlingarne äfvensom tilförene efter Academiens behag, och när rön äro tilräckelige, kunna hvart quartal på trycket utgå. Och är altid en större heder at gifva det almänna mera, änn som Academien förbundit sig til, änn om den samma i framtiden någodt uti dess skyldighet skulle brista, börandes dock Handlingarne i år hvart quartal utkomma för prænumerationernes skull.

6. Nu anmältes, at Cammarherren Hr Gref Strömborg vore upkommen och ville sit säte som Ledamot uti Academien intaga, hvarföre, och sedan han af Hr Linnæus och Hr Gref Cronstedt blifvit införd, aflefvererade Hr Strömborg dess försäkrings skrift, hvilken, så väl som dess tal och Hr Presidentens däruppå hållne svar, finnes ad acta.

7. Hr Presidenten berättade, det han utaf Hans Excellence Riksrådet Gref Gyllenborg blifvit efterskickad at komma up i Cancellie Collegio, hvarföre han nödgades taga afträde.

8. Hr Linnæus återgaf häruppå Hr Presidentens vid förra session upläste tankar om Medicine, hvarvid ej varit någodt at påminna, utan lämnades til Hr Brelin at öfverse Svenskan, och därmed slöts denna sammankomsten.

2. Sedan skiänkte Hr Presidenten til Academien en bok på Engelska uti 2:ne tomer, hvarutinnan förmäles om åtskillige observationer angående hushåld.

7. Til följe utaf Academiens til Hr Öfversten Palmstierna afgångne bref angående de fiskar, om hvilka han tilförene uti Academien anmält, har Hr Öfversten en utaf dem införsändt uti spiritu vini förvarad, hvilken nu jämte en bifogad beskrifning på Fransöska upvistes, hvilken Hr Presidenten lofvade på Svenska öfversättia och sedan til Hr Linnæi genomseende öfverlämna.

9. Slutel:n proponerade Hr Presidenten, om icke Academien skulle pröfva nödigt at antaga en Archivarius, som så väl borde draga försorg om archivet, som ock om correcturet vid Handlingarnes tryckande. Och som Hr Brelin samma syssla lofvat sig åtaga, så hemstälte Hr Presidenten, om icke Hr Brelin för sit omak thervid kunde bestås Etthundrade plåtar årligen, hvartil Herrar Ledamöterne väl vil lämna dess bifal, allenast Hr Cronstedt, som Academiens cassæ medel om händer hafver, med sit utlåtande inkommer, huruvida Academiens inkomster en sådan utgift kan tåla eller ej.

10. Eljest berättade Herr Presidenten, thet han nu är i stånd at skaffa Academien til låns tryckpapper utaf det, som til Upsala Academie är förskrifvit och nu ligger uti Packhuset, allenast Academien för det samma vil bestå tull. Hvartil Herrar Ledamöterne biföllo.

Hr Presidenten lofvade gå til Hr Grill och omständel:n berätta honom huru härmed förvetter, samt anmoda honom at lämna Upsala Academie del utaf altsammans.
Höpken
A. Ehrenmalm.

Hr Presidenten lofvade gå til Hr Grill och omständel:n berätta honom huru härmed förvetter, samt anmoda honom at lämna Upsala Academie del utaf altsammans.
Höpken
A. Ehrenmalm.

7. Det gafs tilkänna, at Hr Öfversten och Ministern vid Kongl. Danska Håfvet Hr Palmstierna vore upkommen och ville sit säte såsom ledamot uti Academien intaga. Hvarefter sedan han utaf Hr Cederhielm och Hr Cronstedt blifvit införd, ingaf dess försäkrings skrift, hvilken så väl som Hr Presidentens däruppå hållne svar finnes ad acta.

8. Häruppå frågade Hr Presidenten Hr Palmstierna i anledning af Hr Linnæi påminnelse, om icke de af honom jämte berättelse tilförene ingifne fiskar kunde annatomiceras, på det man om deras invärtes structur kunde ernå någon tilräckeligare uplysning. Hvartil Hr Palmstierna var så mycket mer benägen at bifalla, som han förmente at af Hr Geheime Rådet Rab, som desse fiskar til honom lämnat, ännu kunna få andra och dem uti spiritu vini förvarade ingifva.

2. Hr Presid. föredrog häruppå, at ehuru Academien sig föresatt at parentera öfver alla de ledamöter, som genom döden skulle afgå; dock tyckes detta upsåt ej beqvämligen kunna värkställas utan förut erhållen kundskap om hvars och ens lefnad. Nu på thet Academien ock thet senare måtte erhålla, hemställer Hr Presid., om icke ganska nödigt vore at låta et circulair bref afgå til samtelige frånvarande Ledamöterne, jämte anmodan at inkomma med deras lefvernes beskrifning, antingen öpen eller förseglad, alt som hvar och en behagar, hvilket af Academien bifölts.

10. Slutel:n berättade Hr President. at de trykte Handlingarne för detta quartal äro helt färdige, hvaraf skal lämnas 100:de exemp. til Bokföraren Kiesewetter och thet öfriga til Hr Brelin at utlefvereras och försäljas.

A. J. v. Höpken
p. t. Præses.
Arwid Ehrenmalm.

Hr Presid. sade häremot, at Hr Horn lofvat endast för 24 dr koppmt arket trycka Academiens Handlingar. Och hvad de 6 exemplar angår, så har Hr Presid. så mycket mindre kunnat göra honom ett dylikt löfte, som ej uti Hr Presidentens enskylta macht stod at härmed efter behag disponera; hvarefter, sedan Hr Horn tagit afträde, beslöts:

3. Hr Presidenten frågade, antingen Ledamöterne uti Academien komma at anses efter quartalet eller det datum, de uti Academien inkommit, tyckandes Hr Presidenten för sin del at bäst vore, om theras ålder efter quartal skulle räknas, hvilket af Academien bifölls.

5. Häruppå gafs tilkänna, att Riddarehus Secreteraren Baron Von Otter vore upkommen och ville sit säte uti Academien som sittande Ledamot intaga. Han infördes af Hr Nordenberg och Hr Cronstedt samt ingaf dess försäkrings skrift, hvilken jämte dess hållne tal och Hr Presidentens svar däruppå finnes ad acta.

6. Hr Cronstedt berättade häruppå, at Boktryckaren Horn varit hos honom och fordrat 6 exemplar af de trykte quartals Handlingarne, utom de 6 exemplar som til dess gesäller blifvit lefvererat. Och som Boktryckaren Horn nu var upkommen, blef han inkallad, som berättade, att enär han första gången talt med Hr Presidenten och accorderat huru mycket han borde hafva arket för de trykte Handlingar, har dess påstående varit at antingen erhålla 27 dr för upläggningen och aftryckandet för hvart ark, eller ock 24 dr kmt jämte 6 exemplar af quartals Handlingarne, til hvilket senare så väl han som Hr Presidenten bifallit. Anhållandes fördenskull at blifva bibehållen vid det, som tilförene är afslutit.

6. Sedermera hölt Hr Presidenten sitt tal angående Öfverflöd. Aflefvererandes däruppå Academiens protocoller för detta quartal jämte en förtekning uppå the märkvärdigaste ärender, som under dess tid varit förehafde och afgorde; en lista uppå inkomne ledamöters antal; de rön som äro utarbetade och de som vidare öfverseende förtiena; samt ett quartals förslag uppå Academiens cassæ tilstånd. Hvilket alt nästa sammankomst skal Hr Presidenten Ribe öfverlämnas.

2. Däruppå gafs tilkänna, att Styckgiutaren Hr Meijer, som tilförene til Ledamot varit antagen, vore nu sinnad at uti Academien upkomma och sit säte intaga, hvarföre han blef inkallad, och sedan han utaf Hr Nordenberg och Hr Elvius blifvit införd, hölt dess tal, hvilket så väl som Hr Presidentens svar finnes ad acta.

3. Hr Presidenten föredrog här uppå, at som redan det quartalet var til ända, under hvilket Academiens angelägenheter varit honom anförtrodde at besörja, så har ock Hr Presidenten utsedt denne dagen at detta sitt kall aflägga och sin efterträdare det öfverlefverera. I anseende hvartil först uplästes de Capitel af Grundreglorne och Oeconomiske Lagarne, som handla om Præsidenten, dess göromåhl och syssla.

4. Hr Presid. upläste en författad förtekning uppå alla de Ledamöter, som voro i stånd vid detta tilfälle at sättas på förslag til Candidater. Och som Hr Ahlström så väl som Hr Cronstedt på samma lista blifvit nämnde, så anmälte de deras ursächt, at de ingendera kunna öfver detta instundande quartal i staden ständigt fördröja.

7. Hr Ehrenswerd hölt ett tal til Hr Höpken tilbakas, hvilket finnes ad acta. Och kommer thet tal, som til Hr Ribe bör hållas, då at fulföljas, när bemälte Herre President sysslan tilträder.

8. Hr Ahlström proponerade häruppå, om icke Herrar Ledamöterne ville låta trycka thet tal, Hr Höpken i dag hållit, hvartil Hr Höpken i anseende til åtskillige anförde omständigheter ej ville sig begifva, men vil thet framdeles änn nogare genomse och Academiens närmare skiärskådande innom Academien underkasta.

Hr Presid. betygade emot bägge desse Herrar Academiens välvilja och erkäntsla: emot Hr Ehrenswerd, för det han under förra quartalet utom dess öfriga bearbetande varit Academien vid Secreterare sysslans förvaltande til fulkomligit nöje och behag, och emot Hr Höpken, för det han nu, så väl som tilförene, ej undandragit sig at göra Academien al mögelig handräkning.

Hr Höpken svarade häremot, det han väl är så sysslosatt, at knapt någon tid är öfrig at kunna Secreterare sysslan å sig taga och göra Academien den ständiga upvachtning, som samma fordrar, och önskade väl, at Hr Ehrensverd härutinnan ville änn framdeles vara Academien til tienst. Och ehuru thetta likmätigt Grundreglorne borde skrida til votering, så vil Hr Höpken dock ej undandraga sig at, så mycket dess tid tillåter, vara Academien medelst Secreterare sysslans förvaltande til tienst och behag.

Hr Höpken svarade häremot, det han väl är så sysslosatt, at knapt någon tid är öfrig at kunna Secreterare sysslan å sig taga och göra Academien den ständiga upvachtning, som samma fordrar, och önskade väl, at Hr Ehrensverd härutinnan ville änn framdeles vara Academien til tienst. Och ehuru thetta likmätigt Grundreglorne borde skrida til votering, så vil Hr Höpken dock ej undandraga sig at, så mycket dess tid tillåter, vara Academien medelst Secreterare sysslans förvaltande til tienst och behag.

3. Häruppå upl. Hr Plomgrens ingifne och tilförene förehafde betänkande angående Handel, som blef gillat och kommer uti detta quartals Handlingar under namn af förtal at tryckas, allenast med den tilsats, i anledning af Herr Höpkens gorde påminnelse, at Academien skulle ganska gärna se, i fal någon angående handeln ville inkomma med rön och försök, i anseende til den nära gemenskap den samma med andre vetenskaper äger.

5. Hr Ehrenswerd berättade häruppå, at han utaf andre sysslor denna tiden blifvit så öfverhopad, at han ej kan hinna med at förrätta den honom under förra quartalet anförtrodde Secreterare sysslan. Och som Academien samma syssla behagat honom updraga, likmätigt protocollet af d. 23 Martii sistl., så länge Hr Höpken President embetet skulle företräda, så vil han det förtroende, Academien honom härutinnan behagat betyga, Hr Höpken härmedelst tilbakas öfverlämna.

7. Höpken berättade, at en vid namn Mocclaire, som skrifver Histoire des Bibliothèques d'Allemagne, genom skrifvelse anmodat Hr Höpken at gifva honom en underrättelse om denna Academie, dess beskaffenhet och göromåhl, hvilken Hr Höpken lofvade förfärdiga och den sedan uti Academien justera.

6. En vid namn Dahlman har til Hr Höpken införsändt ett bref, jämte rön om rätta såningstiman, hvilket nu uplästes. Och som däruti påstås, at då är tienligast at så, när jorden smakar och luchtar saltpetterachtig, hvilket som det är stridande emot det rön Hr Adlerheim tilförene uti Academien ingifvit, så kommer detta af Hr Dahlman ingifne försök framdeles at tagas uti närmare öfvervägande, innan Academien kan det samma det allmänna på trycket lämna.

4. Hr Triewaldt upläste ett ifrån dess broder til sig ankommit bref, hvarutinnan han betygar mycken ärkänsamhet, för det Academien behagat kalla honom til ledamot. Uti samma bref har äfven varit ett til Hr Höpken, med svar uppå det til honom ankomne kallelse bref, hvilket väl upvistes, men kunde ej upbrytas, emedan Hr Höpken ej var närvarande. Eljest lofvar bemälte Hr Triewaldt äfven hafva inseende uppå Handlingarnes öfversättning utom lands, som nu skal vara under händer, at meningarne ej skola blifva förändrade.

1. Sedan protocollet var justerat, upläste Hr Höpken et uti dess egit namn författat bref til Hr Polheim af enahanda innehåld med det, som uppå Academiens för detta utfärdade befallning kommer at afgå.

3. Nu gafs tilkänna, at Ammiralen Anckarcrona vore upkommen och åstundade at sit säte som sittande ledamot at intaga, til hvilken ända, sedan han af Hr Nordenberg och Hr Von Otter blifvit införd, ingaf dess försäkrings skrift samt gaf Academien muntel:n tilkänna dess nit och åhuga at befordra inrättningens tilväxt och förkofran. Hr Höpkens däremot hållne tal finnes ad acta.

4. Hr Höpken framtedde häruppå en bok författad på Engelska af en vid namn Weston, jämte tabell och uträkning på Longitudine loci, hvilken först blifvit lämnat til Wetenskaps Societetens ompröfvande i London, som väl funnit samma uträkning vara den nogaste ibland dem, som ännu äro bekante, men däremot så svår och vidlyftig, at knapt någon skeppare skal finnas, åtminstone ej många, som af samma uträknings sätt kunna sig betiena; dock som Societeten pröfvat nödigt at häröfver inhämta andre Wetenskaps Academiers utlåtande, så har den samma anmodat Hr Commissions Secreteraren Wasenberg vid dess hitresa denna uträkning med Academien härstädes communicera. Och emedan Hr Cellsius nu skal vara i staden, så kommer honom häraf at lämnas del, jämte anmodan at sine tankar häröfver med första Academien meddela.

5. Hr Cederhielm begärte sitt vid Presidents ombytet d. 2 Aprill hållne tal tilbaka, emedan det ej ännu blifvit trykt efter Academiens resol:n, och vill sielf trycka det. Hr Höpken berättade däremot, at samma tal väl blifvit trykt under dess quartal, om allenast Hr Cederhielm uppå dess begäran velat ändra någre omständigheter uti det samma. Hr Cederhielm invände häremot, at om någodt fel vid realiteten vore begångit, så hade han väl velat tillåtit, at det tilförene af Academien blifvit ändrat, men som det ej härtils på så lång tid skedt, så anhåller han at få det tilbaka och vil på sin egen omkostnad låta det trycka, hvaruppå Hr Cederhielm afträdde, och beslöts: emedan Hr Cederhielm ej vil uppå Academiens föreställning ändra det tal, han vid Presidents ombytet den 2 Aprill hållit, så varder det honom ock uppå begäran återlämnat.

8. Nu skreds til votering öfver Hr Ministern vid Spanska Håfvet Hr Gref Ekeblad, til hvilkens antagande til Ledamot alla rösterne vid balloterings lådans öpnande enhälligt bifallit. Hr Höpken lofvade honom om dess intagande sondera.

11. Herr Presidenten föredrog Academien, om icke de trykte Handlingarnes utgifvande kunde förändras ifrån 1/4 år til 1/2, emedan förfarenheten nu gifver vid handen, at Academien väl kan få brist uppå rön, föredragandes i öfrigit Academien samma skiähl, som Hr Höpken under sitt Presidentskap Academien å daga lagt vid prot. fol. 136 [d. 30 April 1740].

1. Sedan protocollet var justerat, intogs Ministern Hr Gref Ekeblad til sittande Ledamot, hvilkens försäkrings skrift, tal och Hr Höpkens däruppå fölgde svar finnes ad acta.

4. I anledning af en författad förtekning uppå de Herrar Ledamöter, som äro i stånd vid detta tilfälle til Candidater at föreslås, anteknades följande Herrars namn uppå zedlar, vid hvilkas upläsande befants, at 7 röster fallit på Hr Bielke, på Hr Cronstedt 8, Hr Ehrenswerd 6, Hr Nordenberg 4, Hr Drake 12, Hr Ahlström 5, Hr Stobée 13, Hr Faggott 3, Hr Triewaldt 1, och på Hr Sandberg äfven ett votum. Och emedan de fläste rösterne fallit på Hr Stobée, Hr Drake, Hr Cronstedt och Hr Bielke, lottades emellan desse 4 Herrar Candidater hvilken af dem skulle blifva President, på samma sätt som vid förra Presidents vahlet skiedde. Enär Hr Ehrenswerd öpnat den zedell Hr Cronstedt bort taga, befants, at President sysslan Hr Cronstedt var tildelt. Vid detta tilfälle hölt äfven Hr Höpken protocollet, som til alla delar är likt med det, som nu uti Herrarnes närvaro justeras.

6. Hvarefter Hr Ribe Presidentstolen afträdde. Hr Höpkens til honom hållne tal finnes ad acta. Emedan Hr Cronstedt ej är närvarande, ej heller i staden, kommer det tal, som til honom bör hållas, då at fullföljas, när bemälte Herre President sysslan tilträder. Och därmed slöts denna sammankomsten

1. Sedan protocollet var justerat, betygade Hr Presidenten skrifteligen sin tacksamhet för det förtroende, Academien honom vid sidsta Presidents vahl betygat, hvilket tal, så väl som Hr Höpkens svar, finnes ad acta.

4. Hr Höpken ingaf det tal rentskrifvit och inbundit, som han hölt, då han Presidents sysslan til Hr Ribe öfverlämnade.

7. Hr. Doctor Hannæus i Hamburg har i anledning af en uti Handlingarne utkommen fråga til Hr Höpken skrifvit ett bref jämte rön, huru en lychta må kunna lysa i vattnet. Hvilket nu af Hr Höpken upl:s, men kommer at hvila, til dess Hr Triewaldt efter dess nu gorde löfte vid nästa sammankomst försökt, huruvida den af Hr Revisions rådet Lagerstolpe påtänkte lychta kan göra samma nytta eller ej.

7. Hr Höpken upl:te Hr Rosenstens minne, som kommer uti denna quartals Handling att införas.

3. Gafs tilkänna, at Hr Biskopen Eric Benzelius vore upkommen och ville sitt säte såsom sittiande Ledamot intaga; och ehuruväl bemälte Herre är en utaf Herrar Correspondenterne, så blef han dock af Hr Linnæus emottagen, samt sedan han dess säte intagit och muntel:n talt, svarade Hr Höpken, hvilkens svar finnes ad acta.

4. Aflefvererandes til Hr Secreteraren Höpken, som följande uppå Hr Cederholms vägnar emottog:

5. Gafs tilkänna, at Hr Assessoren Svedenborg vore upkommen och ville sitt säte som sittiande Ledamot intaga. Hvarefter och sedan han blifvit införd, hölt dess tal, hvilket af Hr Höpken muntel:n besvarades.

8. Slutel:n anmodade Hr Höpken, at Hr Triewaldt, Hr Linnæus och Hr Faggott ville på någodt ställe sig infinna och öfverläggia om någre Academiens oeconomiske ärender, samt sedermera deras göromåhl til Academiens ompröfvande hemställa.

1. Sedan protocollet var justerat, emottog Hr Presid. den honom vid sidsta sammankomsten tildelte sysslan samt de papper, som å dess vägnar vid samma tilfälle lefvererades til Hr Höpken.

2. Och som utaf de redan utarbetade rön befants ett angående honungs daggen, upkom ibland Herrar Ledamöterne den fråga, huruvida det samma nu kan på trycket utgifvas, emedan det sätt, som däruti förmäles att fördrifva honungs daggen, ej allenast skal uppå åtskillige orter i Sverigie vara bekant, utan ock har Hr Höpken uti en tysk bok sedt anfört, at honungs daggen säkrast genom rökande kan fördrifvas. På det nu Academien ej må utgifva sådant, som af androm tilförene vore i dagsliuset bragt, så anmodades Hr Strömmer at uti Dictionairer efterleta, om detta sätt at fördrifva honungs daggen af någon tilförene vore vid handen gifvit, och sedan berätta hvad han därom igen funnit.

5. Upl:s Hr Svedenborgs ingifne påminnelser öfver Hr Anders Cellsii uti Academiens förledit år utkomne Handlingar införde rön angående Magnetnålens stundeliga förändringar uti dess missvisning, hvaruti Hr Cellsius söker at förlägga de tvifvelsmåhl, Hr Svedenborg uti sitt philosophiska värk om Magneten skall infört, förmenandes at de gorde observationer om magnetens missvisning ej kan äga någon annan grund, änn bestå uti ett fel vid observerande. Och emedan Academien uti denna omständighet ej kan ärnå någon närmare underrättelse, änn då Hr Cellsius häröfver höres: altså blefvo desse påminnelser lämnade til Hr Höpken, at häröfver anmoda Hr Cellsius med sine utlåtelser inkomma.

2. Däruppå berättade Hr Höpken, at han talt vid Hr Svedenborg och låtit honom veta, det Academien vid sidsta sammankomsten faststält at höra Hr Cellsius öfver de påminnelser, Hr Svedenborg ingifvit öfver dess i Handlingarne utgifne rön ang:de magnetnålens missvisning. Hvarmed Hr Svedenborg förklarat sig helt nögd, men anhåller at få igenomläsa Hr Cellsii svar, så snart det inkommer. Eljest har bemälte Hr Svedenborg författat en bok de Cerebri motu et de anima humana, hvilken nu upvistes och blef til Academien skiänkt. Den emottogs af Hr Brellin, som har den uti Archivet att förvara.

4. Häruppå berättade Hr Presidenten, det han tillika med Hr Cronstedt, Hr Linnæus, Hr Triewaldt, Hr Höpken och Hr Faggott sammanträdt och öfverlagt angående någre ärender, som röra Academiens enskylta hushåldning, isynnerhet hvad de trykte Handlingarnes format, caracterer med mera angår, på det at, i fal någon ändring pröfvades nödig, sådant nu i början af detta året kunde skie, och Academien ej blifva föranlåten att framdeles giöra den ena quartals Handlingen på någodt sätt den andra olik; til hvilken ända ett författat betänkande blef upläst, innehållande det som vid samma tilfälle blifvit öfverlagt, och hemstältes til Herrar Ledamöternes gemensamma bepröfvande at sig nu däröfver utlåta.

4. Hr Höpken berättade, det han uti Cancelliet blifvit upkallad, til hvilken ända han ej längre denna sammankomst kan bivista, men aflefvererade likväl förut de af Hr Bielke utlofvade och i går til honom lämnade 150 dr koppmt. De emottogs af Hr Cronstedt, som Academiens medell om händer hafver.

7. Hr Linnæus gaf vid handen, hurusom Assessor Biörner honom berättat, at en man uti Hannover i Hamburgischen Nachrichtungen besvarat alla Academiens under Hr Triewaldts quartal utgifne frågor. Och blef Hr Ehrenmalm anbefalt at anmoda Secreteraren Hr Höpken at härom göra sig underrättad, samt sedermera låta Academien veta, på hvad sätt desse frågor blifvit besvarade.

3. Hr Höpken ingaf ett ifrån Hr Wasenberg ankommit bref, hvaruti han betygar mycken högachtning och ärkäntsla för den heder, Academien honom vid dess antagande til Ledamot ertedt. Och befaltes, at Hr Wasenbergs namn uti Ledamots längden i Correspondenternes column skulle anteknas.

2. Däruppå berättade Hr Höpken, hurusom den tiden redan var til ända, innom hvilken Academien har lämnat hvar och en frihet at inkomma med svar uppå den fråga, Academien uti den andra quartals Handlingen utsatt, huru och på hvad sätt man bäst må bleka linne. Och emedan Academien ej haft at hugna sig af någodt svar uppå denna fråga, ehuru en guld medaille varit lofvad åt den, som bästa medell til ofvannämnde ändamåhls ärnående kunnat vid handen gifva, altså hemställer Hr Höpken, om icke Academien ville sådant låta det allmänna veta, samt tillika utsättia en annan fråga för samma medaille. Hvartil Academien så mycket häldre samtykte; som Hr Höpken de ducater, hvaraf samma medaille skulle slås, til Academien skiänkt.

12. Upvistes 4 volumer af Academiens Handlingar inbundne, hvaraf en emottogs af Hr Presid., som lofvade den samma uppå rådsbordet lägga, jämte andre dit lefvererade böcker. Hr Höpken lofvade lämna til Academien ett exempl:r af Handlingarne för år 1739, som ej nu mera äro at tilgå, til fylnad af den volum som til Stånden bör lämnas.

1. Sedan Hr Ehrenmalm berättat, at Hr Presidenten honom anbefalt uti Academien anmäla, at Hr Presidenten ej denna sammankomst kan bivista, tilträdde Hr Höpken presidentstolen, hvarefter det förledne måndags hållne protocoll blef justerat.

3. Hr Nordenberg berättade, det han uppå Academiens befallning sammandragit den utaf dess broder Hr Conducteuren Nordenberg ingifne underrättelse om godt mulbetes åstadkommande å de orter, där ringa eller skoglupen utmark är, hvilken väl nu blef upläst och gillad, men med det vilkor, att Auctoren inrättar detta uti forme af ett rön, näml:n på det sättet, at på ett st. land af en determinerad storlek han ej kunnat föda mer änn ett vist antal af boskap, men när han delat det determinerade st. i 4 delar, har en större quantitet boskap kunnat födas på längre tid, hvarvid jordmånen efter de uti Handlingarne pag. 85 utgifne reglor bör beskrifvas. Sedan detta uppå rönet af Hr Höpken var påskrifvit, lefvererades det til Hr Nordenberg, som lofvade det til sin broder öfversända.

4. Hr Höpken förestälte, at emedan efter Oeconomiska lagarne vid hvart års början bör uti första quartals Handlingen införas alla ledamöternes namn och en stierna för dem, som någodt rön ingifvit, om icke det nu äfven i denna Handling bör skie på det sättet, som det förra året varit vanligit, men med den åtskillnad, at Notariens namn på titulbladet uteslutes, efter han ej är publiquen för någodt ansvarig. Hr Presid. mente. at denna förändring bäst kunde skie, om uppå titulbladet först sättes Presidentens namn och sedan alla Ledamöternes efter hvar annan, samt Notariens namn sidst.

5. Hr Ehrenmalm gaf tilkänna uppå efterfrågan, at han uti protocollerne igenfunnit, det Hr Capitaine Leyonankar vid första quartalets början af år 1740 blifvit til ledamot antagen, då Hr Höpken frågade, om han icke nästa sammankomst kunde intagas uti Academien, hvilket blef bifallit.

Hr Drake betygade emot en sådan Academiens ynnest och vid detta tilfälle ärtedde förtroende sin ärkäntsla, samt försäkrade att hafva all möda och flit ospard att under detta 1/4 år visa huru stor dess ömhet och nit är at tiäna Academien och gå henne tillhanda. Men som Hr Presid. af många andra sysslor under nu påstående Riksdag dagel:n är öfverhopad, så anhåller han, at Herrar Ledamöterne genom deras oförtrutna medarbetande ville lätta dess besvär, och i fal han ej uti alt skulle kunna sin skyldighet til fyllest giöra, de då benägit sådant ville ursächta. Hr Höpkens däremot hållne tal tog han väl sielf tilbaka, men lofvade dock framdeles återgifva.

3. Häruppå lefvererades färdigt klipte zedlar til Hrr Ledamöterne at antekna fyra namn uppå af dem, som hvar och en til Candidat kan föreslå. Sedan desse zedlar påskrifne voro återgifne och om hvarannan blandade, blefvo de af Hr Presidenten upläste, och befants, at 19 röster fallit på Hr Benzelius, på Hr Ehrenswerd 12, Hr Drake 22, Hr Stobée 16, Hr Benzellstierna 7, Hr Nordenberg 1, Hr Faggott 4, Hr Sandberg 1, Hr Ahlström 2 och på Hr Linnæus 1 votum. Och som de fläste röster fallit på Hr Benzelius, Hr Ehrenswerd, Hr Drake och Hr Stobé, altså skulle emellan desse 4 Herrar lottas, hvilken af dem skulle blifva President. Ehuru Hr Benzelius och Hr Ehrenswerd anhöllo at denna gången lottningen undangå, togo de dock uppå Academiens begäran hvar sin lottzedel. Emedan Hr Drake ej var närvarande, tog Hr Höpken en zedel, och Hr Triewaldt för Hr Stobé. Enär zedlarne öpnades, befants, at Presidentsysslan Hr Drake tilfallit, då vachtmästaren blef anbefalt at honom upkalla. Vid detta tilfälle hölt äfven Hr Höpken, Hr Cronstedt och Hr Ehrenswerd protocollet, som til alla delar är likt med det, som nu justeras.

4. Däruppå hölt Hr Cederholm sitt tal om Egennytta, aflefvererandes de under dess tid hållne protocoller, ett kort författat utdrag af de märkvärdigaste äränder, som blifvit förehafde och afgorde, en upsats på de redan färdige och under arbete varande rön, ett författat förslag uppå cassans tilstånd, och sedan Hr Höpken med ett tal tilbaka Hr Cederholm besvarat, afträdde han Presidentstolen.

6. Sedan Hr Drake upkommit, berättade Hr Höpken, at lotten uppå honom ibland de til detta nya Presidents vahl utsedde Candidater fallit at blifva President.

2. Nu inkom Hr Höpken och upviste Hans Kongl: Maj:ts stadfästelse uppå Academiens Grundreglor, skrifvit uppå pergament och inbundit uti blott sammeth, hvilket, sedan en afskrift däraf blifvit tagen, kommer utaf boktryckaren Momma til prof at tryckas, med Latinska bokstäfver, uti sådant format som Handlingarne och til 1000:de exempl.

5. Hr Höpken ingaf Hamburgische Gelehrte Zeitungen ifrån N:o 11 til N:o 23 och ifrån N:o 29 til N:o 32 inclusive.

9. Slutel:n anmodade Hr Presid. at någre af Herrar Ledamöterne ville sammanträda och af de gillade rön utse hvilka i denna Handling böra tryckas, samt uti hvad ordning de skola införas. I anledning hvaraf Hr Höpken, Hr Linnæus, Hr Triewaldt, Hr Faggott och Hr Nordenberg detta å sig togo at besörja.

2. Däruppå berättade Hr Triewaldt, det han kort för änn han uti Academien upkommit råkat Hr Höpken, som gifvit tilkänna, at Hr Presid. utaf andre sysslor blifvit hindrad, och kan således ej denna sammankomsten bivista, utan anmodat honom at i dag præsidium uti Academien föra: hvilken begäran Hr Höpken väl velat efterkomma, om han ej nu på stunden fådt befallning att uti Cancelliet upgå, samt bedt Hr Triewaldt dess ursächt uti Academien anmäla. Och som Hr Triewaldt var den äldsta utaf de närvarande Herrar Ledamöterne, altså blef han anmodad att Presidentstolen tilträda, hvilket han ock giorde: återgifvandes först Häradshöfdingen Döbelns rön om tufvor, deras orsak samt huru de må förekommas, som til Oeconomiska Classen varit remitterat, och hvaröfver Hr Linnæus, Hr Triewaldt och Hr Cederhielm med sine skriftelige utlåtelser inkommit; och som de åtskilligt därvid haft at påminna, Academien äfven nu vid rönets handterande finner, at ej ännu är tilräckel:n bevist, om de medell, som uti detta rön föregifves, äro tiänlige til ändamålets ärnående; altså kommer detta rön tils vidare uti Archivet at förvaras.

13. Apothec. Sahlbergs rön at giöra cæment uplästes samt remitterades genom Hr Baron Höpken til Hr Gref Cronstedt at derå anställa prof.

Hr Höpken förestälte, at sedan Academien nu för godt funnit, at Professoren Hasselbom bör å nyo til Ledamot blifva föreslagen, om icke Academien äfven om dess antagande nu straxt kunde votera, emedan bemälte Professor, som uti åtskillige saker skal äga en god kundskap, ej lärer mera länge uppå denna orten vistas, och Academien således ej kan hafva så beqvämlig tilgång til rådplägningar med honom, som då han är närvarande, Academien ej heller dess beskrifning om durchfarten i Finland kan längre få hos sig hafva änn allenast någre dagar, så at om Academien åstundade någon uplysning af honom uti den samma, sådant då kunde skie lättare, om han vore Ledamot, änn om han uti Academiens gemenskap ej vore intagen. Och det Grundreglorne föreskrifva, at hvart Ledamots förslag bör liggia 14 dagar på bordet, förmenar Hr Höpken ej vid detta tilfälle finna rum, emedan lagen i den händelsen sådant föreskrifver, enär någon första gången föreslås, men ej då han andra gången blifver upnämd.

Hr Höpken förestälte, at sedan Academien nu för godt funnit, at Professoren Hasselbom bör å nyo til Ledamot blifva föreslagen, om icke Academien äfven om dess antagande nu straxt kunde votera, emedan bemälte Professor, som uti åtskillige saker skal äga en god kundskap, ej lärer mera länge uppå denna orten vistas, och Academien således ej kan hafva så beqvämlig tilgång til rådplägningar med honom, som då han är närvarande, Academien ej heller dess beskrifning om durchfarten i Finland kan längre få hos sig hafva änn allenast någre dagar, så at om Academien åstundade någon uplysning af honom uti den samma, sådant då kunde skie lättare, om han vore Ledamot, änn om han uti Academiens gemenskap ej vore intagen. Och det Grundreglorne föreskrifva, at hvart Ledamots förslag bör liggia 14 dagar på bordet, förmenar Hr Höpken ej vid detta tilfälle finna rum, emedan lagen i den händelsen sådant föreskrifver, enär någon första gången föreslås, men ej då han andra gången blifver upnämd.

3. Hr Benzelius upviste en förtekning uppå födde och döde uti Lindkiöpings stift ifrån början til slutet af år 1740. Enär de förres antal jämnfördes emot de senares, befants, at 459 menniskior blifvit mer födde til verlden änn de som dödt. Hr Benzelius hemstälte, om icke Academien ville låta denna förtekning på trycket utgifvas, hvartil Hrr Ledamöterne ej ännu biföllo, emedan en sådan mortalitets lista bör vara på annat sätt inrättad. Uppå föreställning huru nödigt vore at hafva ett vist formulair, hvarefter mortalitets listor böra inrättas, lofvade Hr Höpken ett sådant formulair upsättia och det sedan til Academien ingifva.

5. Hr Höpken upläste Hr And. Cellsii til Academien inkomne svar och utlåtande öfver det afvägnings instrument, uppå hvilket Hr Capitaine Nordenberg beskrifning til Academien ingifvit.

8. Denne Hr Höpkens föreställning blef af samtelige Herrar Ledamöterne gillad, och skreds nu til votering öfver Hr Professoren Hasselboms antagande. Vid balloterings [lådans] öpnande befants, at alla rösterne, en undantagandes, til dess inlåtande uti Academien bifallit. Hr Faggott lofvade uppå Hr Presidentens begäran honom härom sondera.

Därefter höll Hr Höpken tilbaka ett tacksägelse tahl, i hvilket han på hela Academiens vägnar tackade Hr Drake för den ömhet, omvårdnad och nijt han haft ospard för Academiens bästa under hela sitt Præsidium.

7. Hr Secreteraren Höpken tog til sig Cellsii observation om östra och västra längden.

2. Hr Brellin framviste ett af Hr Præses, Hr Höpken och Grefing underskrifvit exemplar af det contract, som vid sidsta sammankomsten blef slutit emellan Academien och Hr Grefing, som sedan lades ad acta.

8 Hr Secreteraren Höpken betygade munteligen Academiens tacksamhet och erkäntsla emot Hr Præses för den möda och flit han haft ospard för Academiens välgång under det förflutne quartalet, och försäkrade honom om Academiens beständiga vänskap tilbaka.

9. Hr Höpken anmodade Hr Benzelstierna at lemna sit i dag hålne tal til Academien och hemstälte, om det icke kunde på trycket utgifvas. Hvartil Hr Benzelstierna väl uppå Hrr Ledamöternes enhälliga begiäran biföll, men tog det nu först til sig at än nogare genomse, då han sedermera vil det til Academien gifva.

Kongl. Academien betygade sin ömhet öfver den afsaknad, som således blifver af en angelägen Ledamot, hvilken ganska mycket bidragit til dess första inrättning; men fant sig nödsakad at vara omtänkt om någon annan til secreterare, och resolverade fördenskul, at för sama ärende med första komma tilsamman och efter Grundreglorne dertil utvälja någon skickelig Ledamot, hvilken Hr Von Höpken, efter Kongl. Academiens anmodan, lofvade då vilja föreslå.

Hr Von Höpken berättade, det han ock äger samma torra växt ute på landet, och at des allmänt bekanta beskaffenhet är: det den samma, då den sättes i vatn, super något deraf i sig, och efter några timar något öpnar sig, men icke så, at liknelse til någon blomma synes; äfven torkar samma växt återigen tilsamman, där den ej står längre i vatn, och kan således förvaras hela 100:de år, samt när man vil förmås at öpna sig på berörde sätt.

8. Hr Romans ingifne berättelse om et försök med omogen rågs utsående uplästes: och erindrade Hr Von Höpken härvid, at sådana observationer böra vara särdeles accurata, emedan hvad som lyckas en gång kan misslyckas en annan, af orsak at så väl väderlek och års tid, som ock jordmonen ganska mycket dertil bidrager Hr Præses lofvade gifva Hr Brandt communication deraf.

9. Hr Von Höpken anmälte, at ehuru hans åstundan varit at vid Academiens sammankomster kunnat vara tilstädes, hafva dock många angelägna sysslor varit honom på en tid aldeles hinderlige, och at han i desse dagar är sinnad begifva sig härifrån til Finland, men vet icke huru snart han kan komma tilbaka; hvarföre han nu kommer at på någon tid taga afskied af Kongl. Academien och nedlägga Secreterare sysslan, til hvilken han bad Kongl. Academien ville ju förr ju hällre utse någon annan, på det derom i Handlingarna måtte kundgiöras, så at Academiens correspondenter måge veta til hvem de hafva at addressera sig.

5. Hr Benzelstierna föreslogs Bergmästaren vid nya Kopparvärket Hr Dittlow Heike, af Hr Nordenberg Hr Assessoren Wallerius, och af Hr Höpken Hr Adlerhem til Ledamöter; deras namn antecknades uppå et papper, hvilket efter Grundreglorne kommer at ligga 14 dagar på bordet, innan öfver deras antagande til någon omröstning kan skridas.

7. Hr Höpken förestälte, at detta vahl tyckes bäst kunna skie på det sättet, at hvar och en anteknar 1 namn uppå et papper, och när sedlarne upläses, antages den til Secreterare, som de fläste vota faller uppå. Hvilken föreställning nu blef gillad, och sedan sedlarne voro samlade, uplästes de af Hr Presidenten, hvarvid befants, at 8 röster fallit på Hr Von Otter, på Hr Faggot 7, på Hr Cronstedt 3, på Hr Grill 1, på Hr Meldercreutz 1, och på Hr Ehrenmalm 1 votum.

9. Hr Præses framtog Kyrkoherden Tisselii rön at genom granträd kunna fördrifva mask ifrån rågbrådden, och ehuru det synes ovanligit at genom et träds up och nervändande kunna förgiöra maskar; dock som Kyrkoherden Tisselius ej allenast sielf detta sit rön försökt, utan ock Hr Cederhielm och Hr Roman des ricktighet bepröfvat; altså fan Academien för godt at detta rön til trycket befordra, allenast det uppå Hr Höpkens förestälning til skrifarten blifver något ändrat. Hvilket Hr Faggot åtog sig at giöra.

11. Hr Höpken tog nu afskied och tackade för al den gunst Academien för honom förvarad, försäkrandes at så hädanefter som hit intils hafva all möda ospard at tiena Kongl. Academien. Hr Præses önskade Hr Höpken en lyckelig resa, en beständig framgång uti alt hvad han tager sig före, och en skyndesam återkomst, hvilket vore för Academien så mycket angenämare, som hon ständigt lärer sakna det öma biträde hon af en så nyttig Ledamot härtils haft at fägna sig.

Hr Höpken begärte utaf Archivet et exempl. af de i volumer inbundne Academiens Handlingar ifrån 1739 til och med detsta quartalet för innevarande år, hvilket ock honom blef lämnat, lofvandes at dylike exemplar i samma band inbundne til Kongl. Academien återgifva.

Höpken - 4 candidat.
Salberg - 9
Drake - 2
AnkarC. - 10 genom Drake.
Meijer - 4
Svedenborg - 9
Degeer
Sandberg
Brandt - 5
Benz. - 3

Inkom Professor Beronii Pro Memoria ländande til H. Prof. Celsii Lefwerne, som lämnades til Herr Baron Höpken.

l:o. Uplästes H. Linnaei swar, angående de Siberiska örterna (se d. 29 Aug) då det också widare discourerades om H. Baron Bielkes giorde propositioner (se d. 18 Aug. Art. 3) och stadnades wid dessa slut. l:o. angående en resa för en eller hälst twänne unga Botanici til Siberien eller hälst til Norra America skulle hos Hans Excellence Gref Gyllenborg Kongl, Academien förena sin anhållan til H. Professor Linnaei, at det blefwe twänne stora stipendier wid Kongl. Academien i Upsala därtil anslagna, hwarom Herr Professor Linnaeus skulle tilskrifwas. 2:o. angående frön af den Siberiska Cedern och Larix, påtog sig H. Baron Höpken at på Kongl. Academiens wägnar tilskrifwa Hans Excellence RiksRådet Cedercreutz om dessa fröens undfående af Baronerna Stroganoverne. 3:o. för de förmåner bokhwetet hafwer, och den säkerheten at det Siberiska bokhwetet skall trifwas i wårt Climat, 1 anledning af Herr Linnaei rön uti handlingarna för detta åhr pag. 117., har Kongl. Academien hållit före wara sin skyldighet at i underdånighet gifwa Kongl. May:st detta wid handen, på det en quantitet sådant bokhwete måtte kunna införskrifwas ifrån Lifland eller andra orter af Ryska riket, til utsäde, på det at det widare måtte propageras i wårt Land, och det igenom bref til Hans Kongl. May:st.

l:o. Taltes om rum för Academiens sammankomster. H:r Baron Höpken tilböd Academien at nyttia en Sahl uti Falkenbergiska huset på Drottninggatan, där han nu kommer at bo, hwarföre K.  Academien tackade: men det blef beslutit at man förut skulle skrifwa til Riddarhus Direction at få hädanefter så wäl som tilförene nyttia det rummet som war bredeid Auditorio Illustri.

Hölts Academiens sammankomst uti auditorio illustri på Riddarhuset, uti Praeses H:r Polhems frånwaro för dess opasslighet förde H:r Baron Höpken Presidium.

4:o. Hr Baron Höpken ursäktade sig at det kommit at draga så långt ut på tiden med parentation öfwer sahl. H. Celsius, men försäkrade at det skulle ske innan årets slut: men som parentation öfwer Doctor Eric Benzelius borde gå förut, beslöts at Baron Bielke som åtagit sig at giöra den, skulle tilskrifwas härom, med begiäran det han wille med det första utlåta sig om han kunde innom detta åhrets slut wara därmed färdig, i annat fall wille K. Academien anmoda någon annan af sina ledamöter därom.

Hade Kongl. Academien sin sammenkomst på Riddarehuset, för Praesidis H:r Polhems opasslighet skull förde H:r Baron Höpken, Praesidium.

1:o. Berättade H:r Baron Höpken at Hennes Kongl- Höghet Printzessan tilstadt Academien at göra sin compliment hos henne om måndag, som är den 8. kl.4 eftermiddagen hwilket beslöts skulle berättas för de frånwarande H:r Ledamöter genom wacktmästaren, så at de kunna samlas klockan 3 på Riddarehuset.

1:o. Hade Kongl. Wetenskaps Academien den nåden at göra sin compliment hos Hennes Kongl. Höghet Printzessan, då H:r Baron Höpken förde ordet i Presidis ställe som war opasslig.

2:o. Förrättades voteringen för Presidents Candidater, och befants för H:r Horleman 6 Vota, för H:r Grefwe Ekeblad 8, H:r Palmstierna 13, H:r Baron Höpken 6, H:r Baron Funck 5, H:r Faggot 5, H:r Psilanderhielm 4, H:r Salander 1, H:r Salberg 5, H:r Dalin1, H:r Bentzelstierna 3, H:r Triewald 1, H:r Brandt 2, H:r Ehrenswerd 2, H:r Meldercreutz 1, H:r Mejer 1. I anledning härutaf borde H:r Horleman, Ekeblad, Palmstierna, och Höpken, lotta, såsom igenom Pluraliteten walda Candidater, men H:r Baron Höpken ursäktade sig efter hans syslor ei tillät honom nu at förrätta denna syslan, och hafwer dessutan haft den twänne gånger förut, men lofwade tiena Academien wid tilfällen såsom Vice Praeses. Derföre borde emellan H:rar Funck, Faggot och Salberg lottas til en Candidat, hafwandes alla 3 lika många Vota, men H:r Faggot ursäktade sig: blef altså H:r Funck igenom lottning den fiärde Candidaten, och af de fyra Candidaterne föll lotten uppå H:r Grefwe Ekeblad, ock efter han ei wid denne sammankomsten war närwarande,  kommer Secreteraren at berätta honom detta Academiens slut.

Hade Kungl. Academien sin sammankomst på Riddarehuset för Praesidii ombyte skull. För Praesidis H:r Polhems opasslighet skull förrättade H:r Baron Höpken praesidium.

1:o. Herr Gab. Polhem inlämnade det Tal som Praeses sielf hade ämnat hålla, där dess hälsa hade det tillåtit, men wart nu i dess ställe upläst af H:r Baron Höpken, ämnet däraf war den wigtiga frågan, Hwad som wårt kära Fädernesland hafwer nu mäst af nöden til sin ständiga förkofring i längden.

2:o. Förrättades voteringen för Presidents Candidater, och befants för H:r Horleman 6 Vota, för H:r Grefwe Ekeblad 8, H:r Palmstierna 13, H:r Baron Höpken 6, H:r Baron Funck 5, H:r Faggot 5, H:r Psilanderhielm 4, H:r Salander 1, H:r Salberg 5, H:r Dalin1, H:r Bentzelstierna 3, H:r Triewald 1, H:r Brandt 2, H:r Ehrenswerd 2, H:r Meldercreutz 1, H:r Mejer 1. I anledning härutaf borde H:r Horleman, Ekeblad, Palmstierna, och Höpken, lotta, såsom igenom Pluraliteten walda Candidater, men H:r Baron Höpken ursäktade sig efter hans syslor ei tillät honom nu at förrätta denna syslan, och hafwer dessutan haft den twänne gånger förut, men lofwade tiena Academien wid tilfällen såsom Vice Praeses. Derföre borde emellan H:rar Funck, Faggot och Salberg lottas til en Candidat, hafwandes alla 3 lika många Vota, men H:r Faggot ursäktade sig: blef altså H:r Funck igenom lottning den fiärde Candidaten, och af de fyra Candidaterne föll lotten uppå H:r Grefwe Ekeblad, ock efter han ei wid denne sammankomsten war närwarande,  kommer Secreteraren at berätta honom detta Academiens slut.

3:o. H:r Baron Höpken öfwerlefwererade til Academien detta förflutne quartals handlingar uti sådant skick som wederbör.

8:o. åtogo sig H:r Baron Höpken ock H:r Faggot at på Kungl. Academiens wägnar aflägga dess tacksägelse hos H:r Commercie Rådet Polhem för dess hafda möda wid Praesidii förwaltande.

2:o. företogs Cataloguen öfwer de födda uti Upsala stad (se d. 11 Aug. 1744). emedan man wore underrättad at de til Sundhets Commissionen insända Cataloguer ei wore fullkomliga, warandes de dödas åldrar ei annorlunda anteknade, än st de som woro döda under ock öfwer 50 åhr woro skilde i 2:ne columner, hwilket ei är tilräckeligt för detta behofwet, det beslöts därföre at denna Catalogue skulle  införas uti detta quartals handlingar, såsom et modell, hwarefter flera Cataloguer kunde inkomma. Cataloguen remiterades därföre til H:r Bar. Höpkens öfwerseende, då därjämte af honom och  Secreteraren skulle til den ändan upsättias en method tillika med en begäran af Kungl. Academien.

9:o. föreslogs til Ledamöter Herr Magister Hiorter af H:r Bar. Höpken och Herr Rådman Kyronius af H:r Faggot, hwaröfwer kommer at voteras efter 14 dagar.

4:o. H:r Baron Höpken förestälte, om icke Academien borde hålla sig Utrikes Wettenskaps Academiers och Societeters handlingar, i synnerhet, Memoires de L'Academie des Sciences uti Paris, hwilket samtycktes, dock kommer det förut at öfwerläggas, hwilken edition man borde förskrifwa antingen den Franska eller Holländska.

5:o. Likaledes förestälte H:r Baron Höpken om icke Academien wille taga sig an at befordra uplägningen af et Swänskt Lexicon, han hade också fådt et Manuscript om händer, hwartil Autor har warit Assessoren i Hofrätten H:r----: om nu detta Manuscript ei skulle wara så tienligt för wåra tider, som sig borde, så kunde det åtminstone tiena til grund för et bättre: frågades om icke Academien kunde här til anwända tullfriheten på papperet som hon anhållit om och förmodar ärhålla af Konungen, men innan Academien hade fådt denna friheten kunde ingenting fastställas: dock emedlertid skulle detta  Manuscript wara opp uti Academien til widare ompröfwande. Härwid berättades at H:r Salvius hade et Swänskt Lexicon i arbete, och äfwen Bokföraren Kiesewetter at trycka et sådant uti Greipswald.

6:o. H:r Tilas berättade det han låtit H:r Hezzelius weta Academiens slut hwarigenom han blifwit antagen til ledamot, och hwarmed han war myket wäl nögd, wid hwilket tilfälle H:r Tilas frågade om icke det borde gå til honom formelt kallelsebref som warit brukeligit: men H:r Faggot berättade at sådana  formella kallelsebref ei blifwit utfärdade på 3 års tid, utan man har därmed med flit innehållit. H:r Baron Höpken hölt också före at därmed ei borde fortfaras, emedan det wore et steg giort med sådana kallelsebref som wore emot Academiens inrättning, i anseende til den frihet man borde hafwa med ledamöternas uteslutande efter grundreglorne: men som det fants wara en af de Oeconomiska lagarna som detta stadgade, så beslöts at angående denna ändring skulle Academiens ledamöter allmänt sammankallas at öfwerlägga.

6. Utaf Hr Baron Höpken föreslogs til Ledamot Hr GeheimeRådet Raabe af hvilken  academien haft de gull och silfverfiskarne som äro beskrifne i handlingarna för 1740 p. och desutan skall vara sinnad at öfversända nyttiga observationer som han giordt vid åtskilliga insecter. härjemte föreslog Hr Brandt til Ledamot Hr Proberaren Lejel som en tid varit  ämnesvän uti academien.

2. Företogs voteringen till Candidater för praesidium då det befants för Hrr Faggot och Horleman 13 röster, för H:s Exl. Grefve Tessin 11, för Hr Mejer 7, Hr Brandt 6, Hrr Meldercreutz och Psilanderhielm 4, Hr Palmstierna 3, Hr Triewald och Cronstedt 2, Hr Alström Bielke och  Benzelstierna 1. som göra til sammans 68 Namn för de 17 närvarande Ledamöterna. utaf de 4 Candidaterna föll lotten at vara Praeses uppå Hans Exell. Grefve Tessin, och efter han ej var närvarande kommer Baron Höpken och Secreteraren at förkunna honom detta Academiens val.

3. Hr Baron Höpken berättade at han var färdig med parentation öfver sal. Hr Celsius, och blef dagen då den skulle hållas utsatt til  nästkommande onsdag el. d. 27 Dec. hvilket i nästa avisor kommer at göras kunnigt.

Var Academien tilsammans at afhöra parentation af Hr Baron Höpken öfver sal. Hr Celsius. närvarande voro Praeses H. E:e Gref Tessin. Hr Alsröm, H. Triewald. Hr Cederhielm. Gr. Cronstedt, Hr Ehrensverd, Hr Tilas, Hr Salberg, Hr Faggot. Hr Brandt, Hr Polhem, Hr Plomgren. Hr Meldercreutz. Hr Grill, Hr Benzelstierna, Hr Malmerfelt, Hr Mejer, Gref Ekeblad, Hr
Ekström, Hr Salander, Hr Baeck, Hr Psilanderhielm, Hr Horleman, Hr Schulze, Hr Classon, Hr C. Ribe, Hr Legel och Secreteraren.

9. til Ledamöter föreslogs Hr Revisions Secreteraren Löfvenhielm af Baron Höpken, och Hr Blixenstierna af Gref Ekeblad.

Baron Höpken anmodades at parentera öfver Baron v. Otter.

1. Baron Höpken proponerade at de uti Academien hålne talen borde af tvänne Ledamöter öfverses och underskrifvas, innan de blefve tryckta, hvilket Academien stadfäste. hvad det i synnerhet vidkommer som Baron Höpken hållit öfver Prof. Celsius komma Hrr Ehrensverd och Horleman det at underskrifva som det redan öfversedt.

5. Hs Exelense utlät sig at hvarföre han anmodat Kongl. Academien at komma tilsammans i dag vore det, at man kunde utsätta dag til Praesidii ombyte, Academien mente at om H:s W:l. så behagade kunde det straxt gå för sig, hvarföre voteringen skedde. då man vid sedlars öpnande fant för Hr Palmstierna 26. namn, för Hr Horleman 25. Hr Rosen 19. Hr Faggot 17. Hr Mejer 10. Hrr Brandt och Malmerfelt 3. Hr Meldercreutz 2. Hrr Höpken, Cederhielm och Rudenschöld 1 hvardera. gör tilsammans 108 Namn för 27 sedlar. af de fyra Candidaterna Hrr Palmstierna, Horleman, Rosén och Faggot som alla voro närvarande, föll lotten på på Hr Rosén.

6. Hr Baron Höpken föreslog H:s Excelence Riksrådet Ehrenpreutz til Ledamot.

således hade H:s Exl. RiksRådet Ehrenpreutz alena Academiens votum til Ledamot hvarom han kommer at sonderas af Baron Höpken som honom föreslagit.

1. tog H:s Excllence Riksrådet Ehrenpreutz sit inträde uti academien, uppå des tal svarade Baron Höpken, sedan Hr Praeses öpnat samtalet med et kort tal

3. Hans Exh:ce Riksrådet Ehrenpreus berättade at Riddarehus direction, hvarutaf han var en medlem, har erhållit Kongl. Majests nådiga stadfästelse på det Thamiska testamentet, af d. 3 Mart. 1927 jemte constitutoial at ställa det värket på sätt som Thamiske arfvingarna det ytterligare föreslagit, och som det således rörer academien så mycket närmare som dessa föreläsningar komma i anledning här utaf at förrättas af Academiens Secreterare, så anmodade han Academien på directionens vägnar at utse de af Academiens H. Ledamöter som skola träda tilsammans med directionen at ytterligare reglera denna inrätningen. Ehuru väl at academien hade den förmån at äga H:s Excll,e Baron Höpken och H. Löfvenhielm redan uti Direction fant hon nödigt at anmoda H:s Excl. Grefve Tessin at jemte H. Praeses vara deputerade på Academiens vägnar uti detta ärendet. och blef detta sammanträdet utsatt til nästkommande onsdag.

4. H. Praeses berättade huru som Denna stadsens magistrat uppå H. Excel. Grefve Tessins förestälning, hafver tilägnat Academien en läglig plass til et observator. här i staden. som han tillika med H. Baron Höpken och Secreteraren uppå Kl. Academiens vägnar tagit i besiktning i H. Rådmans Skenings och stad Ingenieurens H. Tillaei närvara. hvarefter H. Praeses också fattat och upviste dessein til en bequäm bygnad så väl för Physicaliske försök som astronomiska observationer. cademien fägnade sig öfver en sådan vinst, och betygade sin vördsamma erkänsla för H. Excellence H. Grefve Tessin och H. Praeses.

3. Skreds til val af Praeses hvarföre den nu varande H. Praeses berättade et han i synnerhet kallat Academien tilsammans. då H. Baeck hade 10 vota til candidet. H. Meldercreutz 9. Herrar Brandt och Mejer 8 hvardera. H.H. Plomgren och Malmerfelt 3. H.H. Höpken, Triewald, Ekström och Ribe 2, Klingenstierna, Salander och Schultze 1. som gör 52 vota varandes 14 sedlar för de tilstädes varande Ledamöter. Utaf de 4 Candidaterna som hade mästa rösterna föll låtten på H. Baeck.

2. H. Baron Höpken berättade at H:s E:lle RikRådet Löfven utlåtit sig öfvermåttan nöjd med Academiens kallelse til Ledamot. och vill med det första han kommer i staden göra sit inträde uti Academien

8. H.H. Brandt och Leyel inlämnade deras betänkande skrifteligen öfver H. Höpkens handling angånde Gallmäjan, hvaruti åtskillige felacktigheter vore uptäckte således at den process bem:te autor brukat förminskar Galmejan til quantiten och godheten men at autoren skulle härom blifva öfvertygad kom man öfverens at låta honom sielf giöra sina prof och visa honom derutinnan felacktigheten. som skulle anställas hos H. Leyel.

5. Baron Höpken berättade huru som han ej vore i stånd i ansende til mångfaldiga Riksdags syslor at fullborda sit åtagna arbete uti parentation öfver framledne Baron v. Otter, men at H. Celsius behagat at låta flytta detta arbete på sig. hvar med Academien var nögd.

3. Uplästes H. Baron Palmquists betänkande angånde det förmente påfundet af quadratura circuli, visandes der uti hvad felsteg uphofsmannen begådt som fört honom på en sådan falsk sats. detta betänkande blef af H. Meldercreutz äfven bifallit som han munteligen förklarade, men var af den tankan at Academien ej behöfde i sit betänkande gå in i calculer och particularit. som H. Baron Palmquist giort. Academien lämnade Secreteraren at uprätta detta betänkande och tilställa det åt H. Baron Höpken genom hvilken hon denna sak unfådt at utlåta sig öfver, vid hvilket tilfälle H. Meldercreutz giorde den frågan om icke et sådant betänkande borde justeras i Academien, men som Secreteraren derföre alena är ansvarig så hölt Academien det ej nödigt.

5. Af tillfälle at Hans Exell:e Baron Höpken hade til Ledamot proponerat Monsieur de Pérard konungen i Preusens hofpräst och Ledamot af vetenskaps Academien i Berlin en mycket lärd man som skrifver La Bibliotheque Allemagne och interesserar sig mycket uti historia literaria Sveciae samt varit en flitig correspondent med sal. Prof. Celsius, rådgiordes om man icke borde kalla nogra flera utländska Ledamöter, som både kunde hedra Academien med sina namn och rikta henne med sina arbeten. Förslagsvis blefvo också nämde för mathematiquen Herrar Maupertui, Clairaut, Monnier, de Lisle, Euler, Folkes, för historia naturali Gmelin, Reaumur, Iussieu, Sauvage, Kulbel och Winkler, men innan här utinnan nogot vist beslöts komma Academiens frånvarande Ledamöter i synnerhet Herrarna i Upsala at lämna här öfver sina tankar.

Art. 2. Omsorgen at stadga et vist stafnings sätt, som i Academiens skrifter sedan kommer at i acktagas updrogs följande af des Herrar Ledamöter, H. E. R. Höpken, H. Reuterholm, Sandberg, Ribe, Faggot, Dr Celsius, Roman, H. E. gr. Ekeblad, H. Benzelstierna, Dr Browalius, H. Rudenscöld, H. E. gr. Tessin, H. Dalin, H. E:e Ehrenpreus, D. Benzelius och H. Celsius

2. Som Svenska språkets upodlande är et af Acadeniens göremål så blof öfverenskommit at göra en början med utarbetande af et vist stafnings sätt, hvilket Academien altid ville bruka i sina skrifter, och det således der igenom på et vist sätt stadga och autoricera då andra som ej vore ensinte hade nogot at trygga sig vid fast ingen vore förbunden det at följa. Til den ändan anmodades följande af Academiens Ledamöter at träda tilsammans, näml. H:s Ell:ce Baron Höpken, H. Reutorholm, Faggot, Sandberg, Ribe, Pihlgren, Doct. Celsius, Roman, Benzelstierna, Rudenscöld, Dalin, H:s E:ll Gref Tessin, Doct. Brovallius, H:s El. Riksrådet Ehrenpreus, Stiernman, Carleson, Doct. Benzelius, Olof Celsius ok Lauraeus, Baron Lehusen kommer at biträda Secreteraren uti dessa göremål.

Literaturen
H. Perard          H. RiksR. Höpken.

3. H:s Exl. Riksrådet Höpken berättade det man har tillförlåtelig berättelse det igenom skakande af et bårkläde masken på frukt trän c. blifvit fördrifven och frågade om detta tilförende var bekant och utrönt som ej eler nogon af de närvarande hade hört och skulle derföre Herrar Linnaeus och De Geer förfrågas derom.

2. Sedan förmiddagen samma dag hos H:s Exl. R.. Höpken af Academiens Herrar Ledamöter H:s E:lle R.R. Ehrenpreus, H. Ribe, H. Faggot, H. Rudenscöld, H. Roman, Doct. Benzelius jemte Secret. Elvius varit tilsammans med H. Professor Laurel at höra des tankar om svenska språkets reglerande, giorde H:s Exel. R.R. Ehrenpreus som i Academien ver närvarande sin berättelse om bem:te H. Laurels project, och som man fant at han det samma mycket granskat, sedan det upvistes förra gången i Academien och Doct. Browallius och H. Rudenscöld då gofvo sina betänkande så anmodades bem:te Herrar at lämna til Academien deras tankar deröfver skrifteligen.

4. Anmältes et memorial af H. Dalman som är ämnesvän uti academien at blifva ihogkommen och recomenderad hos det OstIndiske compegniet til nogon sysla vid de nu utgående skeppen och som detta memorial innehölt nogot som b rde hållas tyst så ville Academ. anmoda Deras Exellencer Riks Råderna Tessin, Höpken och Palmstierna med följende af Ledamöterna Herrar Alström, Faggot, De Geer, Grill och Ankarcrona at rådgöra härom, hvilken sammankomst utsattes til den 26 Octob.

7. Voterades öfver de föreslagne Ledamöterne då för H. Landtmerskalken Baron von Ungern voro Ia 26, Nej 1, derföre antagen, men för H. Professor Laurell Ia 21 och Nej 7. Om des antagande upkom derföre nogon disput antingen man skulle taga ordningen sådan at 3/4 jämt som detta var, intoge den föreslagne, eller 1/4 uteslöte honom, man kom omsider öfverens at för denne gången låta bero vid det förra, men til nästa votering anmodades H:s Exel. R.R. Höpken at tillika med Secreteraren projectera nogon viss lag.

1. H. E. Acad. Preses berättade at Hans Kongl. Höghet ville vid denna sammankomst villebenåda Academien med sin höga närvarelse, och som han ville såsom främmande i Academien ej blifva emottagen med nogot tal hvilket H. K. Höghet igenom R.R. Höpken förut lät förstå så blef det tal som Hr Praeses ämnade hålla förut upläst, men vid detta tillfälle blef reglerat at hella academien med des Preses skulle möta H. K. H. på nedersta trappan men ämnesvännerne blefvo stående uti amphitheatern på sina rum.

3. Vid det at förtekningen af Ledamöterna öfversågs til at upsättas och trycks för innevarande år, förestälte H. E. R. Rådet Baron Höpken om ike Academien borde efterlefva grundreglorna och utesluta deras namn deruti som ej ännu gifvit nogot arbete eller eljest bemödat sig för Academiens bästa eller åtminstonne visat sig flitiga och med nogon synnerlig upmärksamhet för Academien uti sammankomsterna. Detta biföls såsom det lindrigaste steg Academien kunde taga, då uti dessa omständigheter befunnos H. Gen. Major Stobée, H. Assessor Adelheim, Professor Hasselbom, och gref Stromberg. hvarföre deras namn också kommer at utelämnas i detta års förtekning, dock kunna de återfå sina rum enär de giort sig dem förtienta.

3. Innan voteringen öfver de föreslagne til nya Ledamöter företogs, uplästes H. E. Riksrådets Höpkens utkast huru i det målet förehållas skall då jämt 1/4 nekande vota befinnas emot 3/4 jakande sådant näml, at vid omröstning til ny Ledamot uti Academien är lag denne at en fierdedel af vota negativa af de närvarande utesluta, men mindre gilla des val. hvilket utkast af de närvarande Ledamöterna beslöts skulle följas denna gången der detta mål skulle förekomma, men skulle ytterligare efter rundreglorna de frånvarande Ledamöternas samtycke inhämtas.

4. H. Professor Celsius anmälte sig vara färdig med parentation öfver sal. gref Fredr. Sparre hvilken kommer efter Academiens sedvana at öfverses af H. E. Baron Höpken och Bibliothecarien Dalin så at den måtte kunna hållas den 19 Octob. som blifver en onsdag.

2. Voterades öfver de tvänne föreslagne Herrar til Ledamöter, då Secreteraren upviste trenne sig gifne fullmackter af D. E. Baron Höpken och Baron Palmstierna samt Baron Hårleman at votera på H. Schutzer. För H. Schutzer var 16 Ia och 6 Nej, således utesluten H. Wargentin 19 Ja och 0 Nej, derföre antagen.

1. H. Praeses förestälte om ike academien borde, nu då H:es Höghet blifvit återstält til helsan, en corps göra sin underdånige fägne betygan hos henne, då H. E. Baron Höpken anmodades at göra talet på Academiens vägnar, man förmodade at denna ceremonien skulle kunna ske nästkommande tisdag eller den 8 Nov.

Det tal H. E. Riksrådet Höpken ämnade hålle til hennes höghet hade H. Carleson emottagit at uppå B. Höpkens vägnar upläsa uti Academien och således inhämta om dervid vore nogot at påminna, efter han sielf tillika med de öfriga af D. Exell. som voro af Academien nu voro i rådet och ville förenade sig med de andre Ledamöterna uppe uti H. Höghets rum. När denna ceremonien var öfverstånden anmodde Academien H. E. Baron Höpken, så väl at öfverlämna des egit tal skrifteligen som at på Academiens vägnar anhålle om Hennes Höghets svar på det de måtte med det första blifva tryckte.

Det tal H. E. Riksrådet Höpken ämnade hålle til hennes höghet hade H. Carleson emottagit at uppå B. Höpkens vägnar upläsa uti Academien och således inhämta om dervid vore nogot at påminna, efter han sielf tillika med de öfriga af D. Exell. som voro af Academien nu voro i rådet och ville förenade sig med de andre Ledamöterna uppe uti H. Höghets rum. När denna ceremonien var öfverstånden anmodde Academien H. E. Baron Höpken, så väl at öfverlämna des egit tal skrifteligen som at på Academiens vägnar anhålle om Hennes Höghets svar på det de måtte med det första blifva tryckte.

Det tal H. E. Riksrådet Höpken ämnade hålle til hennes höghet hade H. Carleson emottagit at uppå B. Höpkens vägnar upläsa uti Academien och således inhämta om dervid vore nogot at påminna, efter han sielf tillika med de öfriga af D. Exell. som voro af Academien nu voro i rådet och ville förenade sig med de andre Ledamöterna uppe uti H. Höghets rum. När denna ceremonien var öfverstånden anmodde Academien H. E. Baron Höpken, så väl at öfverlämna des egit tal skrifteligen som at på Academiens vägnar anhålle om Hennes Höghets svar på det de måtte med det första blifva tryckte.

1. Upvistes och lämnades til Academien H:es Höghets med egen hand skrifne svar uppå H. E. Riksrådet Höpkens tal. hvilket kommer at förvaras iblend Academiens angelägna handlingar.

3. Kyrkoherden Mörk föreslogs til Ledamot af H. E. Baron Höpken.

2. Angånde den frågan som Riksens ständers Manufactur contoir giort Academien om H. Hedmans utgifne bleknings method, hvarföre honom med hvilkor blifvit lofvat premium, vore redan påfunnen, har man väntat på de Herrars utlåtelse hvartill den varit länlad at hos Autorer och på annat sätt härom göra sig underrättade. H. Linaeus hade väl straxt berättat det han läsit nogot dylikt hos nogon autor men ännu ej fådt rätt på stället. Baron Bielke råder till at (under till) at här om göra förfrågan i Berlin om icke uti Slesien der både mycket lärft blekes och ymnig gran är till fångs, at till bleket hämta kådan efter Hedmans sätt, hvarföre här om skrefs til Baron Höpken för detta Kongl. M:ts minister vid Berlinska hofvet, hvaruppå likväl intet svar kommit, men som Manufactur contoiret yrkar på svar så måste man nöga sig med den kunskap som våre egna handlingar gifva vid handen. Uti 1741 års handlingar p. 212 berättar Herr Nordenberg at han giort god och mycket spislig tvål af renad kåda med tillsatts af litet påtaska eller lut. Således har grankåden til et dylikt gagn varit förut bekant.

9. Herr Carleson slutade sitt Praesidium med ett tal om fiskeriernes nytta, som besvarades å Kongl. Academiens vägnar af Hennes ledamot RiksRådet Herr Baron v. Höpken.

3. Lämnades af Hans Exellence Riksrådet Friherre von Höpken til Kongl. Academiens Cabinett en i Spiritu vini förvarad fiärill Syrinx kallad. Beskrifningen som fölgde med uplästes.

1. Uplästes et bref, af d. 10 Nov. ifrån H. Linnaeus, om den bok, som Directeuren och Boktryckaren Merckel låfvat utgifva uti historia Naturali. Och som bemälte bref gifver en ny omständighet vid handen, hvilken ei kunnat anföras, uti det redan til Höglofl. K. Canc. Collegium om bemälte Bok, ifrån K. V. Acad. afgångna bref, låfvade H. Exc. RiksRådet Baron von Höpken, at begära bemälte K. V. Academiens bref tillbaka, på det den omständigheten, som H. Linnaei bref medgifver, må kunna tillika anföras, i det ifrån K. V. Academien, til höglofl. K. Canc. collegium, bemälte Bok rörande bref, när K. V. Acad. för godt finner, sådant åter at afgifva. Hvar med beslöts at tils vidare upskjuta. Ärhindrade H. E. R.R. von Höpken och H. Baron Hårleman, at K. V. Academien ei måtte, igenom något förbuds begiärande emot bemälte Boks tryckning, gå videre, än Des grundreglor tillåta och förmå.

kommo Herrar Ledamöter på vanlig ort och tima tilsammans, då Hans Excell. Riks-Rådet, Baron von Höpken förde praesidium, under ordinarii Praesidis, H. Meldercreutzes frånvaro, och hades följande ärender före

2. Af H. Excellence, R.R. Höpken blefvo Stor-Referendarien i Konunga Riket Pålen, Gref Zaluski och Cardinalen Qvirini til utländske Ledamöter föreslagne, sedan de igenom Herr Perard låtit märka sin åstundan efter en sådan heder.

2. Herr Carlson upviste en böneskrift til hans Kongl. Majestet, underskrefven af Herrar Hallman, Voltemat, Göransson &c. angående frihet at inrätta här i Staden en historisk Academie, jämte stadfästelse på samma Academies Grundreglor, vilken böneskrift af H. Majestet blifvit til Kongliga Cancellie Collegii betänkande remitterad, och hvar om högbemälte Cancellie Collegium begärat Vet. Academiens utlåtelse, huru vida Academien kunde hafv något der vid at påminna. Hans Excell. Baron von Höpken yttrade sig här vid, at ehuruväl Academien ei ville missunna någon den hedren, at med slika nyttiga inrättningar gagna det almänna, trodde Han dock at Academien kunde andraga sit eget exempel, som ei anhölt om några förmåner innan hon först med sina arbeten skaffat sig det allmännas bifall och visat prof af sin skickelighet at fullgiöra hvad hon sig åtagit. Och ehuruväl historien ei egenteligen hörer til Vet. Academiens göromål, så vida Academien vid sin inrättning ei tiltrodde sig at altid i framtiden hafva tilgång til goda historici, såsom hvilka få nationer, ehuru de eljest ei hafva brist på andra lärda män, hafva at beröma sig af, och desutom de documenter, som vår historia bör stödja sig vid, äro i så heliga gömor förvarade, til hvilka Academien hade försyn at begära tilgång, så trodde han dock, at samma orsker skulle ock hindra framgången af denna tilämnade historiska Academie. Dessa skiäl hölt Academien för så mogna, at Hon beslöt at på dem grunda sin til Cancellie Collegium tilgifvande utlåtelse.

3. Secreteraren upviste en Resebeskrifning, hvilken blifvit upsänd af H. Lagerström, och innehåller allahanda anmärkningar öfver hvad Herr Braad sedt och förfarit under sin resa med et Ostindiskt skiepp til och från China. H. Ex Baron von Höpken tog den samma til sig, och kommer hon sedan at af flera igenomläsas, på det Academien må blifva underrättad, hvad nytta der med kan giöras. I medlertid kommer Secreteraren at å Academiens vägnar hos H. Lagerström aflägga tacksejelse för des besynnerliga åhåga och lust at på alt sätt tjäna Kongl. Vet. Academien.

4. Upvistes Herr Mörks parentation öfver afledne Major Pilgren, och emedan Hans Excellence von Höpken, tillika med Herrar Stockenström och Uhrlander redan sedt den igenom, blef dagen utsatt til parenteringen, nästkommande Torsdag.

7. Men på Hans Excellence, R.R. Friherre von Höpkens föreställning, blef nu stadgat och öfverenskommit, at med de utländske Ledamöters antagande bör här efter tilgå aldeles på lika sätt, som med de inländske: nemligen genom votering på allmänna sammankomster.

under Praesidis H. Baron Löwenhielms frånvaro för opasslighet skuld, förestod Hans Excellence, Friherre von Höpken des ställe.

4. Anmälde H. Carleson, at han redan hade sin Parentation färdig öfver framledne Amiralen Ankarcrona. Och emedan han redan af deras Excellentier von Höpken och Ehrenpreus var öfversedd, utsattes dagen til des hållande til nästkommande Onsdag eller den 5 hujus, hvar til Secreteraren hafver at foga behöriga enstalter.

10. Upvistes et Malm-Cabinett, hvilket H. Excellence, Friherre von Höpken, likmätigt des afledne Broders Öfverste von Höpkens förklarade yttersta vilja, lemnat til Academien. Herr Praeses blef anmodad at hos H. E. derföre aflägga tacksejelse, och Herrar Scheffer och Lejel, at giöra, tillika med Secreteraren och Archivarien en förtekning på de der uti befintlige Metall- och berg-arter. 11. Efter giord påminnelse af Secreteraren, at sådant de förra åren skedt, utnämndes Herrar Nordenberg och Faggot at å Academiens vägnar besöka Herr Commerce-Rådet Polhem, lyckönska Honom til det nya året, och gifva Academien kundskap om denne des Värdeste Ledamots tilstånd på des höga ålderdom.

12. Uplästes De l'Isles bref til Secreteraren, hvar uti han först tackar för kallelsen til Ledamot, och sedan på Franska Vet. Academiens vägnar anmodar Academien at draga försorg, det här i Sverige correspondenta Observationer må anställas emot dem, som De la Caille är sinnad observera vid Caput Bonae Spei, til at uptäcka Månens parallaxis. De la Cailles utgifne Avis aux Astronomes, bifogades, med uträkning på alla de Phaenomena som De la Caille är sinnad i agttaga, hvar af ses, at observationerna skola taga sin början d. 21 Februarii nästinstundande, och fortsättas nästan dageligen et helt år. Academien fant sig förbunden, dels för sakens egen vigt, dels ock för Academiens och Nations heder, at giöra yttersta flit, det sådana observationer måga anställas. Och emedan det ei pröfvades nog, at Secreteraren ensam skulle bevaka dessa Observationer, utan at alla i Sverige, som kunna observera, skulle deruti deltaga, så beslöts at Herrar Strömer, Gadolin, Schenmark och Hellant skulle anmodas at giöra sin flit, hvar å sin ort. H. Strömer, som nu var närvarande, förestälde, det hans öfrige ämbets syslor skulle giöra honom här uti stort hinder. Och hvad Gadolin Schenmark och Hellant angår, påmintes, at de ei hafva der til tiän lige instrumenter. Sist öfvervägades ock, at Schenmark och Hellant hafva ingen lön, hvar med de sig Munna uppehålla under den tiden, som endest til observationer måste användas. Til at häfva alla dessa svårigheter, blef beslutit, at bref skulle afgå til Hans Kongl. Majestet, med underdånig ansökning, det måtte 1:o Herr Strömer på et år befrias ifrån sina öfriga ämbets syslor, 2:o befallning afgå genom Cancellererna til Academierna i Åbo och Lund, at de hafva at förse sina Observatorer ned Uhr och Micrometrar, 3:o det ville H. K. Majestet allernådigst bevilja Schenmark och Hellant något litet underhåll til upmuntran, på et års tid. När detta underdåniga Memorial blir färdigt, hvar med Secreteraren fick befallning et skynda, lemnas det til Hans Excellence Friherre von Höpken, som låfvade så föredraga saken hos H. K. Majestet, at academien skulle vinna sin önskan.

2. Anmälde Friherre Hårleman, på Hans Excellence Frih. von Höpkens vägnar, som nu för opasslighet ei kunnat sielf upkomma, det Hans Konglige Majestet hade allernådigst uptagit Academiens bref och underdåniga föreställning, angående de Astronomiska Observationer som här i Riket, efter Franska Academiens anmodan, skola giöras, (se Dagboken för d. 26 Januarii sistledne, articlen 12) och at Hans Konglige Majestet icke allenast beviljat Professoren Strömer et års frihet ifrån Publiqve Föreläsningarna i Upsala, utan ock enslagit en summa af 9000 Daler kopparmynt, hvilka Academien har frihet at använda til instrumenter och praemier, som hon sielf finner nödigt och billigt. Academien ansåg en så hög konglig nåd med underdånigste vördnad och tacksamhet. Och som Academien är öfvertygad, at Hon i synnerhet är Hans Excellence Friherre von Höpken förbunden som behagat utvärka et så för Academien och Wetenskaperna nyttigt beslut, anmodas Friherre Hårleman at derföre betyga hos Hans Excellence Academiens fullkomliga ärkänsla. Och igenkiänner Academien, uti sådan Hans Excellence nåd och omvårdnad, sin Stiftares och Faders öma sinnelag och vanliga åtrå at gynna och befordra Vetenskaper.

5. Uplästes Herr Roséns berättelse om et af honom upfunnit och bepröfvadt nytt sätt at praeservera barn ifrån svåra och dödande koppor. Detta vigtiga rön har H. Rosén på Hans Excellence, Frih. von Höpkens tilstyrkande ingifvit. Det remitterades för sed skull, til Herrar Ribe, Bäck och Strandberg.

2. Uplästes Hans Kongl. Majestets allernådigste svar, på det Bref, som til följe af Academiens beslut af d. 26 Januarii, i underdånighet blifvit ingifvit, angåen de H. K. M:s handräckning vid de observationer, som Franska Vet. Academien anmodat den Svenska at här låta anställa, at tjäna til Correspondente för dem, som De la Caille är sinnad at under samma tid giöra vid Caput Bonae Spei. H. K. M:s svar är aldeles af samma innehåll med det som Hans Excellence, Frih. von Höpken mundteligen lät gifva Academien, d. 9 Febr. sistledne. Och emedan H. Excellence nu var närvarande, betygade Praeses å Academiens vägnar, Des skyldigste tacksamhet, för det biträde H. E. vid detta tilfälle behagat giöra Academien

Aflade Kongliga Vetenskaps Academien Des underdåniga upvagtning hos Deras Kongliga Majesteter, til at beklaga Hans högstsalige Kongl. Majestets Konung Fredrics frånfälle, samt lyck-önska Hans Kongl. Majestet Konung Adolph Fredric til Des anträde til Regeringen. Academiens Praeses, Herr Grefve Piper förde ordet, och beledsagades af följande ibland Herrar Ledamöterna. H. Exc. Frih. von Höpken, Grefve Cronstedt, Tilas, Brandt, G. Polhem, Rosen, H. Ex. Friherre Palmstierna, Hans Exc. Grefve Tessin, Dalin, Psilanderhielm, Friherre Hårleman, Schultze, H. E. Frih. Ehrenpreus, Blixenstierna, Berch och Frih. von Seth. De öfrige af Ledamöterna, hade ei i hastighet hunnit bådas. Hans Konglige Majestet försäkrade Academien om Des beständiga Nåd och välvilja, samt förbehölt sig at framgent såsom tilförene vilja vara Academiens skyddsHerre och Protector.

blef Academien hindrad ifrån sin tillämnade sammankomst, genom de förskräckeliga och ganska olyckelige vådeldar, som samma dag middagstiden upkommo, och lade större delen af S. Clara församlings hus i aska, tillika med sielfva kyrkan. Månge af Academiens Ledamöter ledo här vid stor skada, såsom H. E. R.R. von Höpken, H. E. R.R. Palmstierna, H. E. R.R. Wrangel. Men i synnerhet voro Herrar Tilas, Salberg, Ribe den yngre, Ekström och Eliander här vid olycklige, ibland hvilka de tvänne förstnämnde förlorade merendels all sin både fasta och lösa egendom, så at H. Tilas ej en gång handt berga sit kostbara MalmCabinette och sina vackra Manuscripter. Academiens Secreterare blef ock Husvill, men hade, Gudi lof, tid at berga det förnämsta af Academiens saker som han haft om händer,  så väl som större delen af sina egna.

3. Der på skreds til Votering på en ny Praeses, då vid sedlarnas öppnande befants, at Generalen, Frih. Von Ungern Sternberg hade 34 röster, ErkeBiskopen Doctor Benzelius, 26: H. Excell. Grefve Bonde 20, H. Excell. Frih. Palmstjerna 16, H. Exc. Frih. Ehrenpreus 16, Hans Excell Frih. von Höpken 15, H. Eqvipage-Mäst. Lejonankar 13, H. Malmerfelt 10, H. Plomgren 4 etc. Altså blefvo Frih. Von Ungern, Dr Benzelius, H. Exc. Grefve Bonde, tre visse Candidater. Dera Excellentier Friherrar Palmstierna och Ehrenpreus lottade sins emellan om den fjerde, då låtten föll på H. Excell. Frih. Ehrenpreus. Ändteligen lottades om dessa fyra, hvilken skulle blifva Praeses, då lyckan der til utnämnde Herr Generalen Frih. von Ungern Sternberg, hvilken strax af Academien lyckönskades.

3. Hennes Kongl. Majestet upskickade en Bok, kallad Gemmae antiqvae Antonii Zanettii, tryckt år 1750 uti Venedig in folio, med präcktiga estamper, Dedicerad til Hennes Kongl. Majestet, som nu allernådigst behagat skänka et exemplar der af til Academiens boksamling. Hans Excellence von Höpken, som hade emottagit boken af H. K. M. blef nu af Academien anmodad at å Academiens vägnar aflägga Des underdånigste tacksegelse för denna Kongliga Nåden.

6. Berättade Secreteraren, at Hans Excellence Frih. Von Höpken, redan skrifvit til General-Consulen H. Rydelius, och varnat honom, at ei låta något förskingras af salig Hasselqvists saker, innan alla både Academiens och de i Smirna varande Creditorers fordringar blifvit liqviderade, samt förmant honom, at skyndsammeligen insända de af Academien åstundade verificationer, på de uti sista brefvet upgifne Skuld-Påster.

Företogs Votering til nya Ledamöter, och emedan de vid frågades, om någre rum voro ledige, påminte H. Exc. Friherre von Höpken, at den frågan vore aldeles onödig, emedan det utmärkte, at Academien skulle bestå af et slutit antal Ledamöter, hvilket vore tvärt emot Academiens grundreglor. Hans Exc. visade på ena sidan, at Academien hvarken lider eller behöfver blygas föro et stort antal Ledamöter, när alla äro värdige, hälst Academien efter samma grund-reglor, eger frihet at utesluta dem, som ei fullgiordt sin skyldighet. På andra sidan varnade han Academien, at i oträngde mål gå ifrån grund-reglorna, emedan deras heliga efterlefnad är Academiens stärkaste stöd, som här tils uppehållit henne. Här öfver discourerades länge, utan at något vist beslöts, utan skreds til Votering denna gången alenast öfver tvänne, neml. H. Sam. Duraeus, adjunct vid Kongl. Acad. i Upsala och H. Eberh. Rosén, Medic. Prof. i Lund.

1. Företogs frågan, om någon af de til Ledamöter föreslagne Herrar, nu borde antagas, och som det befans, at Ledamöterna redan voro 100 til antalet, frågades vidare, om Academien ständigt bör hålla sig vid detta inskränkta antal. Academien öfverlade här om, då Friherre Seth äfven ärhindrade de vigtiga skäl, som Riks-Rådet Frih. Höpken, vid sista Praesidii ombyte, emot et slikt inskränkt antal, såsom stridande emot grundraglorna, hade anfört. Och som det äfven, vid grundreglornas nogare öfvervägande befants, at, då något uti samma Reglor pröfvas tarfva någon ändring, böra jämväl de frånvarande Ledamöter der om höras, och sådant vid det beslut, som giordes om antalets inskränkning, ei blifvit i ackt tagit, blef nu samma beslut tils vidare förklarat för ogiltigt, och antalet af ledamöter lemnat fritt och oinskränkt, dock med det Förbehåll, at voteringar ei oftare skola företagas, än vid Praesidii ombyten, hälst de Årstider, då Academien är Tal-rik, på det valen med så mycket större försigtighet och granskning må aflöpa.

3. Emedan Secreteraren nu snart ärnar inflytta uti det nya Observatorium, förestäldes, om icke detta Hus borde med någon Ceremonie invigas? H. E. Gr. Ehrenpreus trodde det H. Exc. Friherre Höpken torde kunna förmås at vid detta tilfälle hålla et Tal uti Observatorium, hvilket förslag Academien så mycket heldre gillade, som Hans Exc. Frih. von Höpken, såsom Academiens förste stiftare och här tils varande förnämsta stöd, samt i synnerhet Gynnare af Astronomien, vore der til tjänligast och kunde mäst göra Acten ansenlig och högtidelig. Secreteraren fick derföre befallning at å Academiens vägnar Hans Exc. der om anmoda, då det äfven lemnas til H. Exc. eget godtfinnande, när och med hvad ceremonier denna Observatorii invigning må förrättas.

1. Secreteraren berättade, at Hans Excellence von Höpken behagat åtaga sig at hålla et Tal vid Observatorii invigning, at han ock ville vara betänkt på de öfriga anstalter til samma högtidelighet, samt at H. E. trodde det ei vara nödigt at så mycket skynda, utan at det vore tids nog at giöra det nästkommande höst. 

2. Upviste Herr Berch åtskilliga förslag til diviser [sic!]  och inscriptioner på den öfver framledne Baron Hårleman tilämnade Jettonen, af hvilka Academien beslöt at anmoda H. Exc. Frih. Höpken at utvälja en

6. Skreds til Votering om en Ny Praeses, då vid sedlarnas öppnande befans, at H. Berch hade 18 röster H. Excell. von Höpken 15
H. Schutzer 14
H. Faggot 12
Frih. Palmqvist 6
Gr. Cronstedt 4 etc

3. H. Praeses tackade H. Exc. Frih. Von Höpken, på Academiens vägnar, för det honom behagat åtaga sig Observatorii invigning.

3. Upl. Dr Lindhults berättelse, om en yngling af 23 års [ål]der, vid namn Bunge, som ifrån Barndomen varit döf och dumb, men nu igenom Electrici[te]tens värkan fått sin hörsel på vänstra örat, och af många prof tyckes kunna lära Tala, om någon honom med flit der uti öfvade. Academien beslöt at inhämta H. Exc. Von Höpkens råd, huru vida någon utväg kan finnas at upmuntra någon at åtaga sig honom til försök uti Tale-konsten.

6. Hans Excellence, Herr Praeses, berättade, det han nu hade Des Tal färdigt, som han ämnat hålla vid Observatorii invigning. Dagen der til utsattes fördenskuld til nästkommande Torsdag eller den 20 September, kl. 10 förr middagen, hvar til alla Academiens i staden närvarande Ledamöter böra bådas.

Hans Kongl. Majestet blef vid des höga ankomst, på Observatorii gården emottagen af alla Ledamöterna, upstälde uti en haij, och anförde af Hans Excellence, Herr Praeses. När Hans Kongl. Majestet var inkommen i salen och intagit Des rum, hölt Hans Excellence til H. K. M. et Tal, hvar uti H. E på Academiens vägnar, aflade underdånig tacksegelse för all hög Kongl. Nåd och beskydd, som både Vetenskaperna i gemen och denna Academien i synnerhet haft at fägna sig af under Hans Kongl. Majestets mägtiga Protection, besynnerligen för det Hans Kongl. Majestet behagat med des höga närvarelse vid detta tilfället, göra denna Acten så högtidelig, glad och ärefull, som den någonsin kunde blifva.

Hans Excellence, Friherre von Höpken, böd då alla Academiens närvarande Ledamöter til middags-måltid, och tracterade dem härligen.

6. Företogs votering til nya Ledamöter, och blefvo Herrar Hoof och Tiburtius, som länge varit proponerade, genom stor pluralitet utvoterade. Der emot blef H. Sven Rinman, Öfvermasmästare och Bergs-inspector, genom en pluralitet af 21 röster emot 7, antagen til inländsk Ledamot, och Herr Bose, Physicus Professor i Wittemberg [sic], genom pluralitet af 24 emot 3, antagen til utländsk Ledamot. De öfrige proponerade, neml. Herrar Elff, Nordencrantz, Adelcrantz, Grise, Rosenadler och Torpadius, spardes til en annan gång. Med H. Rinman, som nu antogs, äro nu 99 inländske Ledamöter.
7. Sist voterades til ny Praeses, då rösterna, vid sedlarnas öppnande, voro mycket skingrade, och hade Herr Psilanderhielm 17 röster.
Herr De Geer 10
Friherre von Seth 10
H. Schützer 9
H. Malmerfeldt 8
H. Urlander 8
Hans Exc. Ehrenpraus 7
H. Faggot 7
Doctor Celsius 7
H. Tilas 5
etc.
8. Herrar Psilanderhielm, De Geer, von Seth och Schutzer, som hade högsta rösterna, lottade, då lotten föll på Herr De Geer, som Academien med största fägnad nu andra gången antog til Des Praeses.
9. Till honom afträdde Hans Excellence Friherre von Höpken des til Academiens största heder och förmån nu tredje gången förda Praesidium, och aflade Secreteraren, å Academiens vägnar, hos hans Excellence, Academiens tacksegelse, för all den öma vård, hägn och ynnest Hans Excellence haft ospard för Academien, ifrån Des första inrättning, til närvarande stund.

5. Secreteraren anmodades, at taga på en liten stund afträde, och då han åter inkallades, berättade Herr Praeses, det K. Academien, på Hans Excellences Friherre Von Höpkens föreställning, funnit för skäligt och endrägteligen beslutit, at öka Secreterarens lön til Fyratusende Daler kopparmynt, ifrån innevarande årets början at räkna.

2. Upvistes en hop vackra Naturalier ifrån Surinamen, som Hans Excell. R.R. Frih. v. Höpken behagat skänka til Academiens Natural samling. Herr Praeses anmodades at aflägga tacksägelse derföre.

 5. Sedan föregående Memorial var upläsit, och Hans Excellence R.R. Friherre von Höpken behagat gifva de däruti andragna skäl, med des bifall och ytterligare föreställningar, mera vigt, samtyckte alle de talrikt församlade Herrar Ledamöter, utan minsta motsägelse, til den uti Memorialet giorda propositionen, med alla des omständigheter. Allenast giorde K. Academien, för denna och andra des Pensionairer, som framdeles kunde komma at antagas, det uttryckeliga och kraftiga förbehåll, som bör gälla för en ständig Lag, at ehuru hvar och en Academiens Löntagare eller Pensionaire, under hvad namn den vara må, kan vara förvissad at blifva bibehållen vid sin Pension och förmoner, så länge han med yttersta flit och alfvare giör, hvad Academien af honom äskar, skal dock Pensionen eller lönen ei anses såsom gifven på lifs-tid, utan allenast såsom et arfvode eller en upmunran på behagelig tid, hvilken tid endast skal bero på Pensionairens flit och skickelighet at fullgöra des skyldigheter: så at, när någon försumelse förmärkes, uphörer Pensionen af sig sielf, och Academien äger frihet, at updraga föreläsningarna och Pensionen åt en annan. Och som det förstår sig af sig sielft, at Pensionairen skal vara i Stockholm boende och vid K. Acad. sammankomster altid närvarande, när han ei genom oundvikeliga förfall är hindrad, eller har K. Academiens tilstånd at på högst några veckors tid i sänder vara frånvarande; så uphörer jämväl Pensionen, så snart han flyttar til annan ort at blifva där boende: jämväl ock, när han, fast han bor qvar i Stockholm, antager någon annan tjänst, som ei är i närmaste som förbindelse med de göromål Academien honom updragit, och således kunde hindra honom, ifrån at tjäna Academien, och upoffra hela sin tid åt Vetenskaperna, hvilket är ändamålet af Pensionen.

5. Uplästes än en gång Herr Krygers memorial, som var före den 11 Februarii innevarande år, angående inskränkandet af Ledamöternes antal, och vissa Reglors föreskrifvande vid Ledamters val. Sedan man något här om rådgiordt, fans nödigt at uti en sådan deliberation, som rörer grund-Reglorna, borde flere Ledamöter vara tilstädes, i synnerhet önskade Academien höra Des Stiftares och förnämste Gynnares, Hans Exc. R.R. Frih. von Höpkens tankar här om. Därföre, som Academien på ena sidan högeligen önskade, at denna saken kunde blifva snart afgiord, och man å andra sidan befarade, at Hans Exc. R.H. von Höpken torde snart resa på Landet, så samtycktes enhälligt, at nästkommande Lördag eller d. 23 Maji hålla en Urtima sammankomst, hvar til alle de närvarande lofvade utan vidare kallelse infinna sig, och de öfrige i staden närvarande updrogs Secreteraren at låta här om tilsäga

Secreteraren anmälte Hans Exc. R.R. Frih. von Höpkens hälsning, och ursäkt, at Han i dag omögeligen kunde infinna sig: men at Han, hvad den frågan angår, som kommer i dag at Ventileras, hälst såge, at man ei förhastade sig til at göra någon ändring uti Academiens grundreglor, åtminstone ei at strax fastställa någon ny lag.

3. Secreteraren anmälde, at Hans Excellence RiksRådet, Friherre von Höpken behagat skänka til Academiens Bibliotheqve tvänne dyrbara Verk: nemligen Gronovii Antiqvitatum Graecarum Thesaurus, bestående af 13 Tomer in Folio, samt Graevii Antiqvitatum Romanarum Thesaurus, 12 Tomer in Folio: bägge mycket väl bundne och fulle med de skönaste kopparstycken. Academien anmodade Herr Praeses, at tillika med Secreteraren på Des vägnar hos Hans Excellence aflägga tacksägelse för detta nya prof af Hans Excellences oföränderliga ynnest för Academien.

1. Upl. Kongl. Majestets Nåd. Remiss, angående Secreterarens i Kongl. Bergs-Collegio, Herr Fougts begärda Privilegium, at få anlägga et Tryckeri af Musicaliska Noter, emedan Han uptäckt et tilförene här i Riket obekant sätt at trycka dem, så vac[k]ert och nitide, som om de vore graverade. K. Academien utnämnde Deras Exc. Gref v. Höpken och Ekeblad, samt Herrar Faggot, Polhem, Runeberg och Secreteraren, at sammanträda med Secret. Fougt, at göra sig underrättade om beskaffenheten af Des påfund, samt sedan gifva deras yttrande där öfver.

8. Beslöts at K. Academien ville anmoda Des Ledamöter, Deras Excell. Gref Höpken och Friherre Scheffer, samt Herrar Rudenschöld, Celsius, Berch och Rosenadler, tillika med Herrar Faggot, Kryger, Runeberg och Secreteraren, at gå i Samråd med Kongl. Secreteraren Sahlstedt, angående den nya Svenska Ordabokens utarbetande.

4. I anledning af nyssnämnda fråga, giorde Hans Exc. R.R. v. Höpken Academien en föreställning, at här efter akta sig för sådana Frågor, som röra våra oeconomico-Politiska författningar, emedan slika ämnen dels icke, efter Hans Excellences tanka, egenteligen höra til K. Academiens skärskådande, dels ock kunna upväcka oenighet inom Academien. Så länge Academien hållit sig vid Scientifika Saker och Rön, har Hon vunnit aktning och anseende inom och utomlands: men om Hon skulle sträcka sig utom denna krets, kunde Hon lätteligen ådraga sig ledsamheter: Hans Excellence, såsom en af K. Academiens Stiftare, trodde sig därföre böra varna Henne i detta mål.

4. Voterades på Candidater til Ny Praeses, då
Herr Generalen Ehrenswerd fick ---- 25 Röster.
Herr Lidbeck ---------- 20.
Herr Grefve Cronstedt ---- 17.
Hans Excellence Grefve von Höpken -- 16.
Hans Excellence Friherre Scheffer 16.
Herr von Swab --------- 7. etc.
Deras Excellencer, som hade lika röster til fjärde rummet, lottade, då lotten föll på Hans Excellence Scheffer at blifva Candidat. Sedan lottades imellan de 4 Candidaterne, då Herr Lidbek blef Praeses.

12. Voterades til Ny Praeses, då
Herr Ehrenswärd fick ------- 21 Röster.
Herr Grefve Cronstedt ----- 17.
Herr v. Swab --------- 15.
Herr Acrell ---------- 13.
Hans Exc. v. Höpken ------- 10.
Herr Carleson --------- 8 etc.
Af de 4 Herrarne som ärhållit högsta Rösterne, föll Lotten på Herr Generalen Ehrenswärd

4. Hans Exc. Herr R.R. von Höpken föreslog Hans Exc. Gref Horn til Ledamot.

4. Secreteraren berättade, at som Han förmärkt af åtskillige ibland Herrar Ledamöter, samt jämväl hos vårt allmänna, en sammanstämmande önskan och åstundan, det kunde Hans Exc. R.R. Grefve v. Höpken förmås at åtaga sig Parentationen öfver framledne Hans Exc. R.R. Grefve Tessin, så hade Han redan skrifvit til Hans Excellence och sonderat Honom därom, samt jämväl ärhållit Svar, at Hans Excellence ei ville undandraga sig at tjäna Academien i detta mål. Kongl. Academien förklarade sin stora fägnad där öfver, emedan til et sådant Ämne höfves en sådan Mästare, om alt skal svara emot hvart annat.

3:o. at i anledning af det utlofvade Premium af 50 Ducater för den, som insände den bäst skrefna Eloge öfver framledne Herr Öfverståthållaren Baron Lantingshusen, voro 3 sådane Eloger inkomne, til hvilkas bepröfvande utnämndes Deras Excellencer Grefve Höpken, Grefve Ekeblad och Grefve Rudenschöld, samt Friherre Adelcrants, Herr Rosenadler och Doct. Celsius.

Martius, den 25.
Höll Hans Excellence Herr RiksRådet Grefve von Höpken, Des dråpeliga Åminnelse-Tal öfver framledne Hans Excellence Grefv Tessin. Det skedde uti Kongl. Bergs-Collegii stora Sessions Sal, uti samtelige i Staden närvarande Herrar Ldamöters och många andra Hederliga Åhörares närvaro.

Samma gång yttrade sig de Herrar Ledamöter, som varit anmodade at genomläsa och pröfva de 3 inkomna Äreminnen öfver framledne Herr Öfverståthållaren Baron Lantingshausen: som voro, Deras Excellencer Grefve v. Höpken, Grefve Ekeblad och Grefve Rudenschöld, samt Herrar Rosenadler, Baron Adelcrantz och Doctor Celsius. De voro samtelige af den tankan, at N:o 3 alsintet dugde, at N:o 1 vore rätt vackert, men at N. 2 dock hade företrädet, i anseende til en mera eldig vältalighet och i synnerhet de många instructiva påminnelser för Generaler och officerare, som i anledning af Bar. Lantingshausens militäriska förrättningar äro inströdde, hvilka uti N. 1 saknas. När den til N. 2 hörande förseglade Sedelen öppnades, fanns Capitaine vid Dal-Regementet samt Ridd. af S. O. Hr. Edvard Gyldenstolpe, vara Dess författare, hvilken därföre kommer at få den hos K. Academien deponerade Belöningen af 50 Ducater, uti en eller flera Medailler. Samtelige Censores önskade dock, at Auctoren til N. 1 äfven ville af Trycket utgifva sitt hederliga arbete.

2. Upl. Hans Excellence R.R. Grefve v. Höpkens Bref til Secreteraren, hvar uti föreställes, huru nödigt och anständigt vore, at K. Academien ju för des häldre i underdånighet anhölle hos Hans Majestet, det ville Hans Maiestet i Nåder blifva Academiens Protector, såsom högstsalig Hans Majestet var. Denna Proposition blef med allmän acclamation gillad, och lofvade Hans Excellence Grfve Ekeblad anhålla hos Hans Maiestet om dag och tid, då Academien en corps får i underdånighet upvakta Hans Majestet i denna afsigt.

Dessa Portraiter, tillika med dem K. Academien förut ägt, nemligen Hans Excellence Grefve v. Höpkens, framledne Herrar Alströmers, Capit. Triewalds, Polheims, Baron Hårlemans och Elvii, voro nu upsatte i Academie Salen, til dess prydnad och til Academiens påminnelse om dessa Sina Ledamöters förtjenster.

3. Upl. et Bref til Secreteraren ifrån Kongl. Secreteraren Sahlstedt, hvaruti Han anhåller om approbation på Dess Svenska Ordbok, som nu snart är fultryckt, hvar af ock några profark upvistes. De som sedt antingen Manuscriptet eller några tryckta ark, intygade, at arbetet, uti det hufvudsakeliga, som är sjelfva Svenskan, verkeligen gör Auctoren heder, och förtjenar beröm, men sade sig frukta, at allmänheten kunde med skäl hafva något at Sahlstedt ei velat låta rätta sig af Herr Secreteraren Wibiörnssons påminnelser. Emedan Hans Excell. Gref. Höpken sedt hela Verket, är competent domare, och Hr. Sahlstedts Gynnare så beslöts, at Secreteraren skulle anmoda honom om råd, huru approbationen kunde ställas så, at Herr Sahlstedt vore dermed belåten, och Academien ei blottstäld för någon förvitelse

11. Herr v. Arbin anmälte sig hafva färdig sin Parentation öfver Sal. Fältmarskalken Gref Ehrensvärd. Där vid påminte Hans Excell. Grefve v. Höpken, at hans Majestet befalt, det sådana Acter här efter böra hållas på gamla Slottet, uti den så kallade Rundelen, emedan där är större och tjenligare rum därtill. Academien vördade Hans Maj:ts nåd för Academien, och Hans Exc. Grefve v. Höpken åtog sig at underdånigt fråge om Hans Majestet i nåde vill bivista Acten och hvad dag det kan falla Hans Majestet lägligast